AndyPandy

Jag lovar att använda frysfunktionen när det inte tar fem minuter att frysa ett instrument. Frysfunktionen är bra när man är klart med låten och ska slutmixa, men i uppbyggnadsfasen är frysfunktionen helt värdelös. 😄

Jag menade inte att det är taget från en samplingsskiva, jag menar att det låter som att det är en samplingsskiva, det vill säga fyra helt torra anslag och sedan kommer nästa ljud. Vissa anser också att man inte ska ha salt i maten alls. Stjärnkockar brukar däremot använda både salt, socker och fett i stora mängder. Så vad vill du vara, en tyckare eller en stjärnkock?

Ahh ... mycket bättre! Dock tycker jag att 1) Mixen kantrar lite av den distade gitarren. 2) Du gör ett kardinalfel när du kör den distade gitarrslingan två gånger utan att något ändras. Jag tycker att sådant alltid låter idéfattigt. Jag brukar alltid göra så att jag kör slingan helt ren första gången, andra gången lägger man på några stämmor. 3) Pianot i början av låten låter väldigt stelt och programmerat.

Jag har upptäckt att vissa pluggar liksom låser sig när det inte kommer ljud till dem. Det var ett stort problem i de gamla Cubase VST-versionerna och skulle ha fixats nu. Visst, det har blivit bättre, men jag har fortfarande samma problem med ett par pluggar.

Hmm ... ganska lågmält, både till stil och volym. Har du mastrat? Egentligen är musiken bra, men den kassa ljudkvaliten drar ned betyget. Å andra sidan får du högt betyg eftersom låten faktiskt håller hög musikalisk kvalitet. Det är rätt fräckt att låten hela tiden ändrar karaktär. Hela låten liknar bakgrundsmusiken på SVT24 förresten.

Jag är också tveksam till introljudet, det påminner om en samplingsskiva. Resten av låten är ok, men det är lite torrt mixat. Har du använt några effekter? Jag skulle också ha frågat mig vad som skiljer den här låten från allt annat.

Jag använder kazoo enbart när jag lyssnar på Trazan & Banarne. Och ja, Fantomens brallor är en rolig låt.

Det börjar bli lite bättre, framförallt vad gäller trummorna. Men du är inte riktigt där än. Du måste arbeta mer med cymbalerna som fortfarande är alldeles för tama. Hur mycket gjorde du på dem mellan versionerna? Jag minns inte riktigt hur det lät. Jag håller med om att virveln för låg, men den är dessutom lite odistinkt. Jag skulle nog ha valt ett hårdare ljud med mer snärt.

Oj! Det låter bra, kompis! Det som stör lite är att ljudbilden är lite väl svulstig den första minuten. Och kanske är gitarren lite väl hög?

Jag erkänner villigt att jag inte har lyssnat så mycket på blues, av den enkla anledningen att jag tycker varenda låt låter exakt likadant. Och mera så, min trångsynthet gäller enbart blues, inte hårdrock, inte metal, inte soul, inte någon annan musikstil heller. Varför? Jo, för att man i nästan alla andra genreer kan höra skillnad mellan låtarna. Och jag hävdar fortfarande att så fort man avviker från formeln det minsta hamnar man i hårdrock, soul, pop, gospel eller vad det nu gäller.

Öh?! Omoget att klanka ned på blues för att det låter precis likadant i alla låtar? Knappast. Jag anser fortfarande att har man hört en svenneblueslåt har man hört alla. Men det blir en helt annan sak när en gammal neger (ursäkta uttrycket) sitter med sin slitna gitarr i träsket och lirar. Nej, den anledningen är att vissa har fastnat i ett hopplöst stel musikgenre, som helt enkelt inte går att förändra. För när man förändrar musiken det minsta lilla har man vips hamnat i en annan genre. Hela stilen bygger ju på att man använder samma ackordföljder, samma basgångar, samma rytmik, samma melodier och samma struktur hela tiden. Förövrigt är det väl mest gamla nostalgiker som lyssnar på blues. Stilen vinner ju knappast så många nya anhängare.

Tyvärr menar jag den gitarren som går hela tiden.

Han sjunger faktiskt felfritt och med sagolik känsla. Visst, det är smörigt, men det är skickligt utfört.

