Låt mig!
Kapitel tre: Hur Ylva lyckades med delmål ett
Hon stod förskräckt med boken i handen på farstutrappan och stirrade stint i ögonen på Roland, och väntade på att han skulle vika med blicken, men Roland vägrade bestämt att ens blinka. Något annat alternativ hade han inte, tyckte han; då skulle han framstå som en vekling. Ylva kunde inte låta bli att beundra hans självdisciplin, även om det tog henne emot. Hon kände hur det började klia på skulderbladet men lyckades relativt omärkligt låta det passera utan att röra på sig.
Ganska snart kände Ylva att duellen övergick i någon form av arga leken, vilket gjorde det otroligt svårt att hålla den allvarliga minen kvar. Med blicken fortfarande fast långt inne i rektorns pupiller kämpade hon mot instinkten att brista ut i skratt. Även om chansen fanns att Rolands stela ansikte också skulle släppa på trycket och börja skratta okontrollerat var det inte värt risken. Efter en lång minuts kamp mot musklerna kunde Ylva inte längre hålla sig och fullständigt opassande tyckte hon själv, sken hon upp i ett stort leende och utbrast i ett skratt som lät mer som ett krystat stön. Men fullt så opassande var det inte, skulle det visa sig.
För på vägen bakom henne kom då Efraim, framlockad av hennes skratt som han tolkade som en invit till sexuellt umgänge. Han försökte att omärkt snirkla sig in på ämnet.
-- Den där boken du håller i, vad är det för nånting... ryska nationalepos eller?
För en utomstående skulle kanske en sådan gissning te sig långsökt eller rent av märkvärdig, men det fanns en anledning. Det var nämligen välkänt i det lilla samhället att Ylva hade en djup fascination för dylika böcker. Det roade de flesta vid blotta tanken, för i övrigt var Ylva en tämligen outbildad person.
-- Mm..., svarade Ylva instinktivt, men rättade sig genast. Nej nej, ehm, det är... småländska folksagor, sa hon medan hon höll upp framsidan för att påminna sig vad hon läste. Efraim nickade som om han var väl införstådd med varför hon läste sådana böcker.
-- Ska vi knulla då?
"Jäklar!", tänkte han. Där sprack hans plan att sakta smyga sig fram till frågan. Men det gjorde ingenting.
-- Ja, det tycker jag, svarade Ylva efter ett par sekunders begrundande. Därmed hade hon lyckats med delmål ett: att tacka ja till sexuellt umgänge med en kusin. Roland stirrade på de båda med lika delar förvånan och förakt.
Så! Nu sparade jag dig en halvtimmes jobb, Overkill! 😛