En bra producerad skiva betyder i mina öron inte att det måste låta snyggt.
Däremot om de har lyckats med att fånga artistens/gruppens själ/image i ljudbilden, då blir jag imponerad.
Tyvärr förekommer inte det så ofta nu för tiden då allt verkar likriktas mer och mer.
När det gäller lite äldre produktioner kan jag nämna t.ex Gino Vannelli (nästa allt), Sanne Salomonsen (Cut You Loose), Pia Raug (Jerikos Mure), Saga (In Transit), Supertramp (School), Earth Wind and Fire (Fantasy), Bonnie Raitt (Streetlights), m.fl m.fl.