Mats Stålbröst

Jag har bara testkört mixern och slagplattorna, men de är förvånansvärt bra med tanke på priset/formatet, rekommenderas. Bra kvalitet, bra spelkänsla och otroligt smidigt format. /Mats

Bump! /Mats

Kreativt, knäppt eller kanske bara osmakligt? Lyssna och döm själv. Stephan Zielinski har skapat ett musikstycke som är baserat på en gen i det influensavirus som just nu antar pandemiska spridningsproportioner över världen. Musikstycket heter Swine Flu Hemagglutinin och har tagits fram med hjälp av en komplicerad algoritm enligt upphovsmannen själv. Och, om du undrar, så går stycket i trefjärdedelstakt. /Mats på Studiored

Har du svårt att få sången att sitta i mixen eller låter inte elbasen riktigt som du önskar? Nu kan du vara med och påverka innehållet i ett kommande nummer av Studio och samtidigt få svar på dina frågor om mixning. Skicka frågorna till: mats.stalbrost@idg.se så slussar vi dem vidare till Sveriges främsta mixningsexperter. Svaren publiceras sedan i tidningen. /Mats på Studiored

Vi har nåtts av ryktet att synttillverkaren Clavia säker folk: en assisterande produktspecialist och en utvecklare med programmeringskunskaper. Läs mer hos Clavia: http://www.nordkeyboards.com/main.asp?tm=A...m=Job_Vacancies

Nyligen gjorde redaktionen ytterligare ett nedslag i verkligheten och besökte syntbyggaren Clavias lokaler på Södermalm i Stockholm. Allt pekar på att det går riktigt bra för Clavia. De knallröda syntar som passerar ut genom porten på Åsögatan hinner bara mellanlanda tillfälligt hos någon musikhandlare innan en spelsugen keyboardist slår an det första ackordet på dem. Hela 95 procent av Clavias produkter går dessutom på export. Clavia är ett utmärkt exempel på det framgångsrecept som stavas nischning och som kanske är extra gångbart i tider av lågkonjunktur. Clavia har hittat sin nisch och fokuserat helt på den. Nord Stage, Electro och orgeln C1 är framtagna med ett enda syfte: att vara perfekta liveinstrument (sen har dom givetvis även kommit till användning i en och annan studio). Ett exempel på hur långt Clavia har gått för att fullända sina produkter är att man tagit fram ett eget system för att kalibrera klaviaturen. De italienska Fatar-klaviaturer som Clavia använder i sina instrument håller visserligen ypperlig klass redan vid leveransen, men de kan uppenbarligen förbättras ytterligare, och då är man beredda att göra detta. Kanske är det läge att du väljer en nisch och fokuserar hårdare på den? Skriver du låtar... välj en genre och snöa in på den. Är du musikproducent... se till att hitta ditt eget sound och håll fast vid det. Slutligen kan vi passa på att punktera en myt: det moduleringshjul som finns i Clavias produkter är inte, som många tror, tillverkat i sten, utan aluminium. /Mats på Studiored

Källa: https://www.flickr.com/photos/glenscott/3263916059/

Absolut, vi har stått först i testkön sedan lång tid tillbaka. 😳 /Mats

En av branschens giganter har anledning att fira. Det är nämligen 20 år sedan studiofantasten och amatörjazzpianisten Uli Behringer drog igång sitt, om man utttrycker sig milt, inte helt okända företag (på bilden ovan sätter han spaden i tårtan. Firandet skedde i samband med årets Namm-mässa i USA). Få tillverkare av musikinstrument och studioutrustning väcker såna starka känslor som just Behringer – oftast negativa bör väl tilläggas. Åtskilliga är nämligen de personer som betecknar Behringer som en plagiatör helt utan skrupler, som i brist på innovativa idéer, kopierar andras framgångsrika koncept för att sedan framställa lågprisversioner i Kina. Å andra sidan har Behringer gjort det möjligt för den breda allmänheten att införskaffa musikutrustning som i de flesta fall håller hyfsat hög kvalitet. Utan denna prispressande aktör hade kanske inte hemstudiobranschen sett ut som den gör idag. Och något verkar ju Behringer ha gjort rätt. Man var bland de första musiktekniktillverkarna att etablera sig i Kina, redan på tidigt 90-tal. Idag har så gott som alla konkurrenter gjort samma resa. På Youtube hittar du för övrigt ett reportage från Behringers enorma fabriksanläggning i Kina, som kallas ”Behringer City”: /Mats på Studiored

