Jump to content
Annons

Det här med hur man arrangerar orkester


zockey

Recommended Posts

Sedan jag för ett par år sedan blev mer intresserad av musik för symfoniorkestrar så har jag funderat på hur det går till när man skriver musik när det är mycket som händer och mycket som spelar på samma gång osv. Jag kommer inte från den världen så jag har lite svårt att förstå hur man kan med så många detaljer kan skapa en helhet som ändå låter så sammanhängande och bra.

Jag undrar hur ni som håller på med sånt här brukar dela upp arbetet. Brukar ni exempelvis dela upp det efter de olika instrument grupperna och först skriva överskådligt för bläckblås och sedan överskådligt för bläckblås och så vidare eller hur delar man upp det från början?

Skulle vara intressant att få höra!

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

Man jobbar oftast strukturellt först. Man jobbar i melodier, ackord, texturer och kronologiska strukturer först, klanglöst, piano/gitarr el. dyl. bara. och sen efteråt delar man upp dessa i rikare finfördelningar genom att t.ex. skicka ut olika toner eller insatser till olika instrument eller grupperingar av instrument i kombination med andra. Finns en oändlig variationsrikedom där.

Det är som om man … ritar ett träd. Man börjar med stammen, sen fördelas stammen ut i grenar, grenarna fördelas ut i kvistar och till slut delas kvistarna ut i löv. Det är åtminstone där man börjar, i traditionell musik, om man inte kan alls. Sen använder man olika strukturerade sätt att tänka om hur de olika resurserna i orkestern används.

En orkester må bestå av 100 musiker vars antal och komplexitet kan verka bländande på den som är ovan. Men bländningen består oftast bara av att man inte förstår tankesättet som symfoni-orkestern är en förlängning av (bl.a. därför det är så viktigt att studera musikhistoria). Orkestern består t.ex. bara av ca 15 instrument, medan ögat bara tycker sig se ”ett hav” av instrument.

Är man helt ny, är det bra att kliva in i den här världen genom den dörr som många (som kan) har utgått ifrån när man först börjar; kallas flerstämmig satslära – oftast fyrstämmig sats.

Fyrstämmig, fyra stämmor alltså, det används som platå eftersom det i grunden krävs 4 toner för att forma ett fullständigt ackord (prim, ters, kvint, oktav) **. Även dom huvudsakliga indelningarna av musikinstruments (och röster) storlekar/stämmor är 4: bas, tenor, alt, sopran. Bas är den fysiskt största varianten av ett instrument med lägst tonregister, och sopran den minsta varianten av ett instrument med högst tonregister. T.ex. bas-saxofon, tenorsaxofon, altsaxofon, sopransaxofon.

Fyra instrumentsektioner, är även vad den traditionella wienska symfoniorkestern består av: slagverk, mässingblås, träblås och stråk. Var och en av dessa fyra grupperingar består i sin tur av 4 olika instrumentstämmor: Bas, tenor, alt och sopran. Träblåssektionen består t.ex. av följande instrument: Fagott (bas), klarinett (tenor), oboe eller engelskt horn (alt) och tvärflöjt (sopran).

Genom att fördela ut bastonen i ett fullständigt (fyrstämmigt) ackord till basinstrumentet i varje instrumentgrupp – tuban i mässingblåset, fagotten i träblåset och basfiolen i stråket – samt ters-tonen till tenorinstrumentet i varje instrumentgrupp (trombon, klarinett, cello), kvint-tonen till altinstrumentet i varje instrumentgrupp (valthorn, oboe, viola) och oktaven till sopraninstrumentet i varje instrumentgrupp (trumpet, flöjt, violin) så förstår man snabbt hur ackord och toner kan tillämpas över orkestern i en struktur som är lätt att förstå och använda sig av.

Slagverket utelämnas i viss mån från denna struktur och använder delvis sin egna struktur. Men bastrumma och tenortrumma finns ju, plus "liten trumma" (alt), och malletinstrumenten är uppdelade i basmarimba, marimba (tenor), xylofon (alt) och klockspel (sopran) plus kusinen vibrafon (tenor).

Genom att använda såna här olika strukturella sätt att tänka på såväl rytmik, dynamik, klangfärg, stämföring, olika skolor i såväl arrangering som orkestrering m.m. så blir det enklare och effektivt att jobba med många instrument; man använder sig av de tankesätt som symfoniorkestern en gång växte fram ur. Fyrstämmig (eller flerstämmig) sats är ett utmärkt sätt att lära sig bemästra hur åtminstone toners rörelser kan användas i orkestersammanhang (i alla musikaliska sammanhang faktiskt). Man förfinar och fördelar upp såna principer i mängder av olika mönster. Men när man lärt sig- och senare bemästrat allt detta så måste man även börja frigöra sig från det sättet att tänka, för att musiken ska kunna få liv, låta som ett uttryck och en känsla, istället för en teoretisk konstruktion. De som är duktiga att komponera för orkester använder sig inte alltid av ovanstående tankesätt, men dom känner väl till det, för dom har gått igenom det och sen frigjort sig från det.

** Ett ackord är egentligen bara tre toner, medan den fjärde tonen är en dubblering av grundtonen. Men den gamla europeiska traditionen säger att den ton som för tillfället är viktigast (t.ex. melodi-tonen) ska fördubblas, alltså spelas av två stämmor samtidigt. I ett ackord som bara … typ står stilla, är ju grundtonen den viktigaste tonen, och därför dubblerar man grundtonen genom att spela oktaven som fjärde ton, och därför behövs 4 stämmor.

Redigerat av Signia
Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...