en fundering bara

[maart (oregistrerad)]

Jag förstår inte riktigt vad du menar med "någonting som saknar sina grunder". Det är ändå praxis i normal funktionsanalys att kalla en dominant för dominant även om den saknar grundton. D7 (funktionen) utan grundton är väldigt vanlig. I vissa fall kompleteras med lilla 9an för att få ett regelrätt dim-ackord. I andra fall inte.

Du förstår inte vad jag menar, ditt dominantackord saknar också LEDTONEN (f^#), för att det skulle kunna kallas som dominant. Ditt DD^-9-5 i C-dur saknar huvudpunkten - ledtonen f^#.

Utan ledtonen kan det inte kallas som dominant till G. 😉

Ni menar ju samma sak men verkar inte (vilja?) förstå varandra.

En dominant behöver inte innehålla ledtonen. Ett dominantackord innehåller den lilla 7:an, och vips har vi lösningen. 7:an i Ab = Gb, Gb = F#.

Det är inte i första hand ledtonsrörelsen man vill åt när man löser upp ett dominantackord utan det som skapar spänning är tritonusintervallet mellan durters och liten sjua.

I vissa fall kompleteras med lilla 9an för att få ett regelrätt dim-ackord. I andra fall inte.

ja, speciellt om det leder till moll (eftersom det blir "rätt" från V:an i harmonisk moll) eller om man vill skapa extra spänning. Både 5:an och 9:an är ju mest "utfyllnad" och för att skapa extra spänning i ett dominantackord kan man höja- och/eller sänka dessa toner ett halvt tonsteg.

Nu är vi långt ifrån ämnet och jag tycker mig ha sagt mitt i den här tråden.

[Leon]

Det är inte sant. Det finns många kända musikstycken som inte kan analyseras med funktionsanalys. Likaså ett flertal som många musikvetare har analyserat, men inte kunnat enas om. Jag tror det finns många även på detta forum som kan mycket musikteori, men ändå kan vi inte enas om vilken funktion treklangen Ab har i C-durs tonart.

Den tid man sitter och grubblar och diskuterar över det kan man istället använda till att skriva. Så visst kan funktionsanalys/musikteori vara hämmande 😉

Enkelt Ab är tritonus till G....tror nog endå att det finns ett övervägande antal stycken där en analys kunnat appliceras för att demokratiskt kunna fastslå dess kunnande 🙂

Sedan pratar ni om samma saker men med olika ögon populär/klassisk/mediantik/jazz .....

[euripyd (oregistrerad)]

Enkelt Ab är tritonus till G....

Khmmm... Vad? 😳

En dominant behöver inte innehålla ledtonen. Ett dominantackord innehåller den lilla 7:an, och vips har vi lösningen. 7:an i Ab = Gb, Gb = F#.

😱 :ph34r: 😱

Redigerat 1 augusti 2010 av euripyd

[euripyd (oregistrerad)]

BTW, var är bajockolo, han har ju startat ämnet?

[maart (oregistrerad)]

En dominant behöver inte innehålla ledtonen. Ett dominantackord innehåller den lilla 7:an, och vips har vi lösningen. 7:an i Ab = Gb, Gb = F#.

😱 :ph34r: 😱

Sorry, dålig formulering.

jag menar att ackordet man bygger utifrån V (femte skalsteget) inte nödvändigtvis behöver innehålla ledtonen (durtersen).

du verkar gilla att märka ord. Hoppas du känner dig som en bättre människa av det.

Varför la du till mig som vän? vet jag vem du är??

Nu är jag klar.

[euripyd (oregistrerad)]

taaaa det lugnt... 😎 B) ☺️😉☺️

[Leon]

Khmmm... Vad? 😳

G -Ab= Tritonusutbyte till D

😱 :ph34r: 😱

Redigerat 2 augusti 2010 av Leon

[euripyd (oregistrerad)]

Haha...

TRISTONUS! 🙁

[Leon]

Haha...

TRISTONUS! 🙁

Trodde detta inte var nödvändigt men ok= Tritonus

[hocce]

Om man slutar analysera sönder ackordet och istället tar och spelar ackordet på pianot som man istället bör, så upptäcker man att det klingar ungefär med samma "stil" som ett F moll gör i förhållande till C-dur.

Och F-moll kan man kalla mollsubdominant, så även Ab i detta fall.

---

Om man ska in och krångla och kalla det tritinussubstitut till något så bör man istället få känslan utav ett D7 från ett C-dur, vilket man inte får utav ett rent Ab, OM man inte färgar det med 7an (Gb/F#), och helst även #11an (D).

---

Detta är iaf vad jag tycker, känner och tror. Det viktigaste är väl ändå hur man själv uppfattar det, inte vad någon annan bestämt vad det ska heta, även om det finns vissa regler och benämningar.

[DivineCo]

Trams som man lär sig i skolan. Allt går ut på någon slags dur och molltonalitet. Jag kallar det för förgiftning en dur och moll-förgiftning.

Har själv genomlevt eländet men nu får det vara slut.

Sen har man jazzfolk som försöker spela olika skalor. Blaha blaha...

Lyssna på Schönberg innan han blev tolvton så vet ni vad jag menar. Eller Brahms och Mahler, Wagner eller Straus.

Inte ens Mozart följde dom dumma ideer som ni föreslår. Då det gäller Mozart var akorden få. Kanske ett nytt akord var annan sats enligt era läror.

I övrigt måste man inse att den bästa musiken går långt ifrån dur och moll idag.

