Medvetet struntar jag i alla min harmonilärakunskaper, men anledningen till var jag har mina ideal harmoniskt är mycket tack vare teorin jag lärt mig. Att lära sig nya saker öppnar ju ofta för nya idéer, oftast varianter på olika harmoniska koncept som man utvecklar efter egen smak.
Att skriva och analysera samtidigt är otroligt hämmande, men däremot är det grymt för sin egen utveckling att analysera i efterhand. Hur löjligt det än låter så vågar man (jag) otroligt mycket mer när det går att försvara verbalt varför man använder en viss stämföring. Och när man har koll så långt så går man gärna ett par snäpp till och utforskar nya grejer.
Ur ett annat perspektiv ger ju teorikunskaperna ett otroligt bättre flow om man är tidspressad och ska ha nåt klart snabbt som man är säker på funkar. Det kanske inte blir världens mest intressanta stycke musik men det är jäkligt skönt att i förväg veta "dethär fixar jag på två timmar och det kommer funka".