Anjou

Är lika nyfiken som du på den punkten.

Ja, Gibsons 335or har 57 classic mickar naturligtvis (glömde den poängen), men en röst i mitt huvud sade mig (helt grundlöst) att rimligtvis gör inte Bach någon skillnad på mickarna de använder på sina Les Paul, SG eller 335or, har försökt nysta lite i det, men hittar ingen info, så det är bara mitt antagande. Senast jag satte mig in i de olika mickarnas egenskaper var när jag köpte min Les Paul för 12 år sedan, och det jag minns är ungefär att 57 classic och p-90 typen är lite mer old school, klenare och lite grötigare. 490 och 498 är mer standard, och klarar av högre gain, släpper igenom mer distortion i tonen utan att det spricker. Sedan finns väl ännu "tyngre"mickar som heter 500 nånting. Jag skulle nog tänka mig så här: 57 classic - BB King. 498, 490 - Gary Moore. Angående typ 50 eller 60 talsprofil har jag ingen aning, är för dåligt insatt. Och vad jag kan likna halsen på Bachen med..., ja för att kunna svara ärligt på det så skulle jag vilja ha en annan 335a att jämföra med här hemma, och det har jag inte. Blir för vagt att erinra mig de få gånger jag spelat på andra 335or. Hur den känns däremot går ju att svara på, den känns väldigt stabil. Ganska hård och fast liksom. Ligger skönt i handen. Dock när man kommer upp över 12e band går det inte att spela på samma sätt som på Les Paulen. Extrema bändningar (ters och uppåt) blir svårt, men det är något jag märkt på 335or överlag. Les Paul lämpar sig bättre för min spelstil när det kommer till solospel. Lite tråkigt också att intonationen försvinner runt 9:e band, men som sagt så kan det bero på dålig justering, ska ta tag i det själv när det blir tid över. Hoppas det gav lite svar, om än inte mkt. Mvh Erik Edit: Skrev det här när jag var stressad, så ha överseende med konstigheter.

Ja, då har jag kört på lite högre volymer. Har dock inte blåst på allt som finns med min AC50 då jag befinner mig hemma i lägenheten. Gitarren jag jämfört med är alltså en Gibson Les Paul Custom -89, så det är ju naturligtvis lite annan karaktär i själva gitarren gentemot min 335a. Men mikrofonerna är ju av samma slag, och jag utgår från att det är Gibsons Humbuckers (490 och 498) man försökt efterlikna. Jag vill börja med att poängtera att jag inte är någon audiofil som har absolut frekvensgehör, utan mina reflektioner grundar sig helt enkelt på hur jag tänker som gitarrist, och hur jag är van vid att det låter. Provade först på ganska hög volym men med rent ljud, och återgivningen var nästan identisk, dock så har 335an en generellt "mörkare" återgivning, frekvensmässigt lägre alltså. Det påverkas sannolikt av resonanslådan på 335an, så jag fick öka lite diskant på stärkaren för att få samma ljud som les paulen. Jag har förvisso aldrig gillat hur Humbuckers återger rent ljud (där föredrar jag single coils), men det lät som det ska. Nästa grej blev att prova lite blötare leadljud, och där märkte jag en liten skillnad. Les Paulen var något mer tacksam och levererade en något klarare ton med mer sustain. Hur mkt av det som sitter i kroppen eller i mickarna kan jag inte svara på. Sist ut blev det att köra på med full gain på hög volym, och där började gitarrerna bete sig illa ungefär samtidigt. Skillnaden var att 335an gav ifrån sig en härlig rundgång tack vare resonanslådan, medans les paulen bara lät överansträngd. Summa summarum blir att Bachen är ganska nära kvalitén på Gibsons egna mickar, Min spontana tanke är att som helhetsintryck så placerar sig Bach mittemellan Epiphone och Gibson, (beträffande denna modell, och gentemot de modeller från Epihone och gibson jag testat.) Mvh Erik

Ja, mickarna låter väldigt bra. Har som sagt inte testat dem med riktigt hög volym, eller gain heller för den delen. Har mest använt i studio vid lite lägre volymer och linead gitarr, men jag tycker inte att det låter sämre än min les paul. Såvitt jag förstått är mickarna handspunna i tjeckien, och det är ju alltid ett gott tecken att de lägger ner energi på den punkten. Mest imponerad blev jag dock av min väns Telecaster från Bach, rent ljudmässigt alltså. Det var en väldig klarhet i mickarna och lät verkligen som en Tele. Ska se om jag kan dra på lite idag på stärkaren när frugan är borta, så kan jag jämföra den med min Les Paul vid hög volym.

