JJRockford

GuitarRig är ju i sig ganska brusigt, även om man kör med humbucker-mickar. Och på din Telecaster sitter det single coil-mickar antar jag? En annan känd brus/brum-källa är skärmen. Har du en vanlig skärm med bildrör, och sitter med gitarren riktad mot den så låter det mer! Att köra gitarren rätt in i ljudkortet funkar förvisso ok på mitt kort (EMU1212M), men det är betydligt bättre att ha någon form av förförstärkare innan, en liten mixer eller extern preamp, för att öka signal/brus-förhållandet.

Vill du ha ljud som In Flames så är nog egentligen alla förstärkare utom Marshallen uteslutna. Som du såg själv på den översta t ex, "om du vill ha riktig "metaldist", boosta bara den befintliga disten med en overdrive pedal och kräma på". Alltså skulle du behöva en extra pedal för att få en typiskt modern metal-dist. Helt onödigt när det finns så många förstärkare som leverar den typen av ljud utan hjälp av pedaler. Om man köper begagnat så kan man göra fynd likaväl som "ofynd" (eller vad man nu ska kalla det? 🙂). Det som kan vara skönt med nya förstärkare är att det är garanti på grejorna och sånt där. Och det finns bra förstärkare som är både nya och billiga. Vox AD15VT är mitt hetaste tips. Såg att den kostade 2295:- på Musikbörsen. Alla Vox digitala förstärkare har fått oerhört bra kritik hitills. Självklart låter inte de olika förstärkarna som den simulerar (11 olika) precis som orginalen, men det är ju egentligen ointressant, eftersom dom låter bra. Och ibland är det riktigt nära. Har själv en av de större modellerna i serien (AD120VT), Vox-simuleringarna där är riktigt bra. Låter inte exakt som orginalet, men å andra sidan kostar den ungefär hälften så mycket, kan mycket mer, plus att man får en bunte effekter på köpet. Använder själv mest Marshall-simuleringarna. Går att lyssna på här; http://www.sevengates.se/toppage1.htm Andra tips är t ex Alesis Wildfire 60 (finns även i 30 coh 15W-version): http://www.alesis.com/products/WildFire60/index.html Behringer har flera prisvärda förstärkare: http://www.behringer.com/02_products/music...ex.cfm?lang=ENG (Har några kompisar som användt Behringers V-amp när dom spelar in. Går att lyssna på resultatet här: http://www.timeless-miracle.com/Music.htm (Både låtarna från "The enchanted chamber" använder Behringer-prylen) Hughes&Kettner gör bra rockförstärkare. Edition Blue 15 borde vara ett bra köp: http://www.musikborsen.se/itempg.aspx?id=28740&artno=127190 Har testat 30W-modellen, den lät oerhört bra för det priset (och blev även utnämnd till bästa budget-val i en stortest av billiga förstärkare i Fuzz). BC-Richen borde väl ändå vara rätt ok? Visserligen har dom ju en eländigt massa olika serier, men lillebrorsan har en av de billigare, och den är det minsann inget fel på.

Jag vill inte gärna vara otrevlig, plus att allt sånt här handlar om subjektivt tyckande; Men personligen anser jag att det är rent strunt att generellt påstå att alla förstärkare med rör i signalkedjan är bättre än de som inte har det. Yamahas DG-förstärkare har t ex betydligt bättre dynamik än många rörförstärkare jag har provat (i motsvarande prisklass då...). Och den är ju helt digital. Beror garanterat mer på vem som spelar... ("Ljudet sitter i fingrarna!!")Många rörpurister skulle förmodligen inte ha en chans att skilja vid ett ordentligt blindtest, och skulle dom dessutom inte få spela själva så borde det vara en försvinnande liten andel som verkligen skulle märka någon skillnad. Men det sitter ju uppe i huvudet såklart. Går man in med skygglapparna på så spelar det ju ingen roll hur det låter. Plus att man kanske får ta lite längre tid att tweak inställningarna. Inte som på en gammal Marshall-topp där man ställer allt på tio och blåser på! Håller annars med om att Laney-och Peavey-förstärkarna är prisvärda sådana. Men knappast något för metal? (Möjligen hårdrock). Och speciellt inte om man vill maxa dom hemma i lägenheten/huset...

