Egghuvudet skuttar ut barfota på forumets tussilagobeklädda ängder hans skjorta fladdrar i en nyfiken vårvind, vägen kantas av väna metaforer och hurrande och tillrop, maskerad i topicform, från alla hans vänner i studiovimmelvärlden. En ensam koltrast tar sats och kvillrar ut sina förföriska locktoner över nejden. Ett plötsligt brak hörs när isen spräcks upp i ett ystert ögonblick och vattnet därunder prolar, skvalar och strålar av liv. Isen, snön och kylan som länge har sänkt sig över forumet är på väg att töa.
Vid skogvaktarstugan står Olsberg och vinkar med sitt oranga paraply.
Våren är här.... Våren!
😉
Är detta poesi eller vadå?!
Olsberg är säkert rörd.