Hej alla kära forumiter! Efter att ha stött på en för många gitarrister som talat varmt om Bach´s gitarrer kunde jag inte låta bli att beställa en sån här: Efter div. strul (då den försvunnit i leveransen från Tjeckien till mellanhanden i Sverige) fick jag då äntligen hem den. Med tanke på att den kostade 3500:- måste jag säga att det är väldigt mkt gitarr för pengarna, kroppen känns väldigt lyxig och elektroniken överraskar. Dock är inte intonationen helt suverän, och greppbrädan känns lite sträv för min smak, men jag är van vid Lönn-hals så det kan bero lite på det också. Det går alltså till så här att "edgar" i sverige köper in gitarrerna från tjeckien och justerar dem efter kundens krav innan han skickar iväg dem, så eventuell brist i justeringen kanske ligger där... Då jag har ett gäng dyrare gitarrer bl.a Gibson Les Paul Custom, och U.S.A strata tänkte jag att det kan vara skönt med någon slit-o-släng-gura, och en 335:a måste man ju ha i samlingen! Så jag är väldigt nöjd än så länge, har dock inte testat den live med fullt blås ännu, så det återstår väl att se hur den reagerar på det. Hursomhelst så undrar jag om någon annan har fallit för frestelsen. Skulle vara kul o veta vad andra tycker, och hur de andra modellerna är. Min kompis beställde en Telecaster för 1800:-, den lät väldigt bra men huvudet var fult och strängarna kändes sladdriga, så han skulle byta upp sig i tjocklek, så då får vi se om det blir bättre. Om ni är nyfikna kommer en länk till sidan här Mvh Erik

Vet inte om det finns någon funktion för att ha olika tempon synkade samtidigt, jag skulle gjort på något av följande sätt: *Bounca ner den delen av trummorna du vill ha i ett eget tempo till ett audiospår. Sedan är ju det spåret inbränt och påverkas inte av att du ställer om mastertempot. *Ett annat alternativ är att rita in trummorna så som du vill att det ska låta. Dvs stäng av griden och rita in det ändrade partiet som du vill att det ska låta snarare än hur det ser ut. Lite pill att få det att gå jämnt ut beroende på hur pass mkt i tempo du skall ändra och under hur lång tid. Om det här inte hjälper dig så precisera din fråga lite mer. Exakt vad är det du ska göra? Vilka temposkillnader och under hur lång tid osv.... Mvh Erik

Ok, tack för hjälpen! Det fungerar fint. /E

Tackar för svar, hinner inte testa nu ikväll, utan får vänta till morgondagen. En liten fundering som dök upp kring ditt svar: Om jag ändrar så att alla spår skickas till den nyskapade stereoutgången 3-4, då försvinner ju den vanliga utgången 1-2 (Main), eller? Jag vill att cubase ska skicka samma stereomix till två olika utgångar, 1-2 och 3-4 exempelvis. Går det? Och om vi ponerar att jag spelar upp musik i en mediaspelare, kan jag då få ut ljudet ur flera utgångar på ljudkortet? (Samtidigt som Main Out och Phones)

Hej! Jag skulle vilja skicka en stereomix från de analoga utgångarna på baksidan av kortet (alltså inte main out), till en separat hörlursförstärkare. Jag vill med andra ord ha en till main out från kortet. Hur gör jag? Har pillat lite i Cue-mixen för Motu och i Vst connections i SX3 utan resultat, någon som har koll? Mvh Erik Edit: För att undika RTFM-svar, så kan jag säga att min manual är bortslarvad, och jag är inte så sugen på att ladda ner en pdf för 20$.

