Valfrid

En annan fundering: varför kommer ALLTID dessa typer av OT-kommentarer upp då det diskuteras musikteori? Läs i någon annan forumsdel om ni ogillar teoretiskt snack och låt oss som är intresserade diskutera ifred. Så blir jag garanterat mer lycklig.

Jag hör i alla fall hur gitarren tydligt spelar ett Fmoll (Ab, C, F) när basen spelar Db. Då blir det tillsammans ett Dbmaj7. Jag hör inte den versionen du tycker är den riktiga, men jag kanske har knäck i lurarna. Det blir ju ett Dbmaj7.

Tror på det med. Mer "tenuto" om man skulle instruera en klassiskt skolad bassist. Håll ut tonerna i deras fulla längd, inte bara bupp-bupp. Ena gitarren låter bra, den som spelar korta ackord, men den andra som spelar ringa-racka låter inte helt traditionell för att vara Ska.

Just när det gäller Cardigans så kan det vara intressant, eftersom Peter som gör musiken i alla fall var intresserad av musikteori och spelade mycket jazzgitarr. Hela bandet har typisk musikestetbakgrund, om man undantar Nina. Så det kan absolut finnas medvetna musikteoretiska finesser inkomponerade.

This one. Jag tycker mig klart och tydligt höra Fm-treklang i gitarren, fast i tersläge. Basen växlar mellan C och Db, så man kan ju se det som ett Dbmaj7. Men jag skulle inte säga Neapolitanskt, då N oftast brukar ha tersen i basen. Men visst, det ligger ändå ganska nära till hands...

Jo, jag tycker att den är nödvändig om du undervisar i eller analyserar harmoniskt avancerad musik (typ senromantik). Den ger ett mer holistiskt perspektiv på harmoniken, och ger förklaringsmodeller till en del av de svåranalyserade ackorden. Nu har du ju barn, och då måste man prioritera. Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med det.

dubbelpost raderad.

Det är helt okej. Moneybrother, Prince, Björk… Finns massor som är soloartist och ibland har en hel orkester. Det viktiga där är att artisten är liksom navet i den kreativa processen, och sedan har dom ett mer eller mindre stadigt band att omge sig med då det är dags för gig.

Jodå, det finns många exempel på det genom musikhistorien – i synnerhet hos Ravel: pianokonserten i G, andra satsen eller i Menuet antique... Vissa anser till och med att den dominatiska verkan kan verka starkare då tonarten är moll, och man vill till tonikavarianten. Att molltreklangen aldrig kan vara dominatisk lärs förvisso ut, eftersom det stämmer i 99 av de hundra fallen. Då blir det enklare "att göra rätt" för exempelvis estetstudenterna. 🙂

Att använda riktig orkester till filmmusik är ganska omständligt – det är en stor, känslig apparat som kräver en massa planering. De ska ha notmaterial, och sen ska det spelas in och mixas. Det kostar en hel del pengar också, såklart. Detta rimmar ganska illa med förutsättningarna för filmmusik – när kompositören får filmen har man, om man har tur, några veckor på sig innan musiken ska vara färdigproducerad. Att sätta sig och pilla med orkestrering och stämutskrifter då tar helt enkelt för lång tid. Sedan kan regissören ha klippt om filmen helt i slutändan, och musiken passar inte längre klockrent. Dessutom låter mycket av den typiska orkestermusiken för actionfilmer och liknande faktiskt bättre genom simuleringar, skulle jag säga. Alternativt riktig orkester som är dubblad, förstärkt och eq:ad till anabola nivåer.

Bortsett från de mycket bra tipsen ovan så kan tillägga Filmmusik – Det komponerade miraklet av Peter Bryngelsson. Det finns flera mycket bra "grundregler" som han tar upp där, vilket gör att man undviker att falla på nybörjarmissar. Orkestern du listar ovan är en kammarorkester, eller "klassisk", och är den vanligaste förekommande i Sverige. Det finns större varianter också...

Det är skillnad på watt och watt också. Då jag lirade metal klarade jag mig på tre-kvartsvolym med mitt Mesa/Boogie 20-20 steg, medan min kompis med 150W Carvin-topp fick mata sin till max. Lite tips för att höras: •Ställ upp förstärkaren på en stol, närmare öronhöjd. •"Hängmatta" på förstärkaren (fullt på diskant och bas, och med "mid" på noll) hörs väldigt dåligt. Våga dra upp mellanregistret, så låter det mer. Även om det kanske inte låter klockrent då du spelar själv så blir totalljudet antagligen bättre...

Från visa till symfoni av Ingmar Bengtsson tar på ett folkbildande, pedagogisk vis upp symfonins grundpelare. Finns säkert på biblioteket.

Jag tycker det låter spännande, och har inte hört så mycket där man verkligen kan säga att ja, det är klart symfoniskt. Frågan är väl lite vad man lägger i begreppet – många tycker "symfoni" är synonymt med "bombastisk, episk". Just att man tänker mer på motiv är ju spännande. Symfonin bygger mycket på dialektik också – tema, sidotema och sedan båda tillsammans. Analogt med tes, antites, syntes...

...och var man placerar ackorden. Magnus Uggla - som i stort sett förlitar sig på tre ackord - sa en gång att om låten ska upp på svensktoppen så ska refrängen, eller versen, börja på subdominanten. Som i "Hotta brudar" eller "Varning på stan". Pröva att börja refrängen på F istället för Am så blir det lite annorlunda...