CHAE

Aha se där, se där! Spännande. Keep us posted ☺️ Edith: just det... mat vareja. Simma lugnt, krappar!

😮 XD edith: täääck mickeh 🥰😊

Tänkte att jag skulle fortsätta tipskavalkaden med Marshall Minor. Köpte dem för att jag tröttnat på Äpplets iPhonelurar. Vart lite skeptisk först till Minor-lurarna men vart synnerligen imponerad. Bra ljud kort och gott 🙂 Levereras med fyra olika insatser (Small, Medium, Large och X-large som jag tycker är lite luddigt men det enda är väl att testa antar jag). Fick testa mig igenom alla och insåg att Medium-varianten passad mina öron bäst. Inget som skaver i alla fall. Sitter duktigt på plats och levererar som sagt ett bra ljud. Här finns lite mer info samt bättre bilder. Vänligen, CHAE

Märkligt att så fort zombieakapolypsen slår till [på film] så kan alla per automatik hantera skjutvapen 😳 Inte bara handeldvapen utan twelve gauges liksom... Edith: ...samt ha bombverkstad hemma i garaget 2x 😳

Nay: kom precis hem från jobbet och tänkte styra upp lite käk. Typ alldeles jättesnart... ska bara....gäspa färdigt....först 🙂 Känner mig lite krasslig men det går förhoppningsvis över 😎 Krya på dig!

Hej, det här med att den dynamiska miken fungerade klockrent gör att man misstänkliggöra antingen kabeln eller kondensatormiken. I truble shooting-delen så näms faktiskt mik-kabeln som bov. Från sid. 27; En fail safe; senaste drivrutierna? (enligt vissa forum lär Eldslådan bråka något med Mac-burkarna). Vänligen, CHAE

Hej längsta 😑 va gö ni?

Hej, måste nog säga att jag föredrar X1:an framför B1:an då jag upplever X1:an inte lika vass i diskanten, framförallt på sång. Bra allroundmik överlag. Puffskyddet köper du separat. Allt som allt 1194 kr (plus frakt) 🙂 Dock, har du möjlighet så kan det vara en bra idé att traska iväg till din lokale musikhökare och be snällt om att kanske få låna hem ett par mikar i "din" prisklass. Då kan du skapa dig en egen uppfattning också. Vänligen, CHAE

Nej, det är DKW du tänker på, Nilsson... 😉

😄 Mors Memphy! Jeppido, vi har flyttat klart för ett bra tag sedan. Det var segt men totally worth it. Haha, inte vad jag minns... 😉 Själv då? Allt lugnt på alla fronter? * * * Fan, nu vart klockan sådär mycket igen... Jag som bara skulle skriva ett par mail 😳

