Jump to content
  • Sign in to follow this  

    Kramer Guitars – Rockguran har rest sig igen


    Lars Danielsson

    Kramer guitars var det bästsäljande elgitarrmärket under 80-talet, men gick trots detta i konkurs.

    Enligt uppgifter från flera håll var Kramer det bäst säljande elgitarr-märket 1985 och 1986, men i december 1989 förklarades företaget trots detta i konkurs.

    Att kraschen inträffade under 80 talets sista skälvande dagar är oerhört symboliskt. Få gitarrmärken var så förknippade med 80-tals-hårdrocken som Kramer.

    698207541_KramerGuitars.jpg.cb08ff391e749d6079839c893baff3fb.jpg

    Känd köpare
    Verksamheten fortsatte fram tills juni 1990. Två år senare dök Michael Jackson (!) upp på scenen och köpte det som var kvar av Kramer via ett av sina företag. Det äventyret slutade illa, med bland annat en beslagtagen flygel, som Jackson ska ha skrivit Thriller-låtarna på, och två Rolls Royce.

    Företaget återupplivades våren 1995 och såldes till Gibson hösten 1996. Under 2012 hade Kramer en ganska undanskymd roll i Gibsonfamiljen, klart under Epiphone i hackordningen för varumärkena. Men det finns i alla fall återutgivningar av en del kända modeller.

    Hur kunde det gå så här? Vad hände med det gitarrmärke som kanske mer än något annat förknippades med pudelrocken?

    Låt oss ta det från början. Under 70-talet gjorde sig Kramer ett namn med elgitarrer som hade aluminiumhalsar. Men det var på 80-talet det tog fart med mer traditionella konstruktioner som riktade sig till hårdrockare.

    Det var framför allt en specifik gitarr som blev omtalad: Eddie van Halens, med namnet 5150. Det finns olika versioner av hur det gick till när Eddies gitarr byggdes 1984, och vad det egentligen var för skapelse. Det verkar luta åt att kroppen i grunden var en Pacer Special.

    Det finns flera detaljer på 5150 som kom att bli stilbildande bland 80-talets hårdrockare, till exempel att det bara fanns en humbucker och en volymkontroll. Och så förstås Floyd Rose-stallet.

    Upphottad Strata
    Finishen, eller vad man ska kalla det, med vit tejp mot en röd bakgrund, kom att bli ett kännetecken för Van Halen. Det så kallade bananhuvudet kom från 1984 att återfinnas på produktionsmodeller från Kramer. Det har ett tag funnits en återutgivning av 5150, med namnet Kramer 1984. I dag finns The 84 i sortimentet.

    I grund och botten är det frågan om en upphottad Stratocaster-kopia. Mindre egensinniga sådana än 5150 är än i dag populära rockgitarrer. Van Halens inblandning satte riktig fart på affärerna för Kramer. Men vad hände sedan?

    Musikstilen som Kramer var förknippad med dog, och med den Kramer. En del historieskrivningar vill göra gällande att företaget Kramer var lika omåttliga när det gällde pengar, som musikerna som spelade på deras gitarrer var med sprit, droger och sex.

    Men mest handlar det nog om att ett märke som var så förknippat med ett visst ljudideal och estetiskt ideal inte kunde överleva av egen kraft. Lärdomen är att man bör ha ett diversifierat utbud.


    Kramer Guitars

    Vad: Amerikanskt elgitarrmärke.
    Status: Numera en del av Gibson-koncernen.
    Historia: Storsäljare under 80-talet då Kramer var intimt förknippad med hår(d)rocken.
    Kända modeller: Baretta och Pacer.
    En speciell Kramer: Eddie van Halens 5150 som han enligt uppgift byggde själv i Kramers gamla fabrik i New Jersey. Kända gitarrister som använt Kramer: Eddie Van Halen, men även stjärnor som Tom Morello, Richie Sambora, Mick Mars och Vivian Campbell.

    Artikeln är tidigare publicerad i Studio 4-2012

    Sign in to follow this  


    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Regnet öser ner och det mesta känns allmänt grått och trist. Jag gräver djupt i skafferiet i hopp om att hitta något att lysa upp tillvaron med och finner till min glädje en hel del gamla bortglömda pluggar.

