Såhär funkar det:
När du arbetar i ett program som t ex Cubase, så använder du din dator som en digital inspelare. Via ett ljudkort spelar du in olika ljudkällor, som till exempel sång med hjälp av mikrofon som kopplas in i ljudkortet, elgitarr med hjälp av mikrofon som placeras framför gitarrens förstärkare, eller elbas och synt som koppas direkt in i ljudkortet. När du sedan mixar, så styr du hur dessa ljudkällor ska blandas och hur de ska låta.
Ljudkortet
För att det ska gå att koppla in en mikrofon till ett ljudkort så behöver ljudkortet ha en mikrofoningång med något som kallas förförstärkare (det engelska ordet preamp används också). Denna förstärker mikrofonens svaga signal till rätt nivå. För att koppla in en elbas eller en synt i ljudkortet så behöver det ha något som kallas för linjeingång. De allra flesta ljudkort har linjeingångar, men inte alla har mikrofoningångar, varför det kan vara bra att känna till inför köp av ljudkort. Vad man även bör tänka på är hur många ingångar man vill ha. Om man t ex vill kunna spela in flera ljudkällor samtidigt med mikrofon, så behöver kortet ha fler mikrofoningångar.
Ljudkortet ansluts till datorn via USB, Firewire eller monteras i datorn i en PCI-plats. Har man en bärbar dator så kan ett ljudkort även anslutas via Cardbus. Vanligast förekommande idag är ljudkort som ansluts via USB.
Latency
Latency är enklast förklarat den fördröjning som sker från det att det du spelar eller sjunger har passerat datorns elektronik och hörs i högtalarna. Om du har hög latency så blir fördröjningen såpass lång att det du hör kommer märkbart senare.
Man vill därför gärna ha så låg latency som möjligt för att det ska kännas naturligt att spela eller sjunga till musiken. Låg latency belastar dock datorn mer än hög latency, varför det ibland kan vara svårt att få riktigt låg latency. Ljudkortets (och dess drivrutiners) kvalitet påverkar också, varför man gärna vill ha både ett ljudkort som klarar låg latency och en dator med tillräcklig prestanda. De flesta av dagens datorer klarar dock av detta.
Att mixa
När du spelar in i Cubase, så placeras varje tagning på ett eget spår i programmets huvudfönster. Om du till exempel spelar in en gitarr så hamnar den på ett eget spår i Cubase. Spelar du sedan in sång så får det i sin tur sitt eget spår, under eller över det första du spelade in.
Varje spår är kopplat till något som kallas för kanal, och det är här vi kommer in på vad det är att mixa.
Låt oss säga att du har spelat in elbas, gitarr och sång. Du har då tre spår med dina tagningar, som vardera har sin egen kanal. För att alla spåren ska kunna höras samtidigt, så blandas helt enkelt kanalerna. Detta är själva grundprincipen i en mix.
Det du gör när du mixar, är att du ställer volymen för varje enskild kanal i denna mix. Du kanske vill att sången ska vara högre än gitarren, så då sänker du gitarren i volym eller höjer sången. Detta gör du i ett fönster som kallas för mixer, där du har en rad reglar som var och en styr volymen på de enskilda kanalerna.
När du mixar så justerar du även om de olika kanalerna ska ligga i höger eller vänster högtalare. Detta kallas panorering. I till exempel Cubase så har du en litet streck ovanför regeln som du kan dra steglöst till höger eller vänster, och därmed bestämma var instrumentet ska höras mest. Om panoreringen ligger i mitten så hörs det lika mycket i båda högtalarna.
På varje kanal i mixern kan du även ställa in EQ (förkortning för equaliser). Med EQ kan du ställa in vilken karaktär du vill att ljudet ska ha. Om det ska ha mycket eller lite diskant, mellanregister eller bas. Om du tycker att sången låter lite för mufflig, så kanske du vill öka diskanten lite grand på sångens kanal. Om basen låter för tunn, så kanske du vill öka basen lite på basens kanal.
Att använda en EQ kan verka ganska invecklat för en nybörjare, men börja med att dra i de olika reglagen och lyssna på vad de gör med det som spelas upp.
Effekter
När man mixar så lägger man även till olika ljudeffekter. Den vanligaste man brukar använda är reverb. Denna skapar en känsla av att ljudet befinner sig i ett rum, allt mellan ett vardagsrum, en källare, ett badrum till en stor kyrka.
Andra vanliga effekt man brukar använda är delay, som skapar en eko-effekt, och chorus, som skapar en känsla av att ljudet blir tjockare och lite svävande, och nästan som att det är flera som spelar.
