Egghuvud

Andra vägen att gå är ju uebeshalls Liquid instruments som bygger på Melodyne tekniken. http://www.ueberschall.com/ Där är det ju riktiga fraser (visserligen samplingar) men som är manipulerbara i alla dess former. mer natutroget än så låter det väl knappast. Sedan ville du ju ha gratisinstrument. Men det 'är väl tyvärr så att kvalité kostar. Skall man ha riktigt bra blås så får man nog tyvärr betala därefter.

😊

Det betyder att de olika formaten är knutna till olika sequencerprogram. VST är Steinbergs Cubase RTAS är Digidesigns Pro Tools MAS är väl för Mac. Det gäller alltså att installera det format som passar den sequencer du väljer att arbeta med. Det finns natruligtvis andra system som är kompatibla med framförallt VST. Skall du bara använda programmet (av någon outgrundlig anledning) så brukar det heta Standalone. 😊

Njaee jag tror att det är mer komplicerat än så. Jag tror uppkomsten till uttrycket vilar lite i sextiotalets progrörelse. Frågan var mycket om man var en "sellout" eller vad det heter på Svenska. Man kritiserades om man plöstsligt svek sina ideal och började tjäna pengar på sin konst. "Jag står för det jag gör" implicerar ju att det finns en möjlig kritik mot det man gör. Anfall är bästa försvar så att säga. En vanlig argumentationsteknik. Ta udden av den kritik du vet att du kan få innan du har fått den. Googla på uttrycket så ser ni att det i första hand är en retorisk språklig försvarsfras. Typ jag vet att många inte hpller med mig, men jag står ändå för vad jag gör". http://www.google.se/search?hl=sv&q=%2...6r%22&meta= 😊

Som med de flesta musikinstrument så skall man ju se till att testa dem först. Det är inte så lätt i början att veta vad man letar efter, men om man kritiskt lyssanr på ljudet de ger ifrån sig och känner in vad de ger en för känsla så har man iallfalla någon riktlinje. Jag har haft ett Tama Imperial star när jag spelade med hårdrocksband en gång i tiden. Det var stabila och bra trummor tyckte jag då. Borde fungera som nybörjarset. Premier är väl också ett helt okjej märke även om jag aldrig testat just detta setet. När det gäller begagnat så är det väl regel att se hur välskött det är. Trummor är det ju svårt dölja felen på. Fungerar skruvar, stämmning, ställ, osv så kan det vara värt att satsa på begagnat. Grundreglen är fortfarande att inte köpa utan att först testa och se dem IRL så att säga. Hmm det blev diffust och kanske inte så mycket hjälp. 🙂

Chopins begravningsmarsh är helt underbar, men kanske en smula för tung: Någon av nocturnerna kan också fungera en som jag gillar är nr 20 i cissmoll Annars är Blott en dag ett ögonblick i sänder en bra psalm som de flesta känner till. 🙂

ION ägs av samma företag som Alesis så helt uselt lär inte setet vara. Alessis är det väl inget fel på, kanske men kitet är inget att ha. , men i en studio fungerar de inte. 😎 Klart att de kan funka OK i en studio speciellt om man inser att man INTE spelar vanliga trummor... Det var ju värst vad du tjaffsade emot 🙂 Mitt problem var dels stabiliteten. Slår man normalhårt så fungerar de inte. Triggningen var inte heller tillförlitlig, (ett problem som jag delar med många andra som testat setet) Speciellt inte i pedalerna. Det var svårspelat så till vida att triggningen på cymbaler inte går att nyansera något vidare. Plus att hela setet känns plastigt. Som sagt man får inse att man INTE spelar på vanliga trummor, då funkar setet hyfsat och kan säkert komma till nytta i en studio, angående triggningen och plastigheten så är det dels en inställningssak och dels en vanesak roligare än att sitta och tråkrytmprogrammera blir det garanterat iaf. Okej jag förstår din poäng. Men då är det väl ett bättre anlternativ att skaffa sig ett enklare triggalternativ typ fingertrigger eller liknande. Ion seten säljs ju ändå som e-trummor. Hållbarheten, och triggmöjligheterna blir förmodligen bättre. 🙂

är inte detta snarare musik man försöker glömma

Jag förstår inte vad du säger...

