Nu är jag en sådan som drivs av fåfänga, inte av inre själslig hunger att att tillfredsställa mig själv i det tysta. Mitt mål med min konst var i huvudsak att få bli erkänd, framgångsrik och snuskigt rik på pengar, omgiven av massor av brudar, sex, knark och så vidare. Nu blev det ju inte exakt så, lyckligtvis i några fall. Men det påverkar givetvis hur jag är som låtskrivare, och hur "kul" jag tycker det är:
Själva skaparprocessen är väl, antar jag, precis lika upphetsande som promenaden till posten när du ska hämta ut det där efterlängtade paketet med [valfri musikpryl här] från USA som du beställt. Med andra ord, man kan knappt bärga sig att få lägga vantarna på paketet; aldrig förr har en promenad varit så "lång".
För att inte tala om hur kul det (INTE) är att programmera trummor ...
Däremot tycker jag det är jävligt kul med själva slutproduktionsarbetet, när alla instrument och röster är lagda och det är dags att börja sätta källorna på sina rätta platser i ljudbilden. Särskilt körer tycker jag är kul att jobba med. Massiva körer.
Sammanfattning:
Skriva låtar: not so kul!
Producera (egna) låtar: rather kul!