dede

Mässingshornet är jag med på! Papaya vet jag inte vad det är men det är klart jag är med där med! 😉

Var inte buskablyga nu då!! 😉

Men det är väl då det blir som bäst. Man skriver det som spontant (nästan medialt) kommer till en när man hör musiken, och komponerar man hör man oftast både ord och toner samtidigt (jag gör iaf). Då blir det omedvetet djupare än man själv medvetet försöker göra det. Jag tror inte man ska försöka intellektualisera texter för mycket, då blir det krystat och inte lika homogent med musiken. Har läst texterna ni tipsat om, och ett gäng till. Håller med om att han skriver bra. Och hemskt. Riktigt fruktansvärt ibland. Jag uppfattar texterna lika depressiva som jag uppfattar musiken. Han verkar ha en värld av mörker inom sig som han nyttjar sammanhängande i både text, musik o sång. Och det är väl det här mörka samspelet som tilltalar vissa, och ger avsmak för andra. För min del är det alldeles för mycket mörker. Och det berör mig, inser jag nu. Jag mår dåligt när jag hör deras musik, och nu vet jag varför. Mörker! Vilket egentligen är ett bra betyg. Ungefär som Ernst-Hugo Järegård fick mig att vilja kräkas. På honom. 😛 Så jag tar tillbaka att jag upplever deras musik intetsägande. Jag upplever den deprimerande. Konstigt jag upplever "mörk" konst som upplyftande? Jag förstår om du inte gillar Peter Hammill då också; Han gjorde en musikal avEdgar Allan Poes "The Rise and Fall of the House of Usher". Har varit svag för sånt sedan tonåren. Det är väl då man formas. Kan däremot inte med djävulsexcesser och sånt skit. Men Blues utan blå noter. (Även med är bra) och utforskandet av mörkrets hjärta. Fast jag är en glad skit! 😉

Hans? 😆 Räcker det inte med att någon annan redan ordmärkt det där? Deras då. Deras, deras, deras. Missade de då jag började läsa tråden igen från mitt egna inlägg. Solly (som han sa kinesen). 😄 Att jag fortfarande skriver fel ibland beror väl på att jag aldrig varit intresserad nog av Kent för att ta reda på var de fick namnet ifrån. Precis som så många andra fick jag i början för mig att någon i bandet faktiskt hette Kent, och hade inte intresse nog att kolla upp fakta. Vad brydde jag mig? Via givmilt tillrättavisande har jag dock fått lära mig att ingen i Kent heter Kent. Jag skriver likförbannat fel ibland, men det är ju okej eftersom jag fortfarande tillrättavisas. 😄 Hjälper det om jag säger att de hette Clark Kent från början? 😛

Kent är ett av få svenska band med avstamp i new wavemusiken som långsamt, långsamt byggt upp sin storhet och till slut blivit folkära. Ungefär som Wilmer X gjort utifrån sin Johny B. Goode-rock. Alla lånar från alla såklart. Ingen kan prestera något i ett vakum? Varför tracka just Kent? Vem/vilka menar ni är mer nyskapande? Stockhausen? Texterna fungerar utmärkt för mig. Kanske de faller platt till marken om man sitter med texthäfte i handen och analyserar. Men hur är det med alla som gömmer sig bakom engelska plattityder? Varför är det OK? Sången gnällig? Jo det var mitt första intryck av Kent (liksom av the Smiths). Men jag har ändrat mig. Tog lite inlärning. Men nu tycker jag deras sound är både personligt och uttrycksfullt! Hur många svenska artister kan man säga det om? Ingen från Idol, fame factory eller den grasserande overgroundkulturen. Jag tycker det är jättekul att de blivit så stora genom att konsekvent köra sin grej. Och åtminstone jag hajar till när de bryter igenom den vanliga sirapen i radion; Det finns hopp för Sverige! 😄

Jag tror på denna. Här finns grejer att jobba med men oxå en känsla att mejsla ut!.

Med sång på svenska borde detta säkert få radiospelningar. Inget att klaga på annars. Men inte alls i min smak. Hos mig låter kaggen bra. Lycka till!

Moin och välkommen! 😉

Sex pers hittills. Vi borde klocka in på minst 50-tal. Hoppas jag. 😉

Pratar du om den där svarta tangenten mellan A och H? .......... 😆 MÄH!! Nääääeee 😠 ...den heter bebe! 😏 😛 Och tangenten mellan C och D heter dede 😆

V-sampler funkar i alla fall.

Pratar du om den där svarta tangenten mellan A och H? .......... 😆

Där är jag nog böjd at hålla med dig! 😳😳

Visar gott föredömme och svarar direkt! 1) Tillhör den generation där man måste ljuga som en häst travar eller sitta i fängelse för att slippa lumpen. Jag satt inte i fängelse. På et bananskal in som tågtrafikledare . Intressen mestadels åt det kulturella hållet (vad nu det ska betyda. Lite luddigt här) 2) New wave, Coyntryrock, alternative, klassiskt, Alt som inte är mainstream, sextiotal. 3) Svår fråga. Ursprungligen elorgel. Men känner mig nog mest hemma med musikprogram. Improviserar gärna på piano när jag är onykter. 4) Malmö, Sofielund 5) Nej. Många år sedan sist. att som, Corpse de Garde, Scanners är väl vad jag har varit med både i studio och livesammanhang. 6) Nej. Det krävs lite mer än vad jag har för att kallas studioEn dator, några instrument och en mick. Använder Sonar. Kör mest numera på en bärbar. Så länge man inte ska ha innågonting i datorn är det inga problem. 7) Musik kan få mig att gråta, bli lycklig eller vilja slåss (bara en gång och det var inte musiken utan de vidriga porrfilmer som kallades perfomance...men visst var jag full med adrenalin efter att ha spelat själv strax innan. 8) Ja det borde vi kunna enas om. editerat: diverse