Njaee jag kanske formulerade mig utan att tänka eller förklara vad jag menade. Om man t e x frågar efter stråkar till Dance, så blir jag förvirrad. För visst är det väl skillnad på att som du säger t e x göra trance eller house eller för den delen techno. Stråkarna skiljer sig väl ganska markant åt mellan olika intriktiningar (bara ett exempel) Jag kanske också lät lite raljerade angående ljud, vilket inte var min avsikt. Det är inget fel i att vara noga med ljuden. Frågan var nog bara om det inte är en för generell beskrivning eller term typ; "Vad gör du för musik?" "-Dance!", det förefaller mig som att det är för brett. men vad vet jag? Jag var bara nyfiken på termen. 😏 för övirgt så kanske jag bara upprepar mig. Jag fastnar ofta i långa funderingar kring genres och vad som särpräglar dem... vet inte varför... jag kanske måste gå i analys

Alla har väl olika definitioner på stilar, men för mig är "dance" den dansmusik som var populär på nittiotalet med alla Absolute Dance där Pandora, E-Type 2-Unlimited m.fl. hade med låtar. Ligger väl ganska nära (eller är samma sak som) Eurodisco. Det var väldigt längesen jag hörde uttrycket "dance" som musikstil, annat än möjligtvis i nåt demoinlägg här på forumet. Tror inte det används så mycket längre... Förstår inte riktigt vad du menar med att vara snobbig när det gäller ljud. tjaee snobbig kanske var fel ord, men nogrann då? (typ om man petar på trehundra parametrar på subtractor så får man fram ett ljud som påminner om en korsning mellan grävling i vånda och en anatomiskt korrekt käftsmäll) Och det är inte bara här jag har läst om "dance" Enligt Wikipedia är det : http://sv.wikipedia.org/wiki/Dance äsch.. jag bara undrade.. 😎

Har sett några frågor kring samplingar till "Dance". Hmmm vad innebär det egentligen. Är inte Dance ett väldigt brett begrepp som innefattar flera olika stilar? House trance mfl. Är jag ute och cycklar eller tänker man inte väldigt olika typer av ljud til respektive genre? Techno och house låter ju inte så förtvivlat lika syntmässigt eller? I förlängningen (och nej dumb dan om du råkar läsa detta så är jag inte ute efter att hacka på genrer 😉 ) så är väl folk som sysslar med specifika genres av house, trance o s v ganska snobbiga vad det gäller ljud? Eller är det bara en fördom? Eller är det bara min lingo som är otroligt efterbliven. (a hey nonny nonny and a hot cha cha 😉 )

Kan ni inte tjaffsa lite till. Det var faktiskt riktigt underhållande ? 😄

Alternativt triggerfinger om man inte har ambitionen att spela trummor, utan mer är intresserad av att trumma 😄 http://www.musikborsen.se/ sök på ezdrummer så kommer paketet upp.

