Om jag ska vara ärlig för en blund sekund var det där min första tanke också.
Men det är ju inte alltid så enkelt. Det är inte alltid det är så lätt att få struktur och konsekventa regler i tillvaron för barnen om de t.ex pendlar mellan olika hem. Jag säger inte att det är så i detta fallet, men något säger mig att det kanske är så. Är det så, Bebop? 🙂
Om det är så att grabben är varannan vecka hos dig, eller ännu hellre om han bara är hos dig varannan helg, tror jag det är viktigt att du och hans mamma stämmer av regler och rutiner med varandra (lite grann iaf). Sitter han verkligen och dricker Cola på morgonen hemma hos henne? Om inte, varför gör han det hemma hos dig? Testar han dig? I så fall, varför? Protesterar han mot nåt? I så fall, mot vad?
Barn har ju sina egna sätt att uttrycka missnöje, rädsla, osäkerhet, nyfikenhet, och allt det där. Precis som tjejer. 😠
Fast jag har inga egna barn (ännu), så egentligen vet jag väl inte så mycket om det där. 😠
Barnunge är man till man fyller 20 och får gå på bolaget 😠
Jag tror på information. Därför skall jag informera min son om att vissa produkter intar man bara en till två gånger i veckan på grund av dess dåliga näringsmässiga sammansättning (detta gälller för övrigt pappa också). Vi får väl som vanligt börja med att försöka nöta in ett bra beteende genom att berätta hur det skall vara. Om inte det hjälper kan vi ju gå vidare med lite "hårdare tag" som förbud och liknande.
Det hör väl till den svenska helyllekulturen (som jag stödjer till fullo) att inte äta chips och dricka läskeblask till frukost. Vad gäller vår familjesituation så ser det ut ungefär som hos Roffe kan jag tänka mig (hittade inte det där fördömda R:et) 😠 . En lycklig familj med studsmatta, fotbollsmål, altan och kamin i vardagsrummet, stor syrénhäck och ett gammalt hus från 1878 (rött med vita knutar).