Är du ute efter 70-tals eller modernare reggae rent soundmässigt? Av de expansioner jag har skulle jag nog använda "vintage rock" till "gammal reggae". Beatsen kan du ju återskapa oavsett vilket kit du har, analysera hur de spelar, och gör likadant. Visst kan det vara riktigt svårt att få till svänget som det ska va, ett tips kan vara att "låna" ett trumintro från nån låt du gillar, lägg in den i ditt projekt och studera hur de spelar. Jag vet inte om det finns några vettiga trumprogram som finns billigare än EZ, invänta lite svar från rävarna här på forumet. Lycka te´

Grym bump.... På tal om NHL.... Var det nån mer som hade lite svårt med namnen på lagen när man var liten? I mitt kompisgäng sa man: (ska försöka skriva i tal språk, kan inte fonetisk skrift) Boston Bröjns New york Ice-landers Buffalo Soldiers (förstår fortfarande inte varför) San Juice Sharks Lakings Pittsburgh Pen-gins Undrar om man ska ta upp sitt samlande av hockeybilder igen?

Ledsen att jag feltolkade dig. Men när man övar så är det väl i stor grad teknik man övar? Så slutsatsen att du tycker det är skit att öva teknik kändes inte så långsökt. Det du menar som jag nu glasklart(?) förstår är att du tycker en viss form av övningar är trams. Mitt tips kvarstår dock, styrkan sitter i diafragman. Man kan lätt få för sig att folk bara sjunger med halsen för att det låter så. Tex i hardcore och trashmetal skriks det en del, och det är tack vare en bra teknik och ett starkt magstöd de klarar det. (Sen om de själva vet om det alla gånger är en annan sak) Naturligtvis menar jag inte att man bara ska göra sådana övningar. Men det kan vara bra att vara medveten om muskulaturen som används när man sjunger. Använd det som en uppvärmning och en uppbyggnad av muskulaturen. Och sen är det som Valle ungefärligt menar (gardering), sjung för glatta livet så mycket du kan, i dusch, bil och allt vad det heter. Vem vet, du kanske redan har stenkoll på detta och en jättebra teknik medfödd.

Blir du trött i rösten när du sjungit? Känns det svårare att nå dina höga toner när du hållit på ett tag? Om svaret är ja på det så kan det vara läge på att lära sig några bra övningar att göra varje dag. Rösten är så personlig att du nog bara inte kan lita på Valles argument att teknik och träning är skit, för vissa har den(tekniken) från början och andra inte. Det finns som sagt enkla små övningar man gör för att jobba upp muskulaturen i Diafragman. Prova att bara göra ljud på konsonanterna F och T till att börja med. Tryck till konsonanten rejält som den vore ett skällsord, och känn efter med händerna vid sidan om magen och strax över magen om det händer något i muskulaturen. (Alltså inte dina vanliga magmuskler i ditt förmodade sexpack) Efter lite träning så försök att hitta samma känsla på andra konsonanter, och sedan hela ord. Och försök tänka på att diafragman jobbar hela tiden när du sjunger. Se den som en fantommatning och att dina stämband är mikrofonen. Detta är det första steget, det är här allt börjar. (Med reservation för andningen som kommer först.) Sedan finns miljoner med saker att tänka på, men det mesta går ut på att varenda muskel i kroppen förutom diafragman ska vara avslappnad. Jag tror dock att det är lite som med en golfsving. Får man för mkt nytt att tänka på går det rent åt helvete. Du verkar ju redan kunna sjunga ganska bra, så jag tror mer på en slags komplementerande inlärning, än att riva upp allt och börja om från början, vilket du med största sannolikhet skulle få göra hos en klassisk sångpedagog. Jag vet inte hur du tänkt att använda din röst. Men om några av planerna innehåller att stå på en scen och sjunga så bör du ta tag i träningen. Det är ingen rolig upplevelse när rösten tar slut efter 30 minuter och man har 15 låtar kvar. Det borde finnas en och annan utbildad sångpedagog här på forumet som kunde sticka till dig lite papper på övningar och filosofi kring ämnet. Lycka till