Jag tänkte nog mer på kvalitén på mikrofonerna, snarare än signalstyrkan. Är ju redan ganska bra skillnad på en single-coil-mick på en strata-kopia och 2-3000-klassen jämfört med en Mexiko-strata för 5500 (eller vad dom nu kostar nu för tiden?). Och single-coil-mickarna på en Burns-gitarr jag köpte för ett par månader sen låter oerhört mycket bättre än de mickar som satt orginal på mina japan-strator (som illa kvickt blev utbytta mot SD hotrails!). Fast sen misstäker jag att det kanske finns olika definitioner på "metal" nuförtiden? Själv tänker jag direkt på Judas Priest, och hur dom lät i början på åttiotalet. Men gitarrljudsmässigt har ju inte det så mycket att göra med dagens metal-band, som t ex Korn... Vad är det som gäller här måntro? (Mycket humbuckers överallt dock! Fast själv får jag ett alldeles utmärkt distljud med TriSonic-mickarna på min Burns, speciellt om man seriekopplar stall-och mellan-micken. Och KK Downing hade nog en strata med single coils så sent som 1983 i a f... 🙂). Att man däremot skulle kunna göra distinktionen att "en rörförstärkare är alltid bättre än en digital/tranistor-dito" rent generellt är väl inte riktigt helt sant? En bra rörförstärkare har ju ett visst sound helt klart, men det är ju inte överlägset bättre på allting för det. Spelar man typiskt modern metal med hängmatte-dist och mycket staccato-rytmer så kan ofta en transistor-baserad förstärkare funka bättre, eftersom som svarar snabbare än en typisk rörförstärkare. Och samtidigt finns det många jazz-gitarrister som också föredrar transistor-baserade förstärkare p g a att dom ofta går att få renare ljud med än en typiskt rörförstärkare. Dessutom brukar man ju få driva en rörförstärkare ganska hårt för att få den att dra nytta av sina rör. Och redan 10W uteffekt kan gott och väl bli för mycket då! (Varierar givetvis, är ju inte så att man alltid får en viss ljudstyrka vid en viss uteffekt, eller i a f så upplevs det inte så).

Tänkte bara lägga en röst till på att satsa allt på en ok förstärkare istället för att köpa en distpedal till. Ska man bara ha den hemma är 30W för det mesta på tok för mycket, 10 eller 15 räcker gott och väl. Sen ska du nog börja redan på gitarren; Vet inte vad du har för gitarr, men det är en jädra skillnad på mickar. Sätter man på en bra mick på en gitarr så kan det gör betydligt mer skillnad för ljudet än en hel massa pedaler. Vad har du för gitarr nu? Så några tips på ytterligare förstärkare som du bör kolla upp: Vox AD15VT (har inte provat denna, men storebröderna låter löjligt bra) Behringer's digital; Bygger vad jag vet på deras V-amp, som ger oerhört bra ljud för de pengarna.

Jag beställde alla mina delar på Elfa (www.elfa.se). Kan ofta vara problem att hitta rätt transistorer eller förstå vilken typ av kondensatorer man ska ha (elektronlyt o s v), men skriv till deras kundtjänst om du är osäker. Går säkert bra att maila ritningen till dom också, kan dom säkert plocka ut vad du behöver.

Jag har ett Samson Airline (tror jag det heter) för gitarr, tycker att det funkar helt ok för pengarna (listpris ca 3500:-). Funkar olika bra ihop med olika saker. Ihop med min Vox Valvetronix så funkar det alldeles utmärkt, hör knappt någon skillnad på signalen, jämfört med att köra med vanlig sladd. Om jag däremot kopplar in det i ett annat pedalbord jag har (som jag använder när jag inte tar med egen stärkare) så försvinner en del av mellanregistret verkar det som (jämfört med vanlig sladd). i Sen har jag hört flera som är väldigt nöjda med Mipro's system för gitarr, det ligger nog i ungefär samma prisklass. Och Shure har ju också tagit fram system i lite mer humana prisklasser (mindre än 5000).

Nu har jag visserligen aldrig programmerat en trummaskin, eftersom jag kom ingång med det på datorn ganska tidigt i min "karriär". Men jag har sett när min kollega gör det, verkar ju minst lika omständigt! Sitta och försöka slå rätt på dom där knapp. För att inte tala om hur oflexibelt det verkar! Du kanske skulle skaffa en midi-klaviatur? Många som tycker att det är mycket lättare att skapa trum-spår med ett sådant. Påminner ju om att sitta och knappa på en trummasking (man behöver inte vara skolad pianist för att få till det). Finns väl från någon dryg tusenlapp och uppåt, och du begränsar dig ändå inte till en viss trummaskins ljud, utan kan plocka in vilka ljud till vill.

Har sett ett par liknande inlägg på ljudkorts-sektionen, kolla där! Verkar som om de flesta missar att dom måste lägga in en insert på ingångskanalen i EMU-mixern, "Send to ASIO 1/2" (tror jag, har rört ihop siffrorna några gånger när jag försökt hjälpa folk! ). Har du förförstärkare/mixer och sånt innan ingången?

