haha tjena!
tack för svaret, var intressant å höra hur du arbetar!! du skiljer dig från mängden vilket är skoj!
Tack ska du ha!
/Philip
åååh vad det beror på musiktstil, situation och musikerrrrr!! Begriper inte att alla tycker att trummickning är sån raketforskning. JObba med mickar, rummet, eq och kompressorer. Tre mickar eller 14... beror på vilken låt artist eller musiktstil. Oftast är de flesta för rädda för rum och läck. Jag älskar rum och läck och hur man kan få det att jobba för sig i stället för mot sig! Fast (apropås pukstämning): för nån vecka sen skulle vi spela in en låt som skulle ha Faces/Elton John-sound á lá 1972. Då blev det till att skruva av underskinnen på pukorna och dämpa dem så att det bara lät "papp papp" och ställa in trummmorna i det torraste rummet och låta allt låta som det skulle låta på den tiden. Det är producent och tekniker tillsammans med låtens behov av karaktär, vad låten "vill låta som" som avgör varje enskild situation ava mikning och processning. Ibland låter det på Studioformuet som om alla har Toto 1985 som ljudnorm för uppmikning av trummor. "Överhäng, närmmikning" o.s.v. Bläh. Dista skiten, se till att ha attack, klang och energi i allt som hamnar på disk från början, lägg roliga mastringspluggar och inflators, överdriv, blir det för tjockt, tunna ut runt 120-170 för att ge plats, backa av med kompressorerna för att få tillbaka dynamiken, toppa lite och öka vid 90 i stället, så att alla feta bilstereos och subbasar hemma hos folk får något roligt att jobba med också. Men se till att allt basmaterial är rent. Lyckas man, låter det "modernt" med fet fet, ren och fin botten, men ändå slamrigt, välseparerat och retro i mellanregistermaterialet. o.s.v. o.s.v. o.s.v.
Ska vi inte ta och skriva en bok i ämnet? *garvar*
/Stefan
(som inte använt artificiella reverb på trummorna på flera år, komprimera upp rummet vetja! Det boomar bra!)