Det är först när vi blir tillräckligt många som känner så här som ändringen kommer att ske. Men jag betvivlar att det kommer att bli så i vår livstid. Musik betyder INGENTING för den nya generationen. Det finns för mycket andra intressanta medier och prylar som lockar. En låt har ungefär samma värde som en ringsignal eller en smiley för dagens kids. Därav kvalitén på musiken som spelas på radion, som i sin tur just riktar sig till denna målgrupp. Förr fick musiken ungdomar att göra revolt, den fick en hel generation att helt plötsligt stå upp och tro på sig själva. Denna anda hängde sen med oss en bra bit genom åren, men nu är det som bortblåst. Kanske är det fel att vara bekymrad över detta, för vi som redan är upplysta av musikens härlighet kan ju njuta av den. (Det finns lite bra musik idag med om man letar) Kidsen reder sig nog med sitt X-Box och sin Clan i W.O.W Jag tror inte att man kan skylla allt på illegal nedladdning, men det är definitivt en faktor som bidrar till den onda cirkeln just nu. Nej, man får vara tacksam att man har goda vänner med samma passion för musik, som finner lite förståelse för ens musikhjärta. Ta nu och häll upp nåt gott att dricka, och lyssa på nåt som gör dig trygg, det gör inget om låten är i svartvitt, den är fortfarande lika aktuell!!!

Är det så? Hehe, nu hänger jag inte med. 🙂

Du var då inte blyg i språket för att vara ny här på forumet 🙂

Stämmer inte riktigt. De har vid några tillfällen dementerat att de använde droger, men i andra intervjuer klagar de över de mörka åren fram till "Dark side of the moon" då det nästan uteslutande handlade om droger. Pink Floyd är nog ett av historiens mest drogorienterade band. Bra eller dåligt? Droger och pop/rock gick lite hand i hand då det begav sig, på något sätt så tror jag man undermedvetet (i varje fall jag) glorifierar dess betydelse, och tycker att det var ok att alla ens favoritband knarkade(roligt ord), men det kanske är just för att man ser upp till bandens musikaliska identitet och den livsstil man kallar rock n roll. Skulle tex Nanne Grönwall berätta att hon tänder upp en jolle innan varje gig så skulle jag ju bara skratta och tycka att det kändes absurdt. Men hon är väl ingen konstnär i den bemärkelsen heller. Att konstnärer i olika former ofta fattar tycke för droger är rätt logiskt, då en av deras starkaste drifter är att distansiera sig från sin omgivning och hitta den där kärnan i sitt inre där all kreativitet finns. Att Beatles slutade med Lsd och åkte till Indien var klokt gjort, men vad de egentligen gjorde var bara att byta stimulansia, från kemisk till andlig. Rätt eller fel? Att gå ut på krogen och supa varje helg skadar dig nog mer än att röka en joint i veckan. (Med tanke på hur Svenskar dricker) Men så länge det finns lagar som säger stopp och belägg för narkotika ser jag ingen rimlig anledning att bryta mot dem. ´

Får man fråga vad en sån där tonfälla kostar?

Sant som det är sagt. Gång på gång får jag erfara att min Vox AC50 är alldeles för kraftfull för att kunna användas såväl hemma som live. Det enda stället man har nytta av sina watt är i en replokal med en trummis som slår alldeles för hårt. 15 watt känns som en ganska bra riktlinje om vi snackar rör. Förstår inte heller kritiken mot Peavey Valveking, det är ju en fruktansvärt bra stärkare för sin peng. Har du dock bara 2000 att lägga så kanske det vore bättre att satsa på en Multieffekt eller att hitta något trevligt begat.

Det är nog en fråga om smak. Jag vet folk som lägger ner sin metalzone i resväskan före tandborste och tandkräm. Personligen skulle jag aldrig få för mig att köpa en sådan, då de låter fruktansvärt långt ifrån vad jag gillar, men jag tycker det är upp till trådskaparen och hans smak att avgöra om han vill ha en sådan.

