Det är väl också fel att förutsätta att det enda ljudet som är något värt är det "oförfalskade" ljudet som kommer ur instrumenten från början... inspelning kan ju idag vara så mycket mer än ren dokumentation som det blir i det fallet, man kan ju faktiskt använda sig av förvrängningar med mera på ett konstnärligt sätt, en del av skapandet, och det är väl det dominerande synsättet inom populärmusik idag. Det inspelade och det liveframförda är två olika medier, var och en med sina fördelar, och på nåt sätt tycker jag att en god konstnär kanske bör kunna använda sig av sådana skillnader. Då är det ju inte mer fel att man på vägen introducerar diverse fasfel och andra ofrivilliga förvrängningar, än att instrumentet i sig introducerar diverse "fel" såsom skorrande strängar, tangentljud, plektrumljud, svaga rasp, andningsljud eller gud vet vad.
Fast det är klart, i den bästa av audiofilvärldar ska man väl även ha helt felfria instrument och helt felfria musiker... 😳
Men se på fotografivärlden t ex - där är det närmast omöjligt att fånga bilderna på exakt samma sätt som ögat skulle göra (nog lättare att bygga en mick som kan påminna om ett öra), och därför har man sedan länge gått över till att medvetet förstärka en bild genom att kontrollera färger och ljus på olika sätt. Även inom t ex dokumentärt foto och nyhetsfoto.
EDIT: Förresten, jag är av den sorten som faktiskt kan tycka att det är mysigt med lite brus i inspelningen. Jag har liksom inget intresse av att med en skiva försöka "lura" mej själv att jag lyssnar på ett liveframfört stycke, det fyller helt olika funktioner för mej. 😆 Sen lyssnar jag väl kanske inte så mycket på typiskt akustisk musik iofs...