Studio bloggar från Grammisgalan: http://blogg.idg.se/studio/ /Mats

Igår var Studioredaktionen på Grammisgalan. Men tro för den skull inte att vi minglade med heta producenter och artister, eller ens kom i närheten av att själva få uppleva något slags feststämning. Nej, det rådde strikt segregation mellan pressläktaren och de festdukade långborden på Hovets parkettplatser. Grammisgalan är en förklädd firmafest, där branschfolket ska ges tillfälle att släppa loss tillsammans och visa sina ansikten i direktsänd tv, utan att störas av närgångna journalister. Åtminstone fram till det att tv-sändningen avslutas. Därefter var det faktiskt fritt fram att beblanda sig med musikmaffian under den korta tid som förflöt innan de bussades vidare till den hägrande efterfesten på Berns. Det fanns dock undantag. MTV-bordet, med musikkanalens anställda, hade lite på nåder placerats i periferin. Det har förmodligen sin förklaring i att tv-kanalen pumpar in en del pengar i galan och är behjälplig vid framröstningen av årets musikvideo. Vid 17.30-snåret började festdeltagarna släntra in. Grabbarna i Kent, Kleerup, Christian Walz (som även uppträdde lite senare), Timbuktu, delar av Backyard Babies, Nordman, Robyn och den allestädes närvarande Bert Karlsson var några av de som passerade förbi pressläktaren. Kleerup och Ebbot fann snabbt varandra på golvet i en spontan omfamning. När klockan närmade sig 20, och direktsändningen i TV4 skulle dra igång, tog sändningsledaren till orda och berättade lite om upplägget: ”Om spriten tar slut, tala med er skivbolagsrepresentant så kan han fixa mer.”. Om årets Grammisvinnare kan man givetvis säga mycket – att Kleerup tog hem storslam var knappast någon överraskning. Lite nöjt kan vi konstatera att tidningen Studio trots allt har haft intervjuer med de flesta av pristagarna: Anna Ternheim, Soundtrack of our lives, Esbjörn Svensson Trio och In Flames. Vi jagade faktiskt även Kleerup, redan för ett år sedan, men lyckades inte ro det i land. Ur vårt, kanske något insnöade, perspektiv är det synd att priset för årets producent inte lyfts fram mer än det gör. Att en så pass viktig utmärkelse (grattis Kleerup!) hastas igenom under förgalan känns trist. De flesta festdeltagare hade säkert en trevlig kväll, men det går inte att bortse från de problem som branschen dras med. Sviktande skivförsäljning, illegal nedladdning och dessutom lågkonjunkturen låg som ett åskmoln över tillställningen och den riktiga feststämningen ville liksom aldrig infinna sig. Mest talande under kvällen var förmodligen Ebbots avslutning på sitt tacktal (Soundtrack of our lives vann priset för årets grupp): ”Tack alla bensinmackar som beställer in vårt album i detta nu...”. Det är sannerligen en bransch i förändring som festade loss på Hovet i går. /Studioredaktionen

Jag kan tillägga att vi har ett exemplar av denna inne på test just nu. Kommer förmodligen att publiceras i nummer 3 nästa år. /Mats

Ah, jag glömde en viktig sak! Vad tycker ni att vi ska göra med micken härnäst? Någon som har känningar på Esrange i Kiruna, så att vi kan få svetsa fast den på en raket som ska skjutas upp i stratosfären? 😎 Någon föreslog att vi skulle gaffatejpa fast den i Majkens armhåla under ett års tid, men det är ett öde som inte ens den här micken förtjänar. 😛 Andra förslag? /Mats

Tro mig, vi sa inte så mycket vettigt. 🙂 /Mats

Nix, den låter inte exakt som en helt ny mick, men ändå förvånansvärt bra! Ni kan läsa mer om testet i Studio nummer 1-09 som precis har kommit ut. /Mats

