CHAE

Umm, både ja och nej. Jag håller med dig, men jag såg att man ibland får B1:an bundlad med en VTB-1 och då kryper priset upp och då hamnar det inom priset ändå... 🙁 /CHAE

Ooooh, spännande! Ser fram mot det där miktestet hörru 🙁 Har nämligen funderat på den där CK-1:an och CK-7:an. Nåväl. Spännande var ordet, sa Bull 🙂 /CHAE

Allas åsikter är värda att beakta och alla har sin poäng, men jag måste nog sälla mig till dem (Gilbert m fl) som säger "T E S T A !" Så om du kan, försök låna hem ett gäng mikar och prova i din specifika hemmiljö. Det är då man hör vilken mik som passar (inte bara för rösten som är givet), utan även för olika miljöer. Sedan måste jag ändå slå ett litet soft krocketslag för Studio Projects. Det är en bra "första"mik att lattja runt med. Nu vet jag inte om det bara är tur men de (både B1:an och B3:an) har visat sig passa både för min OCH andras röster. Men som sagt var; testa själv hemma. Dina öron ljuger aldrig. Lycka till med mikletandet! /CHAE

iZotope RX kanske kan vara något (att börja med menar jag)? Lycka till och hoppas att du får rätsida på det där projektet 😉 /CHAE

Mors! Jah är ju nu iofs nattmänniska men när ja verkligen behöver sova (inte nu) så brukar jag köra igång valfri ljudbok på iPoden. Det funkar jämt och jag slocknar inom 5-10 minuter. Det är något sövande över en röst som läser någonting (tänk barndom och när någon läste en gonatt-saga. Det är samma princip). /CHAE

Typ "Kvinnofängelset"? /CHAE

Hmm, samma pris på emusic i alla fall (1495 kr). 1552 SEK hos tüsken ser jag nu. Men det står inget om träcase. /CHAE

Va? 😕

Jag köpte min B3: för..få se här nu... I juni '09 och då var det minsann ingen inget träcase inkl. Så det måste vara ngt nytt. /CHAE

Har du testat JJLabsmikstet ännu? Går lite i köp-tankar här och skulle vara kul att höra åsikter. Någon sa att bl a kondingarna låter kalas till overhead. /CHAE

+1!

Pluggar till undersköterska, jobbar ibland nattschema, knäcker extra som livetekniker åt kyrkokören, (spontan)proddar eget/andras material, hobbyfilantrop/filosof och stormtrivs med livet 🥰

Välkommen!

Mors och välkommen!

Välkommen hit!

Ouch!

Att ifrågasätta religion (och, i förlängningen, andra saker som t ex psykologi) är bara nyttig. Det behövs. Jag menar att det är på det sättet som vi förblir progressiva. Å andra sidan bör man kanske ha i åtanke att det även kan vara nyttigt att ha en religion; en/flera "gudar"/en livsåskådning/artister (ja, jag misstänker att fler än vad jag anar har just artister som "gudar" även om det är ganska så puckat)/whatever. Varför? Jo för att det ofta är en ganska bra grej att ha någonting att tro på. Vad det än månde vara, liksom. Men jag vill påstå att det inte är så vansinnigt bra att hela tiden vända sig till någon annan/annat och liksom hänga upp hela sig själv på en enda idé. Folk får tro på vad tusan de vill, så länge att de skänker dem trygghet/tro/annat men det är segt när andra ska försöka överbevisa mig hela tiden: "Jomen Jesus fanns. På riktigt. Promise. Allt står i den här fräsiga boken! Läs den, ta två oblater och ring mig på måndag så pratar vi vidare." Äh. /CHAE

Personligen har varit ett väldigt svagt skivköparår för mig men jag köpte visserligen Kent's "Röd"(och den var helt OK fastän jag håller Hagnesta Hill och Du & jag Döden på delad första plats). Men någonting som var riktigt jäkla kalaskoanonbra var Carolina Wallin Pérez' Kent-cover-skiva "Pärlor & Svin". Den är helt otroligt och alla inblandade har gjort ett helt galet bra jobb. Helt kalrt värt att kikas in, Simma lugnt och ha ett fortsatt bra 2010! /CHAE

Det tog c:a 6 mån (men då var det tämligen taffligt men det flöt på). CHAE Kul nick och ett väldans bra namn 🙂

Ord på det hörru!

Hej! När jag sätter stämmor (både för blandad kör och mans/damkör) blir det så här: 50% gehör och logisk tänkande 50% notskrift (analogt d v s för hand) /CHAE

