Om jag har "källa på det" menar du;) ?
Det är klart att nämnda män har tjänat pengar på sin musik, t ex via stim, men det var väl inte frågan.
jag funderade en stund på om jag skulle ta med Winnerbäck på min lista, men insåg ganska kvickt att han verkligen personifierar det Valle (och du?) pratar om; han vill verkligen lira med Guns'n'roses på gigantarenorna, och det är ju i princip det han gör.
Ingen inom artisteri har väl så i den milda grad fullständigt skitit i vad folk/branch/publik/recensenter tycker som Mike Patton. Han har bara gjort vad han har lust med hela karriären. Och om ingen hade lyssnat så skulle han gjort det ändå, det är det jag menar. God tvåa är Zappa.
Hela grundtesen är så förtvivlat förenklad och absolut; "ALLA" som spelar gör det egentligen BARA för bekräftelse, champagne och pengar? Det är liksom inte så. Jag har själv skitit i uppdrag/förslag inom media/showbiz därför att det "bara" gav pengar, jag hade ingen lust att hora på min integritet. Det var iofs när man var ung tuff och snygg men utan RUTMAGE. Och jag sitter ju här utan gig i lördags jag oxå😉
***
Det blir dessutom lite svårt med nyanser i en sån här tråd, när man måste välja sida i sandlådan.
Något som ändå antyder att Valle har delvis rätt är populäriteten i alla "vuxensepåmig"-lekar som karaoke och överdrivet facebookande. Men igen; det gäller inte ALLAALLAALLA.
Jag säger alltså inte (gud nej) att det är fel att vilja lira, stå på scen, bli bekräftad och tjäna pengar - det kan väl vara gott och bra och det vill jag oxå, att publiksurfandes lira ett gitarrsolo är bättre än sex alla dar i veckan - men det kan finnas andra anledningar att spela eller måla en tavla än ovan nämnda triad. Häpp.
...sen finns en "maten före moralen"-aspekt oxå - Dogge har gjort tvreklam för en webshop - men det är ju något annat.