Kul och intressant tråd, Nilsson 🙂 Jag måste nog börja med att säga att familjen kanske inte är så vansinnigt intresserade av musik men det finns ändå ett visst mått av musikalitet; pappa sjunger jävligt bra och morsan har pipa när hon vill. Brorsan däremot är, liksom jag själv, autodidakt på bl a gitarr, piano och mixning ( 😉 ). För både honom och mig var det intresset samt uppmuntran från våra förläldrar som styrde upp oss till det vi är idag. Vi växte upp med P4 Kalmar och jag har en känsla av att om det vankades något annat än Svensktoppen så var det via Sportradion. Då fick man höra "utomländsk" musik och det kändes ju stenhårt. Annars så vart det mycket bläddrande i vinylsamlingen som mestadels bestod i LP-skivor som föräldrarna hade köpt med sig hem från resor i fjärran land (nota bene, innan jag och brodern kom in i bilden). Det var således mycket bouzouki, Hammondorgel och vibrafon utförda av herrar och damer i exotiska kläder (det kunde man se på omslaget i alla fall). Plus de obligatoriska dansbandsskivorna samt storbandsversioner av Beatles-låtar. Jag började min musikaliska bana med violin i tredje klass. Det var helt och hållet morsans idé och givetvis var det i den kommunala musikskolan som jag skulle skolas medelst Suzuki-metoden 😉 Iofs så var det ju knappast "coolt" att komma till plugget med "gnissellådan" men att tillhöra det "coola" gänget har, sanningen att säga, aldrig varit min grej. Det var kul i början och föräldrarna kom alltid till stråkensemblens "konserter" och var alltid väldigt noga med att berömma. Dessutom stod de ut med mina repetitioner i hemmet. Bara det skulle de ha någon sorts pris för 😄 Men jag höll ut och övade mina skalor och små stycken varje kväll men i slutet av nian slutade jag. Det blev för mycket med läxor och violin, liksom. När jag senare, i de tidiga tonåren, började lira gura var de väl inte lika pepp... Att höra en distad Rolandkub på 11, taffliga försök att planka brorsans Maiden- och Misfits-plattor på en tillika tafflig Strat-kopia samt löften/hot om att bli "rockstjärna" är väl kanske inte det man, som förälder, vill höra. Men de stod ut och fortsatte med komma på "bandets" gig. Fortfarande lika ivriga att berömma men innerst inne så menade de nog att det bara var en "fas". Lite av det här "äh, låt grabben spela så går det över"-tänket liksom. Men det var en ganska okej "fas" ändå. Musikläraren på högstadiet samlade alltid ihop en liten grupp som skulle få spela på julkonserten och jag blev uttagen. Det var ju stort och jag lyckades att tjata på mina föräldrar att komma och det var kanske då som de för första gången inte bara berömde utan även uppmuntrade mig att fortsätta men de var väldigt noga med att säga att det kunde vara bra att ha en utbildning att "falla tillbaka på". Dessutom så tyckte de att det nog var en bra idé att låta mig vara lite utagerande (vilket misslyckades fatalt) med en gitarr än att sitta på pojkrummet varenda helg, vara introvert och läsa skumma Lovecraft-noveller 😛 När jag sedan gick över till en mer "rumsren" musikstil (jag tänker Eagles och band med mer igenkänningsfaktor för päronen, typ Beatles) så kunde vi föra diskussionen på en annan nivå. Det var inte lika mycket av "stäng av den där mackapären [om det var stärkaren eller guran de syftade på vet jag än i denna dag ingenting om] och SOV nu 😠 " utan mer "ja, jag minns de där beatlarna". När jag sedan spelade morsans favoritlåt [Love me tender) på hennes 60-årskalas så var liksom cirkeln sluten på något sätt. Nåväl, såhär i backspegeln så måste jag nog ändå påstå att mina föräldrar har backat upp mig väldigt mycket när det gäller musiken. Kanske inte alltid med ett "va duktiga ni är" eller så. För vilka var det som skjutsade runt bandmedlemmar, hjälpte till att rodda på och av PA:t, stod och frös i publiken under kalla utomhusgig, bjöd på mat efter repen, hejade igång grannskapet när det vankades gig på den lokala uteserveringen osv? Jo, det var mina föräldrar. Även det måste ju ses som en form av uppmuntran. Vänligen, CHAE

JAG VARE! 😠😛 Hej längsta!

Jaha där ser man. Det var ju en utförlig presentation av dig själv 🙂 Då får även jag sälla mig till skaran som bjuckar på ett "välkommen". Hoppas att du ska trivas här. Vänligen, CHAE

😲

Shit.. var du helt ensam! 😮 😛 ... Hääääj Pazo! 🙂

Vänligen, CHAE Edith: fixade till lite...

Jaså inte...? 😲

😆

😮

vrooOOOooom 😳

😄 G'morrn Längsta! 🙂 Isn't it a fiiiiine mornin'?

😳

Hej igen, Jag tror att de räknar såhär; Input 1 och 2 = mik in 1 och 2 Input 3 och 4 = line in 1 och 2 (eftersom att de är kombojack som sagt) Input 5 och 6 = line in 3 och 4 Input 7 = MIDI Input 8 = S/DIF Detta med att de räknar inputs 1+2 samt 3+4 som 4 stycken kan tyckas vara lite "fusk" men är helt legitimt då de inte säger att du får 8 analoga inputs med Pro 14. För att jag är nyfiken; vad hade du tänkt att tracka [som eventuellt kräver många I/O]? Om du tänkt att tracka ett helt band samtidigt är jag nog rädd att du måste ha ett interface med fler I/O. Du hookar upp dina monitorer mot output 1-2 eller 3-4. GuitarRig 5 lirar bra ihop med Pro 14 men i det här fallet räknas Pro 14 som en DI-box som mer är en vidarebefordrande länk mellan din gura/bas och ditt DAW. Det är i ditt DAW som det händer... Vänligen, CHAE