Ah, det här ska bli kul! *puffar på pipan, lutar sig tillbaka i fotöljen och försvinner bort i nostalgins land* Såklart har man dabbat sig duktigt genom åren. Ibland har det berott på yttre omständigheter (strulande Cubase som stängt ner är en jobbig grej. Framförallt om man inte sparat som man ska) men skrämmande ofta har det varit inre omständigheter såsom stress, fylla, trötthet etc). Nåväl, listan kan göras lång i mitt fall och ur den saxar jag dessa tabbar; #1 Många år sedan. Kanske var det '02-'03. Jag skulle spela in en kör (live) på konsert med skolans KM84:or i AB-läge. M a o sitter mikarna rätt högt upp (kanske 2,5-3 meter) och kablarna ligger tvärsöver en liten trappa precis framför "scenen". Allt går kalas, soundcheck går finfint och allting är frid och fröjd. Kören går upp och jag sitter nere vid bordet och pratar lite tyst med någon kompis. Det här är alltså livesammanhang, kören ska köra ett gäng feta arr och publiken består till största delen av personer modell äldre. Lokalen är ett stort kapell. Kompisen påpekar att kablarna "ligger farligt till" där kören ska vandra ner efter sista låten. Och mycket riktigt; de ligger lurigt till och risken för att någon ska snava kommer att vara överhängande. Jag beslutar mig för att, någon minut innan gig, åtgärda "så att ingenting dumt händer". Jag medelst smygande/hukande gång tar mig fram längs med mittgången och ska fixa till det där. Stämningen är tyst, tät och förväntansfull. Någon hostar. Någon andas ett par dB för högt. En fluga kanske lyfter från flygeln och susar iväg mot främmande land. Det är m a o jäkligt tyst. Vad tror du händer när jag väl är framme? Japp rätt gissat, jag lyckas böka in foten bland alla två (2) kablar med resultatet att båda mikstativen går i stengolvet med ett härligt brak. Jag hasplar ur mig, i ett tämligen högt tonläge, "fan jävlars helvetes skit" samt ett könsord eller två. Aldrig förr har jag råddat upp två mikstativ så snabbt och måttat in mikarna ungefär som de stod från början. Två tankar formligen flyger genom huvudet: Pro primo: Höll kondingarna? Annars sitter jag brunt till och får betala det här. Pro sekundo: Det här med att svära urskillningslöst är ingen vidare bra grej. Framförallt inte när det sitter ett stort gäng pensionärer och förväntar sig en skönsjungnade kör och inte en vilt svärande yngling som trasslar in sig i ett par mik-kablar. KM84:orna höll och inspelningen gick bra. Men jag fick några osköna blickar när allting var över och alal skulle avlägsna sig från lokalen. Då kom skammen. Jag hade mest lust att gömma mig under mina egna fötter. #2 Det där med REC-knappen verkar vara en klassiker. 2007 skulle jag spela in några låtar tillsammans med en god vän. Det här var ett utav mina första riktiga prod.jobb f ö. Klockan är mycket, kanske halv tre på morgonen och vi är skapligt trötta men inte värre än att vi kan spela musik. På en utav låtarna skulle han lira nylongtr och kom fram till att enda sättet att få den där känslan var att lira rakt igenom utan klipp och pauser. I 7 minuter! Nåväl, sagt och gjort; han repar några gånger medan jag rattar in ljudet. Det låter kalasfint och allt det där. Ett antal tagningar (en sisådär 10-15 stycken) misslyckas men efter det känner han sig redo för mastertagningen. Han påpekar att han efter halva låten nästan alltid får kramp. Jag säger säkerligen något i stil med att "det är sådant man får räkna med. Lid för konsten eller brinn, baby". Han vandrar in vid miken och sätter igång. Under tiden smiter jag ut och tar en cigg. Står där och funderar på livets mysterier. Efter ett tag hör jag ett glädjetjut. Han satte det! Hela låten. På en tagning. Och vad som är ännu bättre; han hade den där exakta känslan hela tiden. Han har, dessutom, fått galet mycket kramp i handen men men... "vad gör man inte?" Glädjesprudlande frågar han hur det lät hos mig och vill såklart höra alltihopa. Kaos och katastrof!!! Det finns inget spår med hans superbraiga tagning. Hans tagning med stort T existerar helt enkelt inte. Ljudspåret lyser med sin frånvaro och den bittra sanningen går upp för mig. Jag har helt enkelt (p g a trötthet) glömt att trycka på rec-knappen. Han och jag har känt varandra i över 10 år. Vi har vandrat genom det mesta; skilsmässor, separationer, dödsfall m m. Vi har stampat samma grus och allt sådant där. Men jag har aldrig sett honom bli så förtvivlad. Jag trodde ta mig fan att han skulle sätta sig ner och gråta. Jag hade nästan lust med det i alla fall. Jag liksom led med honom. Dagen därpå så går vi på den där låten igen och precis innan han ska gå in och sätta sig och spela så ger han mig en outgrundlig blick och säger "jag vill se dig trycka på rec-knappen nu, Andreas". Nåväl, jag har lärt mig massor och de här grejerna lär aldrig inträffa igen. Hoppas jag 😛 Det här vart ett långt inlägg men jag är helt OK med det. /CHAE

EZ drummer skulle jag valt vilken dag som helst veckan. Provade AD men vart inte riktigt nöjd. Inte alls faktiskt. Det var någonting med...nej, det höll inte helt enkelt. Inte för mig i alla fall. Anledningen till att jag gillar EZ är att det dels är a) lätt/snabbjobbat 😛 jäkligt bra samplingar (framförallt Nashville-setet c) svenskt 😛 På minussidan finns såklart att inställningsmöjligheterna är något begränsade så att man kanke tröttnar efter ett slag. Men kiten är väldigt trevliga. /CHAE

Skulle vilja, precis som tordA, rekommendera Miroslav Philharmonic. Duktigt bra cellos där. Även med ferla funktioner som du efterlyste. /CHAE