AnthonyS

Finns du i Uppsala har jag en Novation SL 25 Compact till salu. I Uppsala alltså. Skicka ett PM om det låter intressant, alternativt skriv här att det låter intressant, om det gör det, så skickar jag ett PM till dig 🙂 Den har jag iaf alltid varit nöjd med, så den kan jag hur som helst varmt rekommendera. Men ny ligger den en bit över din budget.

Jag är också riktigt nyfiken på trummorna!

Jag pluggar mer än heltid och har således inte tid för något band, men njuter till fullo av musiken ändå. Jag gick natur på gymnasiet och befann mig således i samma sits som du vad gällde eftergymnasial utbildning. Så jag sköt upp pluggstarten, säsongade och lirade i olika liveband och hade hur kul som helst. Nu har jag musiken på hobbynivå och trivs kanonbra med det. Du behöver inte räkna ut hur livet ska bli när du går i gymnasiet. Verkar bandet funka - skaffa ett timjobb och lira så mycket det går. Funkar det inte så kan du börja plugga senare.

Det där är ju faktiskt, intressant nog, helt sant.

Inom studiobranschen tror jag mycket kan härledas till två saker: påverkan från exempelvis intresseforum som detta och förbannat slipad marknadsföring. Varför köpte jag en Marshallstack i unga år? För att Slash hade en såklart!!

Haha, ja. Det föreligger vissa kulturella skillnader inom hur man ser på investeringar i sitt intresse. På vissa håll får man en dunk i ryggen och ett "Good for you!". I vår kultur riskerar man en skeptisk blick, lätt höjda ögonbryn och ett "Varför har du köpt den/det? Du är väl ingen rockstjärna?". EDIT: Förtydligande.

Värt att nämnas i sammanhanget tycker jag är hur vi musiker fortfarande klamrar oss fast vid 50-60 år gammal teknik som om det vore den gyllne standarden och betalar hutlösa överpriser för föråldrad teknik. Jag har själv köpt rörstärkare i alla möjliga prisklasser, och tyckt att de låter guld, men den här starka kantringen som finns mot "det varma magiska rörljudet" är rent otrolig. Vill någon köpa en specifik rördriven pre-amp för att de tycker att den låter guld - kör hårt! Samma sak med alla gamla hårdvaruprylar du kan tänka dig. Men de som tittar i kataloger och på dokumentärer och blir lyriska när de sen berättar om sin nybeställda kompressor från Würstl & Prick som är byggd för hand och innehåller endast fjorton komponenter (och givetvis kostar 39.900:-) och motiverar sin investering med "Det var precis en sån här Olle and the Ballsacks använde i studion 1964" men inte har en aning om att den låter sämre och har högre brus än en billig jäkla kompressor från kinesen, ja jag vet inte vad. Jag tappade tråden. Hur som. Gamla dyra vintageprylar har ett oförtjänt rykte som magiska, gudomliga och "det enda rätta". Man borde ifrågasätta det oftare. En vintagekompressor för att du gillar den - Ja! För att Bill Putnam designade den? Nja...

Jag ställde mig på väntelistan i slutet av januari. Men då var det ju fortfarande på en ny Ultra. Sen när nyheten om en Axe-Fx II damp ner stod jag ju redan ganska bra till, eftersom de bara flyttade över väntelistan som den var till den nya listan. Sen anlände den till G66 för ca fyra veckor sedan, men jag hade den hemma först i måndags. Du bör vara 100% avis... Den är grym! 😉

Jag kan sammanfatta mitt svar med att jag köper sådant jag tycker är bra, och om det råkar vara dyrt är jag glad om jag har råd med det. Däremot köper jag aldrig saker just för att de är dyra. En svindyr studio är ingen garanti för att man gör bra musik, men många som anlitar en välrennomerad studio förväntar sig att studion tillhandahåller prylar inom pro-segmentet. Om sen kreti och pleti (alltså du och jag 😉 ) vill ha sådana saker är det liksom bara att hosta upp vad det kostar att se glad ut. Alltså: saker man trivs med - absolut! Dyra saker - inte nödvändigtvis. Sammanfaller de båda - betala och njut av din nya fina studioinvestering!