      Dagens inlägg får därför två syften. Dels vill jag lyfta fram vikten av att du inte behöver det senaste för att skapa bra musik. Men samtidigt också betona att det är lätt att glömma bort gamla favoriter och trotjänare. Det kanske till och med är så att gamla pluggar är vår tids nya vintage?
      Nåväl, här kommer mina nuvarande bortglömda favoriter. Vissa är gratis, medan andra kostar en liten eller större slant:
      Boz-n Digital Labs – Bark of Dog
      Gratispluggen som på ett väldigt effektivt sätt lyfter fram botten utan att gröta. Perfekt på bas och baskagge.
      BootEQ mkII
      Gratis och fortfarande en av de mest välljudande equalizerna till PC. Fungerar till både mix och master.
      Sknote – Cuttertone
      Supereffektiv plugg för att råda bot på väsande frekvenser och centrera botten. Mångsidig men samtidigt lättrattad.
      Noisebud – Smile 3
      En nytänkande equalizer som förhoppningsvis får dig att dra på smilbanden. En alternativ mastringsplugg.
      Plugin Alliance – Noveltech Character
      Klassiskern som är perfekt för att lyfta fram karaktären på olika instrument. Ett utmärkt val på trummor, bas och sång.
      Toneboosters – ReelBus 4
      Rullbandsemulator med eget sound som tveklöst utmanar de allra största. Processorsnål och välljudande.
      Tone Projects – Sonitex STX-1260
      Pluggen som gör allt och lite till för att skita ner dina inspelningar. Endast PC.
      Stillwell Audio – The Rocket
      Fortfarande min favoritkompressor på trummor, oslagbar parallellkomprimering.
      Kush – UBK-1
      Kompressor med skit under naglarna som får musiken att andas och röra på sig. Analog känsla "på riktigt".
      Voxengo – Span
      Egentligen det enda analysverktyget du behöver och dessutom helt gratis.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Björn Olsberg
      Bakom Lights & Motion döljer sig Christoffer Franzén som både skriver, spelar, spelar in och mixar sin musik själv. Instrumenten är han självlärd på. David Henriksson har fått en pratstund med Christoffer som just nu är dubbelt skivaktuell.
      Christoffer Franzén som vanligtvis syns under namnet ”Lights & Motion”, komponerar, arrangerar, producerar, spelar in sin musik helt själv. Hans musik har hörts i flera Hollywood-filmer, i Jimmy Fallons och Ellen Degeneres talkshows samt under Super Bowl och Oscars-galan. Här berättar han om sin kreativa process, hur upplevelsen att höra Metallica spela med en symfoniorkester öppnade upp hans tankar om att det går att blanda nästan vilka musikstilar som helst och hur en del studier i musikteori (på senare) har hjälpt honom att effektivisera delar av arbetet. Mycket intressant snack med denna multimusiker och visionär.
      > Prenumerera på podcast
      > Lyssna på avsnittet som podcast
      > Samtliga poddavsnitt
      Video you Youtube:
       
    • By Calle Olsson
      Allt fler musiker har börjat botanisera bland gamla syntar och effekter, och det finns stora chanser att göra riktiga guldfynd. Här är Roland S-10, en samplare från 1986.

