Tja, det kan ju bli en intressant diskussion... 😄 Men till att börja med, även om jag nog tror att jag förstår vad du menar; "I motsats till den musik som går att analysera, översätta till noter, korrigera så att fel blir rätt.." Skulle inte musik gjord med två stenar som man klappar mot varandra kunna analyseras och notsättas? Dunk Dunk Da-dunk-ka-dunkdunk. Allt går väl att teoretisera. Men det kanske är mer ett retoriskt (rätt ord?!) påstående.
Jag tror personligen att man kan göra bättre musik om man har teoretisk kunskap i botten men jag tror inte att mer teori ger bättre musik. När jag var yngre, så mycket yngre än idag, så blev jag alltid impad av gitarrister som kunde spela toner fort såinnihelvitte. Det kan jag bli än idag men nu för tiden är jag inte så intresserad av att kunna göra det själv som jag var ett tag på den tiden. Att spela fort betyder ju inte nödvändigtvis att man kan mycket teori men för det mesta så var det nog så, de som kunde det satt och pluggade skalor och annan teori. Min personliga musiksmak avslöjar nog att jag rent generellt föredrar enkel musik (motsvarar känsla då) som Kiss, Motörhead och AC/DC framför grupper som Dreamtheater, Yngwie M och Steve Vai. Fast sedan finns det ju artister som inte är så enkla (Pink Floyd, Frank Zappa och Primus för att nämna tre) som jag gillar. Men de låter inte så jäkla perfekt och nästan maskinellt duktigt som vissa andra.
...och vart är jag på väg i diskussionen nu då? Vet inte riktigt, bara skriver som jag känner för. Kom att tänka på en liten parallell till måleri, som enligt min åsikt är en kreativ form av konst - precis som musik. Jag hade en gång en vän som var duktig målare, han hade det i blodet antar jag (med övning genom åren också förstås men han hade definitivt talang). Han gick på konstskola i flera år och jag såg flera av hans verk... han kunde för övningens skull i princip måla av vilken tavla som helst. Och när han pluggat flera år började han måla skitfula tavlor, rent ut sagt. Jag är inte den som tycker att ett konstverk måste se realistiskt ut för att vara bra men det han gjorde var inte något som vem som helst skulle kunna göra men det var fult, punkt. Anledningen var förstås att skapa något eget, något som förmedlade något som var unikt för honom med hans personliga prägel. (Vilket det ju egentligen inte var eftersom han gjorde så här medvetet om jag förstod det rätt!) Men vad han gjorde var ju just detta -> han hade massor med teoretisk kunskap men när han skulle göra något eget så gick han väl på någon form av känsla...