Hehe, har inte hållit på så länge med det här, men tycker inte det verkar som om det finns några "bara" i den här grenen... Räcker ju att man kommer in i samma rum som datorn, så är det något som inte riktigt gör som man vill! Håller annars med om att det borde gå att lösa på det viset du vill; Har du midi ut från din gamla dator, midi in på den nya (plus de analoga in-och utgångar som behövs) så borde det ju gå att göra på det viset du beskriver. Möjligen att man får lägga någon slags fördröjning på de som körs direkt på huvuddatorn, så att det synkar?

Hårdrock i natten!

HP-datorer har jag kikat lite extra på, dom verkar rejäla på något sätt. Men hur är det, har inte dom ihop det med Compaq på något sätt? (Har kollat på så mycket bärbara datorer att jag är alldeles snurrig). Tänker på det här med dyra minnen...

Att ta line out eller "effect send" (om du har någon effektloop på din förstärkare?) via en högtalarsimulator borde funka alldeles utmärkt. Kopplar själv på det viset live i a f (så att man slipper sparka ner någon mick på trånga scener), och hör nästan ingen skillnad på det jämfört med kollegan som har uppmickad. Använder en Hughes&Kettner Redbox Pro, kostar ca 900 kronor tror jag. Behringer har någon variant som heter "Ultra-G någontingmer" som är några hundra billigare, som också fått mycket bra kritik. Ej provat den dock. Ytterligare en variant är att köra line out/effect send rätt in i datorn (eller via mixer eller liknande kanske?) och använda själva högtalarsimuleringsdelen från någon gitarrplugg, t ex GuitarRig. Annars, som flera här redan påpekat, finns ju många bra gitarrpluggar som låter helt ok i sig, så behöver du inte använda förstärkaren överhuvudtaget. Finns en gratis som låter kanonbra som heter GuitarSuite, laddas ner här; http://www.simulanalog.org/guitarsuite.htm TubeScreamern och JCM900:an i serie är min favorit såhär långt (är ju en ganska vanlig kombination i den analoga världen också! 😏).

När vi spelade in slasksången till en låt igår så la jag lite reverb på inserten så att det skulle bli "lättare" att sjunga. Då hamnar sångspåret försent! Lätt att flytta givetvis, men går det att undvika? (SX2).

You have mail!

Marshall är lite luriga att förstå sig på. Dom kan låta rätt tråkiga när man spelar på dom för sig självt, medans det blir en helt annan sak om när man tar med dom på repning. Men alla gillar givetvis inte Marshall även om man spelar hårdrock/metal. Peavey 5150 är ju oerhört populär nuförtiden, och Engl har nog också rätt många nöjda kunder. Sen finns ju t ex Mesa Boogie och Hughes&kettner också, men dom är lite dyrare.

Ta och se om du kan hitta filmen Spinal Tap i någon video-uthyrning eller på nätet. Är väl inga kända citat dom häver ur sig direkt, däremot väldigt mycket typiskt för hur en icke-hårdrockare uppfattar hårdrockare, eller hur man nu ska säga? "This amp goes to eleven" är ju t ex en klassiker (i Spinal Tap två har dom t o m bytt ut elvan mot en liggande åtta, d v s det matematiska tecknet för oändlighet).

Och din email är? Email-funktionen om man går in på någons medlemsprofil tillåter ju inga bifogade filer...

Provat att slänga på ett diskret (eller kanske mindre diskret!) chorus, det kanske kan skoja bort lite små falskheter?

En treble booster alla gånger. Dist/overdrive-simuleringarna i DG-stompen är riktigt bra från början, är du inte nöjd med dom så är det nog bud på att byta låda helt! Yngwie-boostern vet jag inte riktigt om den skulle hjälpa. Det är väl en s k "neutral/ofärgad boost". Grundidén med den är väl att skrämma upp ingångsvolymen på en rörförstärkare så att det distar mer. Det har man ingen större nytta av med en digitalt modulerande förstärkare som Yamaha's DG-serie. Inte minst som det finns förstärkarmodeller som har dist så att det både räcker och blir över (Lead 1&2). En treble booster funkar däremot på ett annat sätt. Den förstärker de höga frekvenserna (och ibland även en del av mellanregistret) och ger en signal som då är något starkare, men framför allt basfattigare än orginalet, in i pedalen. "Basfattig" kan låta som ett negativt ord, men faktum är att basfrekvenserna är de frekvenser som förstärkare överlag är absolut sämst på att överstyra, och gör mest att ljudet blir grötigare. Så med en treble booster får man ett ljud som har mer bett, samtidigt som det känns "luftigare" (utan att tappa några andra positiva egenskaper). Sen finns det lite olika treble boosters , en del klipper (skapar en aning distorsion) och kan således vara lite luriga att använda på rena ljud (brukar dock funka att skruva ner volymkontrollen på gitarren). De flesta serie-tillverkade treble boosters har dock oftast en gain-ratt som ställer mängden boost. Känner tyvärr inte till någon serie-tillverkad booster i samma prisklass som Yngwie-boostern, de billigaste jag har sett ligger på strax under 3000. Vilket är totalt vansinne med tanke på hur enkla konstruktioner det är (till skillnad mot t ex en chorus-pedal). Köper du delar på t ex Elfa för att bygga en likadan kanske det kostar 2-300. Och som sagt, ritningar finns det gott om. Kan maila ritningen jag använde till min om du vill? I ditt inspelningsprogram (vad använder du?) borde det finnas någonstans där man kan ställa in "latecyn" (d v s fördröjningen) för ljudkortet.