      När den renodlade samplaren Roland S-10 kom 1986 vände den sig till en relativt bred massa med sin i sammanhanget låga prislapp (11 800 kronor) och användarvänliga gränssnitt. Modulvarianten döptes till MKS-100.
      Modulvarianten MKS-100.
      I dag kan man få tag på S-10 för några hundralappar på andrahandsmarknaden, och det gör den till en av de mest prisvärda vintagesyntar som går att köpa. På köpet får man ofta med några fabriksdiskar, och de håller väldigt hög kvalitet.
      Visst, Roland S-10 har begränsade programmeringsmöjligheter, är rätt tung och har långsamma diskettstationer. Men begränsningar föder kreativitet, och en känslig diskdrive kan ge upphov till en hel del slumpmässiga effekter. Roland S-10  lägger nämligen till och fyller ut med exempelvis vitt brus om den inte kan läsa från disken. Det kan låta otroligt mäktigt när man lägger stråkbasar i oktaver och helt plötsligt kommer en storm in mitt i ackordet!
      Baksidan av Roland S-10
      Quick Disk-drivern är en del av charmen med S-10: Du får nöja dig med ett ljud per sida – enkelt och bra!
      Roland S-10 lämpar sig utmärkt till fina stråk- och körljud, kanske en vacker flöjt eller varför inte en gitarr? Alla fab­riksljud är noggrant programmerade/samplade/processade i Rolands fabriker eller hos någon annan professionell instans, för det är – eller i alla fall var – ett professionellt instrument.
      När ett ljud har laddats in har du möjlighet att gå in och ändra till exempel attack och release, vilket är mycket användbart. Vibrato kan appliceras, och vad mer behöver man? Ja, både högpass och lågpass finns, men de är destruktiva, så du måste var noggrann med att spara din sampling innan du trycker in Execute.
      Roland S-10 har hela åtta toners polyfoni, och du kan ha fyra olika ljud samtidigt. Själva samplingarna kallas A/B/C/D och kan konfigureras på olika sätt: A+B/C+D, A/B/C/D, A+B+C+D, etcetera.
      En stor del av originalljuden var av etno­karaktär, och boxarna med fem ljuddiskar kostade 595 kronor.
      Oftast använder jag bara en bank och samplar ett ljud, ändrar lite adsr och lfo, och spelar. Bland fabriksdiskarna finns dock lite mer sofistikerade ljud som består av upp till fyra olika samplingar som strategiskt lagts ut vid olika splitpunkter. Allt för att det ska låta så naturligt som möjligt.
      Det gör det inte, men det låter vackert och hoppfullt, och kampen hos ljudingenjörerna lyser igenom. De hade 12 bitar, 30 kilo­hertz och 4,4 sekunder på sig att skapa körljudet från himlen. På ljudet ”Choir 1” har de utfört jobbet galant. Andra favoriter är String Ensemble, VP-330 Choir och VP-330 String. Alla ljud är i mono, men faktum är att instrumenten är så billiga att jag har skaffat två av varje i stället för att gnälla.
      Sedan kan man kanske undra varför i hela friden man ska lägga ner tid på dessa gamla skapelser när det finns gratispluggar som rent tekniskt kan göra allting – och förmodligen en miljon gånger fler saker. För mig handlar det om känslan, estetiken, och mekaniken.
      ROLAND S-10
      Typ: samplingssynt. Produktnamn: Roland S-10. Tillverkare: Roland (roland.se). Polyfoni: 8 röster. Sampling: 12 bit, 30 kHz. Minne: 256 k, 4,4 sekunders total samplingstid. Filter: Hög- och lågpass. Keyboard: 49 anslagskänsliga tangenter. Midi: Ja. Den här är en reviderad artikel som ursprungligen publicerades i tidningen Studio 8-2010.
    • By HoboRec
      Efter att ha gjort den mest tidskrävande och kanske mindre roliga delen av jobbet i förra videon (nedan) är det nu dags för den roligare delen. I veckans video ger jag gitarren dess utseendemässiga uttryck samt sätter ihop allt och gör den till ett riktigt spelbart instrument.
      Allt har verkligen inte gått som på räls, men så har jag inte heller spenderat mycket tid åt träslöjd sedan jag gick i grundskolan. Ett par misstag och skavanker finns helt klart men jag är ändå supernöjd med resultatet.
      Bygg en gitarr – del 1
      Den mest tidskrävande och kanske osexigaste delen av bygget är att se till att halsen och banden är jämna och fina, och till detta är precis vad jag ägnar den mesta tiden av denna första delen av min bygge.

      Ulf Blomberg
      Producer & Audio engineer
      +46709184758 | www.hoborec.com
      Se fler av HoboRec:s video-bloggar på Studio från maj 2017 och framåt här
      Se fler av HoboRec:s video-bloggar på Studio från april 2017 och tidigare här
    • By Björn Olsberg
      Nu sparkar vi igång vårens studiofestival och utmaningen är att ratta fram det mäktigaste metal-gitarrsoundet.
      För 47:e gången i ordningen är det dags för vår interna tävling kallad Studiofestivalen. Utgångspunkten är färdiginspelad ljudfiler med gitarrer. Uppdraget är att ratta fram det mäktigaste soundet. Priset är den eftertraktade äran.
      Senast den 15 juni ska du ha skickat in ditt bidrag. Därefter röstar medlemmarna på sajten, samt en jury.
      Läs mer och kom igång i inlägget nedan.
       
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • mixakuten_ingang.jpgMIXAKUTEN
    Som medlem får du kostnadsfri hjälp med mixning eller mastring av din låt.
    Läs mer >

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.