Just det här tycker jag har varit och är ett växande problem. Kategorierna heter klart och tydligt "Låtkritik" känslan i det sensate är att det mer och mer liknar en förlängning till Myspace eller liknande. " "Här är min sensate låt - Enjoy" läser man ganska ofta. Enjoy? Jag tänker nog att fokuset är ett annat här. Eller är tanken att man skall lägga upp sina färdiga alster för publika syften. Jag har nog hela tiden tolkat det som att fokuset är mer specifikt att få kritik av medmusiker på sina alster, innan de lägges upp på Myspace eller liknande siter. Det kanske är lite av en uppfostringsfråga, men man känner sig en smula tjatig av att säga till alla att de skall specificera vad de vill ha kritik på, samt att de kanske borde ingå lite mer i communityfeelingen d v s ge god kritik åt andra bidrag engagera sig osv. Lösning? Vet inte man skulle ju kunna ha en egen del för publika syften, typ medlemmarnas färdiga okritiserbara alster" FAst det löser ju itne problemen att diversifiera hela tiden Då sväller kategorierna till något ohållbart. Att hela tiden påpeka detta blir tjatigt och min sensate strategi är att skippa alla Enjoy-låtar som kommer upp. Samtidigt så finns det en risk att det leder till att kritikavdelningen svalnar av. Och det känns ju som att det är en av de viktigaste delarna av detta forum. Kanske bara jag som är gnällig, men det skulle vara bra om vi funderade kring det lite. 😄 Jag brukar visserligen inte skriva "enjoy", men visst är en del av anledningen att jag lägger upp grejer här att jag faktiskt tycker det är trevligt när folk lyssnar på det jag gör. Kommentarerna är ju en del av det - nån sorts egotripp/bekräftelse antar jag... 🙂 Tro nu inte att jag inte bryr mej om vad som skrivs, jag vill ju höra vad jag gjort fel/rätt, så jag vet hur jag ska/inte ska göra nästa gång. Distans till det man gör är utvecklande tror jag, och den bästa distansen man kan få är nån helt annan persons kommentar... Med andra ord, i smyg bidrar jag nog lite till det du ogillar, men jag känner även att jag får ut nåt mer långsiktigt och utvecklande av det... Fast jag tänker nog att det handlar lite mer om själv inställningen. visst är skälen egtrippade ibland. Det är kul att få dela med sig av sin musik. inget ont om det. Men detta är inte i första hand ett publikt forum och det är en stor skillnad att lägga upp en låt för publik lyssning (som typ Myspace) och att lägga upp den för kritik på ett musikerforum.... Tycker jag. 🙂

Just det här tycker jag har varit och är ett växande problem. Kategorierna heter klart och tydligt "Låtkritik" känslan i det senaste är att det mer och mer liknar en förlängning till Myspace eller liknande. " "Här är min senaste låt - Enjoy" läser man ganska ofta. Enjoy? Jag tänker nog att fokuset är ett annat här. Eller är tanken att man skall lägga upp sina färdiga alster för publika syften. Jag har nog hela tiden tolkat det som att fokuset är mer specifikt att få kritik av medmusiker på sina alster, innan de lägges upp på Myspace eller liknande siter. Det kanske är lite av en uppfostringsfråga, men man känner sig en smula tjatig av att säga till alla att de skall specificera vad de vill ha kritik på, samt att de kanske borde ingå lite mer i communityfeelingen d v s ge god kritik åt andra bidrag engagera sig osv. Lösning? Vet inte man skulle ju kunna ha en egen del för publika syften, typ medlemmarnas färdiga okritiserbara alster" FAst det löser ju itne problemen att diversifiera hela tiden Då sväller kategorierna till något ohållbart. Att hela tiden påpeka detta blir tjatigt och min sensate strategi är att skippa alla Enjoy-låtar som kommer upp. Samtidigt så finns det en risk att det leder till att kritikavdelningen svalnar av. Och det känns ju som att det är en av de viktigaste delarna av detta forum. Kanske bara jag som är gnällig, men det skulle vara bra om vi funderade kring det lite. 😛

Sedan är det ju kalrt att det också beror på vad musiken skalllanvändas till. Jag läste någon gång om blueslegenden Charley patton (tror jag att det var) Han brukade gigga på danser någon gång på trettiotalet kanske? Efter ett par timmar så bruakde han mest dunka en rytm på baksidan av gitarren medan folket dansade på. EFtersom de älskade att dansa natten lång så kuknde det ädr pågå i flera timmar. Call on me har väl den dansgolvseffekten förmodar jag. Alla kan tralla med samtidigt som man kommer in i rytmen. Därfifrån till att sitta och lyssna på det kanske blir skillnad. Det var väl också därför man införde danstopplistor en gång i tiden (eller rätta mig om jag har fel) En låt kan ju vara en danshit utan att vara en lyssningshit. Iallfall så är det ingen som svarat mer personligt. Hur gör ni när ni själva blir tjatiga, eller blir ni aldrig det? 😉

Tänker du på Per Gessle eller Police eller Magnus Uggla eller vem tänkte du på?