Jag har lyssnat på så mycket musik i mina dagar att jag tyvärr måste såga många låtar på forumet för att de inte håller tillräckligt hög kvalitet, speciellt många av de så kallade syntlåtarna som läggs ut. Många av dessa är direkt undermåliga både till struktur, låtkvalitet och mix. Jag har ungefär 500 lp-skivor med gammal synt, så jag har hört det mesta, och därmed anser jag mig legitimerad synttyckare. Anledningen till att jag kan verka pessimistisk är att jag tycker många låtar saknar hållbar melodi, hållbar mix och framförallt hållbar stil. Här är de låtar jag lyssnade på senast och tyckte var bra: Scotch - Disco Band Black Sabbath - Sweat leaf Cabaret Voltaire - Do right Chicago - If you leave me know Beach Boys - Surfer girl Sylvester - Do you wanna funk Julio Iglesias - A media luz Front 242 - Quite unusual Fu Manchu - Evil Eye Jeans Team - Berlin am Meer Jag fyller på med några till: Assembly - Never, never Vistitors - All of your attention Alessi - Dancing in the halls of love Depeche Mode - It called a heart (där har ni något att ta efter i era syntlåtar) Depeche Mode - Shake the disease Earth & Fire - Weekend (töntig men bra) Francoise Hardy - Comment te dire adieu (lysande och på franska) Monica Zetterlund - Visa från Utanmyra

Bra ljud, bra driv, skum gitarrpanorering (mixen kantrar), litet jobbigt med så snabba trummor hela tiden. Jag skulle nog ha växlat rytmik då och då.

Oj! Tungt! Bra tryck i kaggen, virveln låter lite torr och konstigt panorerad. Sången är usel, men det ingår ju i stilen.

Rätt ok, men den där pianoslingan går bort, den låter B (stort 😛. I övrigt är det helt ok. Trummorna kunde kanske ha varit lite roligare. Gitarrerna tycker jag låter ok.

Vik hädan, du djävulens sändebud!

I ärlighetens namn förstår jag inte varför man vill spela blues. Allt låter precis likadant och är uppbyggt efter precis samma mönster och så har det varit i 40 år. Och svenne-blues är sämre än allt annat helt enkelt eftersom svennar aldrig lyckas fånga den där riktiga blueskänslan. Vad gäller er låt så skulle jag säga att själva utförandet är det väl inget fel på, men sången låter alltför ansträngd. Nu får ni lova mig att slänga era skinnvästar och era svarta levisjeans samt att ni aldrig någonsin spelar in en blueslåt till. Ta steget in i 2000-talet.

Forumet är hårt mot de hårda, samt även de som inte kan stava och använda stor bokstav i början av en mening (gammalt studioforumordspråk). Förresten ska det vara mellanslag mellan de tre punkterna och ett ord om man menar att meningen har en icke utskriven fortsättning. Menar man däremot att ett ord har en icke utskriven forsättning sätts punkterna intill bokstäverna. Exempel: AndyPandy var en jäv... jobbig man som kröp upp i röven och försvann. Jag hoppas sannerligen att han stannar där ...

Bäst att jag styr upp den här debatten. 1) Robert Görl från DAF gjorde en egen platta 1984. Den är suverän. 2) Nitzer Ebbs Belief. De snodde allt från Robert Görls soloplatta. Kolla in maxisinglarna som släpptes. Helt suveräna! 3) Switch on Bach med Moderne. Mycket svår att få tag på, men mycket bra. 4) The Working Model med Boytronic. Klassisk platta. 5) No Comment med Front 242. De andra plattorna med Front 242 är skräp, speciellt Geography, som bara låter fjantig och tunn. Official Version är ett undantag och är bra. No Comment är enklare och brutalare, och är fortfarande bra. 6) Jerkin' back and forth med Devo. Bättre än så blev de aldrig. 7) Mycket med Telex är bra, men mycket är också dåligt. 8) Never Never med Assembly. Något av det bästa Vince Clark gjort. 9) Valentina med Komputer. Snott från Kraftwerk. Allt de gjorde därefter är skräp. 10) Micro Phonies med Cabaret Voltaire. 11) Första skivan med Bronski Beat. Förvånansvärt bra.

Ja, det kanske är läge att gå vidare till ljud 002.

Ey!? Det distar ju! Och fan vad det pumpar!

Hmm ... tja ... jag vill inte säga att det är dåligt, men jag skulle nog ha fixat följande: 1) Man hör inte ett enda ljud av texten. Ratta in vocodern, för 17 gubbar! 2) Ljud 001 på FM7 är inte såå bra. 3) Det är skumt mixat. Trummorna låter dovt och ligger för långt bak i mixen. 4) Du måste hitta mer variation på de ingående komponenterna.

Jag gillade också Poodles. Men det som slog mig var den konstiga mixen - det enda som hördes var ju sången och trummorna, gitarrerna och basen hördes knappt.