Gör inte det. Tänk på oss socialt begåvade personer som trots allt finns kvar 😉

Den är tyvärr såld 🙁

Ja, vart ska man börja? 🙂 Dubblad processorkraft, helt nya modelleringsalgoritmer, looper, medföljande tredjepartsimpulser (RedWirez, Ownhammer etc.), USB-anslutning (som version ett verkligen borde haft), nytt interface mm mm.

Ja, jag tänkte ordna det. Ska skriva en recension liknande den jag gjorde när jag köpte min Ultra; http://forum.studio....v-axe-fx-ultra/ Hoppas det kan bli i helgen! EDIT: Förtydligande.

Jag hade gärna svarat, men inser att det kommer att stjäla minst en timme från mitt gitarrövande. En paradox som heter duga.

Axen är HELT otrolig. Jag tyckte Ultran var asbra. Den här är absurd... ☺️

😄

För tusan, jag har ju en liggande! Skickar PM till dig om en liten stund.

Duncan JB och '59 är en riktigt bra kombo. Hade en ESP M-II med just den uppsättningen och var helnöjd med ljudet. Bra bett, lagom med tryck och fin separation. Rund och härlig halsmick. Om du köper dem nya levereras de med fyrkabelanslutning, vilket gör att du kan koppla dem med möjlighet att splitta humbucker till singlecoil, exempelvis via en push-pull på en av pottarna. Det bästa av två världar, med andra ord. De säljs i färdigt par till bättre pris än styckvis, dessutom. Dubbelkolla bara att även dessa säljs med fyrkabelanslutning. Av någon anledning säljer tillverkarna ofta två versioner av sina mickar. De som levereras färdiginstallerade i gitarrer brukar om inte annat anges vara tvåkabelanslutna.

Haha, ja. De är så mysiga allihop! 😄

Har nu märkt att jag lagom till köpdags har drabbats av min "lurtrötthet" igen. Öronen pallar inte att få ljud inskjutet rakt in i hörselången, har vart med om det förut. Det smyger sig i regel på, och jag brukar märka det först när jag exempelvis lyssnar på iPoden på viskvolym och ändå är irriterad för att transienterna är jobbiga. Jag är ju väl bekant med min hörselskada så det är inga konstigheter. Och jag är alltid försiktig med volym. Nästa fråga jag kastar ut i tråden är således följande: kan möjligen Ultrasonelurarna vara bättre i det avseendet? Att man får en mer naturlig ljudvandring in i örat, och slipper den där känslan av att det injiceras lite för rappt rakt in i hjärnan? Att lurarna liksom vrålar burdust in i skallen på en?

En begagnad ESP är ett bra tips, leta efter Eclipse om du är ute efter fast stall och mahogny-honk. Annars bygger Ibanez en ART-serie som är helt ok, Yamaha har sin oerhört underskattade SG, som tyvärr är svår att hitta begagnad till bra pris. Jag har aldrig haft en Jackson, så de kan jag tyvärr inte uttala mig om. Om du gillar RG kan du försöka hitta en beggad PGM, alltså Paul Gilberts signaturgitarr. Tar du modellen utan svaj (301 tror jag, kan ha fel) och slänger i hetar mickar har du ett ylande metalmonster som cuttar rakt igenom allt 🙂

Men vad är det som händer efter AD som man vill reproducera..? 😲

Det där är bara småsinta dagisfasoner. Det är självklart att akustiken spelar roll när man spelar in en uppmickad stärkare. Det är inte det jag pratar om. Jag talar om medhörningen, och enligt min erfarenhet behöver jag inte köra ut ett lajnat elgitarrljud i monitorer för att det ska låta bra om guran, det duger gott att sitta med lurar i det fallet. Gitarren måste inte nödvändigtvis matas med sitt eget processade sound för att låta bra, helt enkelt. Det var allt för mig i den här tråden. Det är skönt att vi har Nilsson här, som kan styra upp saker och ting när vi andra som inte fattar någonting börjar svamla.

Hur kan detta ha att göra med ursprungsfrågan? Jag tycker inte att det är ett problem att spela in gitarr exempelvis rakt in i datorn utan att någon högtalare skickar ut ljud som gitarren kan snappa upp. Du tycker att det är det. Jag ville belysa att det är upp till var och en att skaffa sig en egen uppfattning. Det måste väl ändå vara ok?

Ja, eller hur. Jag menar, den som spelar på gitarren behöver ju inte höra hur det låter...