Bara å prova, låter det bra så är det bra! 🙂 Combo-versionen (en av dom) av DG-stompen fick ju annars extra pluspoäng i Fuzz test för att den funkade så bra ihop med pedaler (är tydligen inte alla digital-förstärkare som gör det). Och förstegsdelen är ju den samma, så varför inte? Men det får ju vara ihop med någon av de rena förstärkar-modellerna då, "Clean 1" och "Clean 2" skulle jag tro. Annars blir det nog mycket kaka på kaka. Angående högtalarsimuleringen, det finns ganska många olika högtalarmodeller i DG-stompen att byta mellan. Ger helt olika karaktär på ljudet att välja en amerikansk 2*12-låda istället för brittisk 4*12 t ex. Kommer inte ihåg knappkombinationen för att göra det, men det står givetvis i manualen. Har du inte den kan jag skicka den till dig i PDF-format. Sen kan man ju även prova att köra den ihop med andra högtalarsimuleringar. Själv har jag t ex ofta koppla ur den interna högtalarsimuleringen och använt en Hughes&Kettner Redbox Pro istället (högtalarsimulerande DI-box, kostar ca 900 kronor). Behringer har en variant på den (som enligt väldigt många recensioner på Harmony-central.com är ännu bättre), som heter Ultra-G GI100, kostar ungefär 600. Och så finns det ju även högtalarsimulatorer i mjukvaru-form. Har en kompis som hävdar att han aldrig kommer att micka upp en förstärkare mer efter att ha provat GuitarRig. Han tar sin Engl-topp och kopplar in i datorn via effektloopen (d v s enbart försteget, precis som en DG-stomp) och använder sen högtalarsimuleringen i GuitarRig (inte förstärkarmoduleringarna). Har inte provat själv, men ska göra snart.

Precis så kan du göra med Cubase SX (och SL och SE också?) faktiskt... Bara ljudkorten på datorerna har digitala utgångar. Men om Spaceman har rätt så funkar det tydligen inte med ProTools? Släng in en fråga på ProTools-sektionen för säkerhets skull. Annars kanske det är dags att byta inspelningsprogram? Är säkert en liten tröskel innan du lär dig hantera ett nytt lika bra som något du jobbat med i några år, men principerna är ju samma, bara det att man gör det på olika sätt. Har själv inte jobbat med ProTools någonting, men en av de "klassiska" skillnaderna (om man får tro de mer rutinerade människorna här på planket) verkar vara att Cubase fortfarande är något bättre på midi-hanteringen än ProTools (medans PT är bättre på audio-hanteringen). Fast det kanske bara gäller äldre versioner, kommer inte ihåg.

För min del får det nog bli något med Queen. Svårt att välja vilket bara. Tror faktiskt att det är några av låtarna från "Made in heaven" som kännts mest, t ex "It's a beautiful day" och "Let me live" (ett av Brian May's bästa gitarrsolon i den senare, det vill inte säga lite!). Och när jag hörde Ritchie Blackmore's solo i "Burn" första gången kände jag hur det reste sig. Men det varierar såklart men sinnestämningen och dagens musiksmak. Häromveckan så gick jag t ex igång stenhårt på några DLK-skivor. Sen blev det Beatles veckan efter (orginellt värre! 🙂). Och Meat Loaf har också varit med ganska nyligen.

Prestandan på olika delar i programmen beror väl på olika saker tror jag? Effekter belastar väl mest processorn, medans VSTi beror på minnet? Och audio-spåren (och även VSTi som använder samplingar?) på hur snabb hårddisken är? Och buss-hastigheten också kanske?

Vet inte riktigt vilken Ibanez-gitarr det är du har... Men det som jag tänker på när du säger "kvackande" är när man spelar med mycket dist och har en gitarr med lite billigare single coil-mickar. Men prova att byta ut alla delarna i kedjan var och en för sig så märker du nog snart vad det är som spökar? Intressant kombination annars, Metal Zone och en Twin Reverb! Har faktiskt provat det själv en gång (fanns inga andra förstärkare på fritidsgården där vi repade), blev ett jädra drag i ljudet. Inte lika "trögt" som med Marshall. (Fast sen har det mest blivit Marshall i a f... 😆)