Nu får det vara slut på sävligheten. Plankar Göteborgarnas upprop rakt av. Bara ersatt ordet Göteborg med andra utryck som "bronära" "kontinentala" etc Hej på er, Tanken med denna tråd är att se vilka andra av er på forumet som bor nära bron till Europa. Så att man kan lättare kan hitta nya musik-kompisar/kontakter i samma sfär. Men även kunna tipsa varandra om bra musikaffärer, studios, kontakter osv osv. Och kanske bilda en festkommité. Så skriv gärna om du är från fyrstad/Skåne: svara gärna kort på dessa frågor så blir det lättare att sammanfoga folk utifrån intresse/smak. 1 Lite kort om dig själv, ålder, kön, intressen, yrke, m.m ¤ 2. Vad lyssnar du på för musik? ¤ 3. Vilket är ditt huvudinstrument? ¤ 4. Var bor du? ¤ 5. spelar du i ngt band? ¤ 6. har en egen hemmastudio? isf vilkea program/pluggar använder du? ¤ 7. övrigt om dig själv... 😄 x 8. Skulle det vara trevligt med ett stamställe? (Mässingshornet föreslaget.) Listan so far: Ztinkey zwei, Malme dede, Malmö, Sofielund djonas, Lund Morrison, Lund Claes, Oxie Cloudsurfer, Furet, Halmstad Danny Cort, Malmö, på väg till Gbg Nexustwins, Helsinborg

Thimmies svar gäller för mig med!

En del av de där pianovirtouserna anser ju att de kommit i sitt livs toppform efter nittioårsåldern; tar tydligen lite tid att mjuka upp fingrarna. Kastar in handduken gör man om man förlorar en boxningsmatch. Knappast när det gäller något av våra skapande behov. Oavsett om håller på med musik, syr broderier eller skapar en trädgård!

Är rätt snurrig kring det där. Men säger H av gammal vana. B är förvirrande eftersom det (felaktigt) syftar på Bb lika mycket som H. Det är lika jobbigt som det här med sommartid. När klockan visar tolv är den i själva verket elva. Eller ett....... 😉

Verkar livsfarligt! 😄 Akta er ungdomar! Säkert någon någonstans som har tänkt sig att tjäna pengar. 😉😆

Oj vad du är inne i sextitalet och brötar. 😕 Pianokompet låter som klippt och skuret för Monika Z. Klainettlåten får mig att tänka på Saltkråkan (Svårt dement så har jag tappat namnet på kompositören där.) Lite Ralph Lundsten vibbar också. Jag gillar ju sånt. Så kan inte kritisera. Bara beskriva ut i från hur jag hör det. Sen bestämmer du själv hur du vil fortsätta. T.ex be någon på forumet om en heavymetallgitarrpålägg! (Sånt har ju funkat förr)... Var det inte du som inte kände till Soft Machine? . 🙂

Det här är musik! Grymt impad! Önskar jag kunde ha gjort denna. Sätt upp mig på din fanlista. Du äger! 😕

Ja en grund har du ju. Men det här är väl så långt ifrån klart man kan komma? Det måste vara sång, en färdig struktur och gärna en bas.

Nejdå låten är helt färdig. Personligen går jag i gång på kompet men tycker sången skulle haft en personligare mer outstanding uttryck (jfr tråden kan alla sjunga). Det är ju bra och så men....Altl kan inte passa alla alltid. För mig upplevs det som en mycket stark låt som blir lite blek i slutändan. Lite mer frihet i sånguttrycket skulle jag vilja ha.

Självklart är det så. Men... I alla fall när jag gick i småskolan skulle man betygsättas i musik. Det gick till så att man fick gå in en och en till musikläraren som sen spelade "fjäril vinga syns på Haga" på piano vilket man då förmodades sjunga så tjusigt som möjligt till. Denna "shwartze peagogik" renderade mig spiken i betyg och en livslång övertygelse om att jag inte kan sjunga samt var totalt omusikalisk. När jag kom i tonåren blev dock förälskelsen i rockkulturen så stark att jag ändå skaffade en elorgel ( i smyg eftersom jag skämdes att mina klasskamrater visste hur omusikalisk jag var - och ve och fasa, be mig spela upp nån känd låt) och improviserade timtals varje dag: Knappast på att lära mig spela Finlandsbåtskomp; fast mer på att komma på Rick Wrights psykedeliska tremoloknep. Trettio år senare kan jag fortfarande inte sjunga ens hjälpligt till mina kompositioner. Men visst alla kan sjunga. Och jag kan älska både skolade och oskolade röster och vice versa. Tänk en skönsjungande Kevin Coyne. Vilken mardröm. Å andra sidan hade han knappast platsat i Yes.

Håller med Musik i hans omsorgsfulla analys. Vill tillägga att jag vill ha mer dramaturgiska toppar och dalar. Gör som Bowie på Space Oddity och hyr in Rick Wakeman på (yellow) mellotron. Det här kan bli jättebra. Men jag vill ha det svulstigt. Tja det är min femkrona i alla fall. 😆