Ackordprogressionsfråga igen

[Fredrika]

Jag känner att jag måste vara noggrannare med harmonierna än jag varit hittills. Jag har börjat sammanställa material för en ny flummig sak och jag tänkte utgå från c moll.

Låt oss säga att jag också använder mig av ess dur, B (H) moll och g moll. Hur bygger jag ut det på ett bra sätt? Jag brukar ha en massa disharmoniska ackordföljder men om jag ska hålla det rakare denna gång menar jag med bra sätt att det inte ska bryta av för mycket för det ska bli mjukare. Ska jag våga lägga till D-dur och Bess dur? och i så fall, hur bygger jag smidigast ut därifrån? 🙂

Tacksam för något tips eller korrigering till sammanställningen ovan. Grahn brukade hjälpa mig lite med sådant innan men här finns ju många stjärnor

Redigerat 27 december 2006 av Fredrika

[spaceman]

Det här kanske du redan vet men kan kanske ge lite tips. Kolla länken nedan (pdf-format)...

Lite teori

[milton]

Det här är ingen exakt vetenskap - går inte att säga "bygg ut så här så låter det bra".

Men lite allmänna synpunkter på ackorden du nämner:

Vi förutsätter alltså att C-moll är grundtonarten. Du vill använda Ess dur, B (H) moll och G-moll.

Ess-dur - durparallellen. Hur snällt och fint som helst. C-moll är Ess-durs närmsta mollkompis.

B (H)-moll - blir en ovanlig kompis till C-moll. Ta en titt i kvintcirkeln, enkelt sagt ju närmre i kvintcirkeln, desto snällare låter det.

G-moll - snäll och fin.

D-dur skulle klassiskt användas för att leda till G-moll.

Och G-moll är i sin tur mollkompisen till Bess-dur. Allt hänger ihop... 😉

Redigerat 27 december 2006 av milton

[milton]

Kvintcirkeln finns på

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:Quintenzirkeldeluxe.png

Du är alltså på c-moll, klockan 9 i innercirkeln.

[chrisB]

som milton skriver så finns det ingen exakt vetenskaplig riktigakordföjld.

men.

C-moll ger Fm och G7 dvs Subdominant och dominant. vill du vara lite mer romantisk så är då G7b9 att föredra.

Innan en dominant ( V) kan man ta dess II dvs i C-moll: Dm7b5

Då blir det: Cm Fm Dm7(b5) G7(b9) Cm hmm vänta nu. innan ett Fm kan jag ta Fmolls dominant dvs C7 ok då får jag: Cm C7/E Fm Dm7(b5) G7(b9) Cm.

ok om jag tillämpar lite utbytesregler: dvs en dominant kan bytas ut mot dess tritonus kusin; dvs ett C7 kan bytas mot ett F#7 då får vi:

Cm F#7 Fm Dm7(b5) C#7 (b9) Cm

Allt beror på själva stuket dvs hur låter min låt? weinklassisk? reggae? acidjazz? punk? visa?

Gmoll går att kombinera utmärkt med C moll dvs akordet cmoll.

Eb dur går också utmärkt Bmoll nja som milton skriver nja.

men det beror på stuket.

att flytta till B moll från C moll "kräver" ett F#7 innan (om man ska vara lite övertydlig klassisk harmonisk inriktad så här vid juletider). och innan ett F#7 . . .

Men.

Att hoppa från ett Cmoll akordet till ett B-dur går utmärkt. Speciellt om du i Cmoll har ett Eb i topp (dvs den lille tersen) och går till ett B-dur och håller kvar Eb't som nu blir ett D# (som då är själva dur tersen). at flytta framoch tillbaka mellan Cm och B låter lite ballt. Och då slänga in ett Eb (akordet alltså) aha!! vi får lite mediant-harmonik! ahh filmmusik!

😉

[Fredrika]

Det här är ingen exakt vetenskap - går inte att säga "bygg ut så här så låter det bra".

Ess-dur - durparallellen. Hur snällt och fint som helst. C-moll är Ess-durs närmsta mollkompis.

B (H)-moll - blir en ovanlig kompis till C-moll. Ta en titt i kvintcirkeln, enkelt sagt ju närmre i kvintcirkeln, desto snällare låter det.

