Anjou

Jag ska hålla ögonen öppna åt dig Henke. Är du kvar i bygden? /Erik

Ja det blir spännande, har hela mitt lag på is ikväll också tror jag. Tror inte jag missat nån skada varje fall. Jag var bättre insatt på den tiden jag samlade på hockeybilder, typ -94. Av hyllning till gamla goda tider har jag valt att plocka in Paul Kariya i laget.

Fixat! Matcher ikväll direkt:) Funderar kring position X, är det dubbla poäng på den, som kaptenen i dream-team?

Gör ett försök innan jag somnar, får se om jag dyker upp i ligan 😄

Var har du hoppet min vän? Jag siktar på gruppvinst: Danmark-Sverige 1-2 Portugal-Ungern 3-1 Sverige-Albanien 1-0 Portugal-Malta 5-0 Danmark-Ungern 0-0 Sverige 21 +8 -------------------------- Portugal 19 +12 -------------------------- Danmark 19 +9 Ungern 16 +4 Albanien 7 -5 Malta 1 -27 Danmark missar kvalet, sverige vinner gruppen med sämst målskillnad av topplagen, Lagerbäck hyllar kollektivet och ser tillbaka på Maltamatchen som en taktisk triumf i samma veva som han skriver på för 24 år till.

Crap!! Att jag missade det här. Jag älskar sånt här trams. Får väl sikta in mig på season två då kanske? När den nu är?

Ett väldigt intressant inlägg Lax..., jag känner igen mig i biten där man har klart för sig vad som lyfter en låt. För mig blev det som en slags världssanning vad som gjorde en låt bra. Jag kunde gallra direkt på första lyssningen. Jag tror att du nämnt i någon annan tråd att du fastnat för Am/D , Em/A osv. Det var likadant för mig, jag tror jag insåg det på riktigt första gången jag lyssnade på "The dark side of the moon" i tonåren, det blev så uppenbart med kraften i den harmoniken. Sedan påbörjades en intensiv jakt i mitt låtskrivande för att få ut max av de ackorden, det pågick under många år. Tack och lov har jag kunnat släppa min besatthet, även om jag fortfarande gillar vissa givna intervall och ackordsbyten. Jag har minnen av att jag som litet barn satt vid pianot och spelade melodier mot min pappas ackompanjemang och redan då försökte övertyga honom om att skriva om sina låtar med mina harmonikändringar. Först på senare dagar har jag börjat förstå att min "sanning" inte nödvändigtvis gäller för alla, även om det tog tid att inse. Många gånger har jag varit helt frågande om man lyssnar på en låt ihop med någon och denne inte upplever det enorma suget i magen vid ett visst parti. Svaret är ju dock enkelt, vi alla upplever musiken väldigt olika. Och tur är ju det. Till topic: Att jaga denna känsla har varit en drivkraft för mig, att hitta denna känsla igen i nya nyanser av musiken är det som driver mig som lyssnare och låtskrivare. Sen är det ju rätt kul att lira också, men på ett annat plan.

Nej, jag menar inte att det är likt i den meningen. Mer att jag fick en liknande känsla. Takten i J:son låten är dessutom lite lurig då det mer kan beskrivas som en vanlig 4/4 med en tydlig triolunderdelning. Kör på och testa dig fram!

Hahahaha, fan vad kul det är när det blir dance. Så jävla out. Det hade varit mer creddigt utan autotune molnet som blir för mkt. Kul klipp hursomhelst.

Prova 6/8 och se om det blir bättre. Det finns inga regler egentligen, bara din tanke om hur du vill att det ska låta. Min spontana tanke när jag hörde din låt var den här låten Lyssna och se om det inspirerar, trummorna kommer in efter några minuter.

Låter som en väldigt bra lösning!