Köp en instrumentkabel till. Då har du en ut från gitarr in till pedal, och en ut från pedal in till stärkaren. Köper du sen fler pedaler kommer patchkablar till användning, de är mkt kortare, men i övrigt samma sak som din gitarrsladd. Ett tips är att köpa kablar av god kvalite för att undvika brus, och på sikt bör du skaffa dig adapter till dina pedaler då batteri blir dyrt och opålitligt. Nu är det dags för en till Julsnaps 😛

DiMarzio tillverkar en hel del olika stratamickar. Lite högre output och spricker inte lika lätt när du krämar på, men bibehåller ändå den typiska karaktären för stratamickarna. Blir lite osäker på vilken modell jag använder, men har för mig att jag valde YJM (Yngwie´s signaturmodell). Det betyder INTE att det är mickar anpassade för metal, de låter som vanliga stratamickar fast utan brum. Tacksamt när det ligger dimmerpaket i lokalen. Relativt billiga också. Kika gärna runt på deras hemsida, för de har hur mkt som helst.

Jag har själv en uppsättning av varje. Använder Pod X3-live till den musik som kräver mer flexibilitet. Det är oerhört smidigt och man vet att man låter likadant varje gång. Möjligheterna är oändliga, och bara en sån sak som att kunna ha fasta tempon på delay för varje låt är ju guld värt.(om man spelar efter klick då vill säga) Men när jag spelar i andra sammanhang då jag tycker det är viktigare hur gitarren låter, då blir det uteslutande mitt egensnickrade pedalbord genom favoritstärkaren. Och som lavrell säger så ska en gitarr låta som en gitarr, man kommer väldigt långt med ett bra grundljud. Däremot är det viktigt att man vet vad man vill ha, det är inte bara att åka och spontanköpa pedaler från Boss och tro att det blir bra. Det är rätt pedal till rätt stärkare till rätt gitarr till rätt musiker som gäller. Sen tror jag inte att din budget skulle räcka till att köpa alla pedaler du vill ha. Det kostar om man vill ha kvalitet, men sen smakar det också 🙂 Det låter som att du skulle ha mer glädje av en Multieffekt idag, och väljer du några av de nämnda i tråden (X3, GT 8/10 osv) så blir du säkerligen nöjd! Vill du ha tips på bra pedaler så rekomenderar jag att du tittar på MXR och T-rex sortiment istället för Boss. Reverb finns lite olika, jag gillar en som heter "Holy Grail" som har lite roliga alternativ bla. Flerb (Flanger på reverbet) Delay är lite svårare, har aldrig förstått mig på delaypedaler där man inte kan tappa in tempot i realtid. Så jag använder Line 6 klassiska gröna station, alldeles för dyr, men mkt trevlig. Sedan finns pedaler som kompenserar för olika output i olika gitarrer, om det skulle behövas. Hoppas du hittar vad du söker!

Haha, den låten fick ett helt nytt liv! Vad mycket småsaker jag aldrig tänkt på innan, som det där baklängespartiet t.e.x Hatten av för Joe! Och även Mutt.

Om ni inte har erfarenhet av att spela tillsammans med klick så avråder jag nog. Den musik ni har repat på och uppenbarligen är så nöjd med att ni ska spela in, ja den upplever ni på ett sätt nu, men ni kommer garanterat uppleva den annorlunda om det sitter en trummis som har ett klick som fiende i lurarna. Risken finns att ni tappar allt sväng/driv/häng ni hade innan. Sedan finns det naturligtvis en massa "om"- och "men"-faktorer: *Olika musikstilar påverkas olika av "grisighet". *Trummisar har mer eller mindre fallenhet för att spela till klick . *Hur lång tid ni har på er innan att repa med klick för att vänja er. *Har ni tänkt att använda instrument som kräver fast bpm?(tremoloe, arpeggiator osv.) Då underlättar ju klick. Vad ni kan göra är att ta ut tempo till låtarna och låta trummisen lyssna in klicket innan ni kör igång. Sedan rekomenderar jag naturligtvis att ni spelar in så många som möjligt på samma gång om ni inte använder klick, annars kan det bli svårt. Personligen blir jag glad varje gång jag hör en genuin tagning, där man hör hur ett band verkligen spelat tillsammans efter sina egna klockor. Hellre lite otajt och livfullt än stelt och slätt. (Detta är ingen generalisering om hur det ska vara, det går att spela fruktansvärt svängigt till klick, men det ställer lite högre krav på musikern) Berätta gärna hur ni gjorde och hur ni tycker det blev!