Mer exakt, och jag ska undvika facktermer, så uttalas svenska /t d n/ med tungspetsen mot baksidan av tänderna och de engelska med tungspetsen ett par tre millimeter längre bak längs munnens tak. I amerikansk engelska blir /t d/ mellan vokaler till ett slags flappljud, man kan säga att tungspetsen bara kort touchar muntaket där /r/ uttalas på rikssvenska. Sån där jättebrittisk engelska har ofta aspirerade /t/ (t som i "tung", till skillnad från t som i "äta") på ställen som svenskan inte har det på (typ i "water").
Men helt ärligt tror jag nog att det ända sättet att lära sig uttala engelska ordentligt är att lyssna och härma och lyssna och härma tills det sitter. Man får se till att omges av engelska så mycket som möjligt så man övar hela tiden även när man inte medvetet sätter sig ner och övar. Det finns ingen tabell över "X uttalas Y" i världen som kan få en att uttala engelska som en inföding.