Kul att du hittat rätt! Då kommer köpbegäret påsmygandes kan jag tänka mig 🙂 Martin gör fantastiska gitarrer, men ta gärna även en titt på Taylors sortiment om du nån gång ska köpa, och vill du komma undan billigare så rekomenderar jag som vanligt att ta en titt på Furch´s gitarrer. De känns lite olika att spela på, och har sin egen karaktär, så det blir ju en fråga om smak i slutändan. /Erik

http://www.youtube.com/watch?v=FYI8-waBJJM Holy Grail från Electro Harmonics är ett tips. Jag gillar den skarpt. Det finns tre olika typer av reverb: Spring, Hall och Flerb. Tror jag gav runt 1200:- för den. Mvh Erik

Hello! Ja, det låter onekligen mumma om det mesta, även om detune-tweaken mest kändes som en sjuk crossover på toto och wild bill hickok;) Jag har en Electro 3a, och är naturligtvis väldigt nöjd. Är ett stort fan av uprightsamplingarna. Jag har några funderingar som du kanske har koll på, då jag inte har hunnit sätta mig in i allt ännu. De nya samplingarna är ju rätt stora, och minnet är ju redan fullt i electron. Är det bara att göra sig av med det onödiga, eller finns minneskort etc, eller andra bra sätt att frigöra minne? Nu har ju du en Stage, så du kanske inte har de problemen, men du kanske ändå vet? Ganska lätt att ta reda på själv, men då jag snubblade över denna tråden kan jag ju lika gärna fråga av ren lathet:P Fint lir förresten. /Erik

Styrkan sitter främst i framförandet, sekundärt i de akustiska förhållandena och sedan en bra lyssning vid mix så ordnar sig allt. Preamp hit och Ad/Da dit är mindre relevant har jag upptäckt. Sedan att det är förbannat kul med prylar är naturligtvis sant. Pluggar är också viktigt, men där bör snarare fokus hamna på vad man anser vara lättjobbat än flashigt och dyrt. Mickar däremot bör man anpassa val efter ändamål om man har möjlighet. Detta är vad jag som musiker/hemmapulare tycker, men jag inser och respekterar att om man är tekniker/producent till yrket så har man betydligt mer åsikter och insikter om det finstilta. I din situation skulle jag nog också gå på en preamp av något slag, snarare än en nytt ljudkort. Mvh Erik

Ja, jag kallar det för själslig vila. Väldigt viktigt. Kanske ska ta o kolla upp det där med hemmabak. Vore ju nice om det fungerade bra. Upplever ni också att man dricker kaffe bara för att snusen blir så god efteråt, ja varje fall den 7:e koppen är för att spetsa till snusen, och att när man äter mat sitter man och tänker på efterrätten, dvs snusen? Kul med bra respons i tråden, jag vet att vi snusare ser heligt på vår verksamhet.

Nej, det vill jag inte. På sikt kanske jag måste, om priserna höjs mer, men jag är inte redo för något sådant just nu.

Väldigt off topic, men jag har sett värre trådar överleva, så jag gör ett försök. När jag började snusa för ca 10 år sen kostade en dosa general lös runt 17 kr, nu ligger den runt 50-lappen. Drar man i sig en dosa om dagen blir det dyrt, (ca 18000:-/år). När man ser det så blir man rädd. I och med den senaste tokhöjningen för nåt år sen bestämde jag mig för att bara snusa portionssnus. (Det är ju lite smidigare också) Övergången blev dock svår, då jag var tvungen att lägga upp dubbla snusar för att det skulle kännas ok. Kontentan blev att det gick åt en och en halv dosa om dagen. Ohållbart!! Äntligen har jag kunnat lära mig att ta en åt gången, samtidigt som jag försöker minska användandet, men det är svårt. Jag snusar nu göteborgs rapé portion, som naturligtvis är det dyraste av påsar. Jag har försökt prova de billiga varianterna som Kronan, Granit, osv. men varje gång jag snusar andra sorter än gothias klassiker så får jag så ont under läppen att jag måste läka i flera dagar, och då blir det rekreationsrökning vilket jag helst vill slippa då jag börjat ta joggingen på allvar på senare dar. Är det nån mer som upplever att budgetsnuset allvarligt skadar snusläppen? Är det tillsatser där som inte finns i rapé, general, ettan, grov osv? Jag hörde tex att det kom larmrapporter från folktandvården efter att folk börjat med onico (nikotinfritt snus). Jag vill bara kunna snusa vidare utan att det ska va så jäkla dyrt. Nån som har tips på var man billigast köper rapé. Främst intresserad av bulk, skulle va fint med 20 stockar kraftigt rabbaterat tex. Om ändå thomann kunde börja sälja. Mvh Erik

Himla trevlig konsert, sett den två gånger på tv. Jag gillar "husbandet", de svänger på bra. White album är onekligen fyllt av sjukt bra låtar.