Ni minns väl Studios tortyrtest av en Shure SM58-mikrofon? Vi ville ta reda på om den kunde leva upp till sitt rykte som världens tuffaste mick och utsatte den för både det ena och det andra (kyla, vätska, våld). Men det var för ett år sedan... nu har micken legat begravd i en rabatt under ett års tid. Vi har grävt upp den och testkört den. Hur den fungerade? Du hittar filmen på: http://www.youtube.com/user/tidningenstudio

"En svenne"?! Du har precis lyckats rasera hela min image... förstår du hur mycket jobb jag har lagt på att bygga upp den? 😏 Jag har alltid bara sett din avatar och tyckt att du ser så cool ut... har aldrig tänkt på att det var Barry White... Så när jag besökte din profil så blev jag lite besviken när jag såg att du är svenne. 😏

Hm, vad svarar man på det? Jag ville ha en avatar med en riktigt cool snubbe, som dessutom råkar ha den förmodligen grymmaste sångrösten genom tiderna. 😄 Analog freak, den huvudsakliga anledningen till att ditt inlägg raderades var nog att allmänintresset inte var särskilt högt. Sen klingade det ärligt talat lite märkligt också... /Mats

Videosajten Youtube kommer med en spännande utmaning som förmodligen får det att spritta i många musikers fingrar. Ladda ner noter för just ditt instrument, öva, öva, öva och ladda sedan upp en videosnutt där du spelar stämman. Därmed får du chansen att väljas ut som en av de medverkande i den orkester som ska uppföra verket i Carnegie Hall i april nästa år. Läs mer på: http://se.youtube.com/symphonyse

Nu när du ändå bakat en så fin tårta, kan du inte buda över den till redaktionen? 😆 /Mats

Nja, det som inte finns med alls i videon är ju själva föreläsningspassen (3 x 45 minuter), så minglandet var inte direkt det viktigaste under kvällen. /Mats

Missade du Studios Producer's seminar med Bernard Löhr och Fredrik Thomander den 4 december? Vi har klippt ihop en liten film som fångar lite av stämningen: http://blogg.idg.se/studio/

Kolla in nya dansmusikskolan som drar igång i Studio 1-09 (ute i kiosk om drygt två veckor). Där handlar del 1 just om hur man rattar fram ett schysst basljud! /Mats

Tro det eller ej, men det har faktiskt gått ett år sedan Studio utsatte en Shure SM58-mikrofon för ett tortyrtest som heter duga och därefter grävde ned mikrofonen i en rabatt i centrala Stockholm. Vi körde över den med en bil, duschade den i öl, använde den som hammare och lät den till och med grillas i en mikrovågsugn. Och allt detta utan att funktionaliteten försämrades nämnvärt... Och nu kommer fortsättningen. Klockan 13.44 bröt det första spadtaget jordytan i en rabatt utanför förlagshögkvarterat i Stockholm... spadtag och spadtag förresten, vi använde en helt vanlig sked för att gräva fram vår Shure SM58, som alltså legat under jord i ett drygt års tid. Johan Royen Larsson lokaliserade raskt micken och lyfte upp den mot den mörka hösthimlen. Vi (Björn, Mats & Elof som var på tillfälligt besök) kunde snabbt konstatera att den inte såg ut att må särskilt bra. Den fuktiga jorden hade defintivt bidragit till den spännande korrosionsprocess som vi nu kunde bevittna på nära håll. Efter att ha knackat loss den värsta jordskorpan genom att slå micken mot rabattens betongfundament begav vi oss in i köket för spola bort den återstående smutsen. Micken placerades därefter på tork inför morgondagens inspelningssession i testlabbet. Var det någon som sa att vi inte ägnar oss åt grävande journalistik på Studio? Om du missade testet i oktober förra året, så finns filmen här: /Mats på Studiored

Som ni säkert insett vid det här laget är allhelgonahelgen en ur kommersiell synpunkt hyfsat stor högtid i den engelspråkiga delen av världen. Det firar SSL genom att släppa en gratisplugg (registrering krävs) som ska förvandla din röst till något betydligt mer skräckinjagande än vad du är van vid. Pluggen heter X-orcism och mer info finns här: http://www.solid-state-logic.com/music/X-Orcism/