G-moll - snäll och fin.

D-dur skulle klassiskt användas för att leda till G-moll.

Och G-moll är i sin tur mollkompisen till Bess-dur. Allt hänger ihop...  😉

Nej, det är ju så...jag vet...antar att jag skulle vilja ha en färdig struktur att bara använda, av lättja eller okunskap. Men då skulle det väl bli "Hej hej Monika".

Ja, det glittar kanske om det om man slänger in B moll men du har rätt...ju närmare ackorden är varandra i kvintcirkeln dest mjukare blir det ju...hade glömt det 🙂

men när du säger det och jag testar på det lilla material jag har inser jag nu att det är bäst att skippa B moll.

Men hur hänger det ihop med att den långt borta B moll blir hård men att D dur skulle gå över fint till g moll? De står ju rätt långt ifrån varandra i cirkeln även om de har "lika många" förtecken. Självklart är det inte samma toner heller. Men jag hör ju att de två passar ihop, liksom. En nöt för mitt förstånd att knäcka 🙂

[Fredrika]

[C-moll ger Fm och G7 dvs Subdominant och dominant. vill du vara lite mer romantisk så är då G7b9 att föredra.]

Ja, okay...kanske ska göra så helt enkelt...tar subborna och domarna och gör ackord av dem och sedan varierar med tonarter somligger nära c-moll som f moll, g moll och bryter av dem mot respektive parallelltonarter. Bra förslag med G7b9 tror jag. Det kan vara ett bra sätt att göra fina färgningar. Längre än så här behöver jag inte gå för även om svaret på din genrefråga är att det ska bli en ny Tangerine Dream-klon så är det nog visgenren som ligger närmast, harmonimässigt. Fast jag får hålla tungan rätt i mun och inte konstra till saker som jag brukar för det blir så hafsigt och otight, inte bara rytmiskt hihi.

Tack för era expertsvar!! Jag har de rätta utgångspunkterna nu. Nu vågar jag börja! 🙂

[milton]

Men hur hänger det ihop med att den långt borta B moll blir hård men att D dur skulle gå över fint till g moll? De står ju rätt långt ifrån varandra i cirkeln även om de har "lika många" förtecken. Självklart är det inte samma toner heller. Men jag hör ju att de två passar ihop, liksom. En nöt för mitt förstånd att knäcka

D-dur (eller än hellre D7) är här s.k. mellandominant. Den är dominanten till G-moll, den förbereder G-mollet som kommer därefter.

Man kan säga att du spelar runt i C-moll, allt är fröjd och fint, och plötsligt trycker du in

ett D7 --> G-moll och så är du G-moll och leker runt i stället.

Att D7->G-moll låter snällt trots att de ligger långt från varandra i kvintcirkeln skulle jag

förklara med att dominanten (D7 i det här fallet) lika gärna kan leda till tonikan

G-dur som G-moll. Det är dock inget som kvintcirkeln visar.

Eller har du nån bättre förklaring, ChrisB?

Redigerat 28 december 2006 av milton

[chrisB]

D till G ligger inte långt ifrån varann. bara en kvint 😄

[Fredrika]

Tack snälla ni för era fina svar.

Ja det har jag inte heller tänkt på...att det finns samband mellan tonarter som hör ihop som nästan döljs av kvintcirkeln men det är ju klart att det måste vara så. Annars vore väl kvintcirkeln hela svaret på Bachs gåta, eller på fysikernas jakt på en grand theory 😄

Pussar!

[Emulator]

Det här kanske du redan vet men kan kanske ge lite tips. Kolla länken nedan (pdf-format)...

Lite teori

Tack spaceman, intressant läsning.

jag tror ändå att man kan köra mycket på känsla...det handlar ju ofta att förmedla en känsla, och just disharminier kan ju fungera utmärkt. Dock tror jag att musik som även fungerar i "teorin" blir mer lättillgänglig än musik som då "skär" sig lite.

Rock on!

[equality]

Undrar om dede har sett den här tråden...

[ake]

Kanske nått

chords

Åke

[milton]

Jösses? Vad sägs om gehör och improvisation?

Överskattat.

😆