Inga frågor är dumma. Lajna in den i ditt ljudkort (instrumentingång) om du vill spela in ljud från din electro. Använd den som midi-keyboard om du har mjukvaruinstrument i datorn du vill använda. Mvh Erik

Jag gissar att det du tänker på är wordclock, som i runda slängar innebär att en enhet kan triggas av en midi signal, i detta fall en metronom som talar om för effekten vilket tempo den ska verka i. Jag förstår inte hur det skulle hjälpa dig i situationen. Har din effekt bpm-inställbara effekter och trummisen spelar med metronom finns inget annat än din egen timing som begränsning. Säg att ni kör en låt i 78 bpm, och du vill använda ett parti med delay, ett med tremoloe och kanske ett parti med annorlunda delay, ja då får du programmera tre olika patchar i för den låten. Sitt och öva gitarr mot metronom för att öva upp din timing, det finns ingen annan hemlighet. Mvh Erik

Det enkla tips jag kan ge dig är att så fort du hör något du gillar, tex. en ackordsföljd eller en melodi över vissa harmisar, så sätt dig ner och ta ut partiet i fråga på ditt instrument. Till slut har du byggt upp ett bibliotek med olika alternativ att använda. Konsten sen blir att använda det smakfullt. Se om du kan snappa upp lite teoretiska kunskaper på vägen, det finns väldigt mycket nyttigt att lära, samtidigt som det finns mycket onödigt som du inte behöver lära dig. I slutändan avgör örat vad som låter riktigt för dig, glöm aldrig det. Se teorin som ett hjälpmedel snarare än en regel. Om det är låtskrivande du främst siktar på så skulle jag rekomendera dig att utveckla din ackordkännedom snarare än att traggla skalor. Det ena ger visserligen det andra, men jag tror det blir roligare och lättare om du börjar i den änden. Mvh Erik

Känner igen det där. De enda konkreta tips jag kan ge är att sjunga in mitt på dagen då grannarna förhoppningsvis jobbar. Naturligtvis så fungerar vi musiker bäst efter midnatt, men om man planerar i god tid så går det att lösa. (Naturligtvis är det individuellt, jag vet många som kan gå upp bakfulla och sjunga fantastiskt), Jag ska exempelvis imorgon passa på att sjunga in lite låtar, då värmer jag upp med en joggingrunda på förmiddagen för att få igång systemet. Sedan ser jag till att prata mkt och sjunga upp lite lätt INNAN jag sätter på datorn, för om man börjar spela in innan rösten är redo så är det sannolikt att de svåraste, högsta och starkaste tonerna blir lite svårare att träffa rent, och vad händer då med självförtroendet när man gång på gång missar? Det som händer mig är följande: 1. Jag börjar svettas 2. Jag börjar fundera på om grannen hörde mitt senaste försök till ett nästan A. 3. Jag spänner halsen och blir trött. 4. Jag börjar fundera på hur det låter att pitcha upp vissa toner i DAW. 5. Jag blir arg och vill skrika fula ord. 6. Jag ringer en vän som kan sjunga. Sång är utan tvekan ett lurigt instrument att bemästra. Vissa förlitar sig på teknik, andra på känsla. Oavsett vad så blir det jobbigt om det snurrar omkring negativa tankar i huvudet. Dömt att misslyckas. Så, för att summera, Ska du spela in hemma, så gör det när du vet att dina grannar störs minst. Sedan när man blivit lite van i situationen kan man successivt lära sig att skita om grannarna hör en. Kämpa på, och tänk på att i förmodligen varenda hyreshus står det någon annan som skäms lika mkt som du. Mvh Anjou

Ja, man använder sig av metronom. Det räcker om trummisen har hörlurar med klick. Tempostyrda effekter används med fördel om de är digitalt programerbara, men även tap-tempo fungerar fint om man är stadig på foten. Sen just tremolo är en lurig historia att få till bra.

Ohh, close to the edge är riktigt bra. Om sadamJR någon gång skapar en tråd med namnet "bästa låt från tidigt 70-tal som är runt 10 min och har långa instrumentalpartier" så vill jag nominera låten "and you and I".