Vill man göra en ny kopparbergvisa ok. Annars kan man lyssna på Finzi eller Debussie och Ravel för att förstå att era tankar är värdelösa. Gamla gubbar må så vara men allt trams om tonika och förvrängda dominanter är värdelöst i dag.

[nattvaktaren]

Ni killar får inte ligga ofta va?

[euripyd (oregistrerad)]

Tyvärr håller jag inte med, DivineCo, med respekt för ditt inlägg.

Frågan var ang Ass dur ackordet, eller snarare om rörelse C-Ass-G-C, inom tonala systemet. Därför pratar vi om detta.

Tonalsystemet har sina grunder i övertonsspektrum, och det är inte alls konstigt att man kan hitta tonal musik över hela världen i alla kulturer, genom hela musikhistoria.

Tonalsystemet kan vara representerad i form av Dur eller Moll, men inte alltid. Det som är "tonalt" innehåller huvudpunkten - tonika, som i vissa musikaliska kulturer kan vara även en dual-tonika (t.ex. bulgariska folksånger). Tonalsystemet innehåller också en dominant, som representerar spänningen.

Trots allt, Schönberg har utgått från den västeuropeiska musikhistoria, och försökte skapa NY musik. Jag säger att han bara försökte, för jag själv tycker att han misslyckades. Musik som utgår från hans dodekafonisk teknik saknar grundläggande principer i harmonisk organisation. Allt är horisontellt, och hans sätt att tänka är polyfoniskt. Jag ser ingenting intressant i det. Jag hör ingen skillnad mellan hans teknik och random valda toner, utan organisation. Jag ska kasta mig i elden ifall någon kan höra att ett orkesterstycke är dodekafoniskt eller har slumpvis valda toner. Där ligger problemet.

Men han gjorde en stor indoktrinering av kommande musiker och kompositörer, nästan som sekt-liknande, germanofilisk indoktrinering.

Trots att Schönberg var jude, hans uttryck att this historically inevitable revolution -- the twelve-tone method as a replacement for functional tonality -- would establish the supremacy of German music for 100 years kommer från tiden där vi ser en tysk invasion av Europa och är lika fascistiskt och erövrande som tyskt vapen vid samma tidspunkt.

Å andra sidan håller jag inte med att Ravels eller Debussys musik inte är tonal. Absolut fel. Deras musik är super-tonal. Men, när du redan nämner Debussy, så kan jag säga att Debussy hatade tysk musik, speciellt representerad i Schönberg, lika mycket hatade som tysk okupation av franska territorier under 1 världskriget. Glöm inte det! Glöm inte vad han sade till Stravinsky: german music is a poison, they kill our people, they want to kill our culture and our music. Men han lydde inte honom. Se vad han gjorde efter 1950! Musikverk som Stravinsky skrev i hans sista period är minst intressanta och spelas sällan. Men, hans Våroffer är mycket mer ryskt och framför allt franskt, och det är en motsats till den tyska musiken.

Om man vill sannerligen nämna någonting som inte är inom Dur eller Moll, ska man nämna Messiaen, som precis gjorde vad du vill ha, och framför allt Bartók, vars musik var ignorerad just från detsamma indoktrinerade musikvetarna i Habzburg-monarkin och sedan i Österrike. Han kämpade ständigt mot det elaka trycket från schönbergism och blev erkänd endast ett år innan han dog i USA 1945...

Trots att Berg var Schönbergs elev, kämpade han ständigt mot hans torra, polyfoniska principer. Han skapade musik som är mer tonal, som har sina gravitationspunkter, som har en vertikal organisation. Därför skrev Berg musik som går att lyssna, som är ödmjuk, musik som kan älska, som kan älskas.

Ja, Schönberg hade rätt att det kommer att hålla i 100 år. För mig, personligen, är dessa år - terroråren. Därför har vi konstmusiken som spelas i speciella konsertsalar med speciella musiker, där oftast sitter ett gäng av lyssnare, speciella lyssnare. Ingen vill ha det. Man behöver ha en hjärna av Dr.Postdoc. för att förstå en sådan filosofi. Jag ser Stokhausens musik som neonazi musik. Lika erövrande och inbilsk som för 100 år sedan.

Redigerat 3 augusti 2010 av euripyd

[bajockolo (oregistrerad)]

!

intressant och tänkvärt.

Hej hej, Bajockolo här.

En sak bara: Sorry om jag verkade kunnig pga min inledande fråga, en ren slump jag föräkrar.

Jag vet att jag är oduglig.

Jag vill bara veta.

Ligga får jag, men man kan väl få ha fler intressen?

Jag gör bort mig med en dum fråga till:

"Mediantik är ett oerhört viktigt system inom tonalstruktur (bland andra så som diatonik, dominantik, kromatik, modulation)... Jag skulle bara uppmuntra alla som skriver musik (särskild pop musik) att UNDERSÖKA mediantens krafter! Det är ett logiskt system som ger mycket."

Hur skall skall jag förstå mediantik som ett system inom tonalstruktur? Dv.s. i vilket sammanhang är det man pratar mest om medianter? I vilken typ av musikteori behövs begreppet? Jag tror att funktionsanalys är lite olika i tyskland och england (?) Är mediantbegreppet vanligare i någon av dessa? I steganalays har jag inte upplevt att man pratar så mycket om medianter. Jag kanske har fel?

Bajje

Redigerat 30 januari 2011 av bajockolo