För att ljudet ska ges en dynamisk karaktär använder man något som kallas kompressor. Med denna kan du forma hur det ska låta när något är som starkast eller svagast i volym. Tänk dig att du tar en ton på gitarren och håller kvar denna. Tonen dör ut ganska fort och blir allt svagare. En kompressor kan då göra så att tonen ger intryck av att hålla samma volym under längre tid.
Om du har spelat in ett spår med sång, och tycker att sången på vissa fraser eller ord är alldeles för hög i volym, och på andra ställen alldeles för låg, så kan en kompressor automatiskt rätta till detta.
(Detta ska dock inte förväxlas med att ställa in volymen på sångens kanal i mixern. En kompressor används för att justera volymen mycket mer detaljerat, för varje liten detalj som hörs i till exempel sången).
Kompressorn är ett av de viktigaste verktygen vid mixning för att skapa ett "sound", till exempel en känsla av att det verkligen är tryck i trummorna, att basen är solid och tung eller att sången är intim och nära utan att störa i starkare partier.
Att använda en kompressor kan på samma sätt som en EQ ta lång tid att lära sig, så misströsta inte om det verkar komplicerat till en början. Det är bara att fråga på forumet.
Master, bussar, send och inserts
En mixer kan ses lite grand som en karta, där ljudet kan ta olika vägar. Om du har tio spår som du har spelat in med olika instrument, så har du också tio kanaler i mixern. Dessa tio kanaler läggs då ihop i det som kallas master, eller masterbuss. Det innebär att tio kanaler läggs ihop till att bli två kanaler. Dessa två kanaler skickas sedan till höger och vänster högtalare i vad som kallas för en stereomix.
Man kan också välja att skicka till exempel fem av kanalerna till något som kallas för buss. Denna består precis som mastern av två kanaler, eller bara en om man vill. Är det två kanaler så brukar man kalla det för en stereobuss, och är det bara en kanal så kallas det monobuss. Denna skickas i sin tur vidare till mastern.
Fördelen med detta är bland annat att när man har väldigt många kanaler så kan det bli lättare om de grupperas till egna bussar. Om du till exempel har spelat in ett helt trumset, vilket man ofta gör med ganska många mikrofoner, så kan alla dessa skickas till en stereobuss, och på så sätt lättare mixas med resten av musiken. Istället för att man måste ändra volymen på sex kanaler, så behöver man då bara ändra på två. Dessa två kan dessutom vara låsta till varandra, så att om man drar i den ena volymregeln så följer den andra med.
För att blanda de effekter man vill ha på på de olika kanalerna, så använder något som kallas för insert och send, även kallat inserteffekt och sendeffekt.
En inserteffekt är en effekt som man lägger på endast en kanal. Den kallas insert, därför att den helt enkelt sätts in så att säga mellan spåret som spelas upp och volymen och EQ:n i kanalen. Fördelen med detta är att ljudet du hör kan påverkas till 100% av effekten. Om man till exempel ska använda en kompressor så vill man oftast att ljudet ska påverkas till 100%, och därför använder man denna som en inserteffekt.
En sendeffekt är en effekt som får en alldeles egen kanal i mixern. När man först aktiverar en sendeffekt så låter den inte alls. För att den ska börja låta, så måste man först skicka ett ljud till den i mixern. Varje kanal i mixern har ett reglage för hur mycket av ljudet som man vill skicka till sendeffekten. Ju högre värde på reglaget, desto mer av ljudet skickas till sendeffekten och desto mer hör man av effekten.
Fördelen med detta är att en enda effekt kan användas till alla kanaler.
En effekt som man ofta brukar använda som send är reverb. Om man till exempel vill att att sången ska ha mycket reverb, gitarren lite grand, och basen bara jättelite, så ställer man in på varje kanal hur mycket de ska skicka till reverbet.
Om man istället hade använt reverbet som inserteffekt, så hade man fått lägga ett separat reverb på varje kanal. Dels så hade det blivit krångligare att ställa in, och dels så hade det krävt mer prestanda av datorn om man använde många kanaler, eftersom reverb av bra kvalitet ofta kräver en snabb dator.
Mixern i ett inspelningsprogram har i stort sett samma upplägg och funktioner som ett mixerbord i hårdvaruform. Om du går in i ett musikaffär och tittar på en mixer, så kommer du att känna igen funktionerna och det kan vara lite lättare att få en överblick på hur det hela hänger ihop.
Där har du grunderna för mixning 🙂
Javafan, jag hade inget särskilt för mig så det blev en halv instruktionsbok... 😄