Jo det har du allt en poäng med. Jag hade en kompis som intresserade sig för Afrikansk kultur . Han hade fått en cd med något slags pygmemusik. Det bestod av i mina öron skrikande barngubbiga röster helt dissonant och atonalt + lite bankande på något slags ambient trädtrumma. Jag pallade 3 låtar. Men jag har ofta återvänt till den där musiken, trots att vänskapen med afrikakompisen tog slut för tjugo år sedan. Var det på grund av att jag fullständigt saknade referensram till det som jag inte kunde uppskatta det? Förmodligen! Min fråga var ju också hur ni hanterar er egen tjatighet. Var går er gräns så att säga. är det när ni plöstligt tröttnar på er själva eller hur var det med det? 😛

Men dina egna låtar då? Tröttnar du på att repetera dig? Hur vet du när smärtgränsen är nådd så att säga. 😆

What you hear repeatedly you will eventually believe. Är detta en ny lek? 😆 Då kan vi leka att du inte får leka med oss 😉 😆😆 Jag är nog lite trött för jag fattade inte heller så där självklart... 😄

En eggig fundering såhär på onsdagseftermiddagen. Har precis gjort halvfärdigt en soulpoplåt som i strot sett bygger på en enkel melodi och fyra ackord som tjatas hela låten igenom. Själv tyckte jag att det lät bra, mne så plötsligt insåg jag att jag var ganska tjatig. Mycket framgångsrik musik är ju tjatiga. Police t e x har det ju skojats om att de upprepade refrängen så många gånger att det till sist oundvikligen fastnar i huvudet på en. Massage (he he) in a bottle t e x. Hur många gånger sjunger Sting Sending out an s.o.s Sending out an s.o.s Im sending out an s.o.s Im sending out an s.o.s... Jag har inte räknat men det tycks hålla på i en evighet iallfall. Cant stand loosing you, är det samma med det pågår i evighet tycks det mig. Någon som kommer ihåg Hej på dig Monica? Ja! ni fattar. Musiken då. Tja hiphop bygger ju mycket på repetition - iallfall själva beatsen. Electronica kan ju också vara tjatigt ibland. Frågan är var den individuella gränsen går för tjatighet. Hur tjatiga kan ni med att vara. Blir ni någosnin trötta på er själva för att ni är för tjatiga. Typ Jag gillar verkligen den här refrängen .. bäst jag tar den en tre fyra gånger till... 😆

Shit! Var det detta ni ville uppnå (till alla piratnedladdare)! Albumet som koncept håller på att försvinna!?!?!? Vad är nästa steg- att romanen försvinner? Att man kan ladda ner enskilda citat utan sammanhang. Jag tycker att albumkonceptet i många fall är mycket trevligt så en artist kan bygga upp en historia etc. Isåfall fär man väl som på en del gamla vinylare göra ett enda spår av hela skivan, men det är ju inte så radiomässigt. Vill inte göra detta til en tråkig piratdebatt, för den har vi haft så många gånger men fenomemnet som sådant handlar väl också om lagliga nedladdningar och det är väl snarast det som Marit Bergman syftar på. Folk köper spår för spår och då är frågan om albumet som sådant är hållbart. Hur många helgjutna album har man egentligen hört i sina dagar... njaee inte så många. kanske ett femtontal sammanlagt? Ytterligare en fundering är att musiklyssnandet också förändrats. När jag var liten så var det just skivan som helhet som koncept som jag var ute efter. Efter Ipodrevolutionen så är det tveksamt att folk lyssnar på samma sätt. Det är också tveksamt om mainstreammusik produceras på samma sätt. Det är hittlåtarna man är ute efter... lite som att banda av Trackslistan och bara höra på det en vecka och sedan banda över med nya trackslistan. Fullständigt otänkbart nåär jag var fjorton. DÅ hörde man möjligtvis låtarna på radio varefter man köpte skivan om den föll en på läppen. Ontopic så är det roilgt att Torsson släpper ny skiva. Fjärde bästa bandet i Lund låter lovande. 😆

ION ägs av samma företag som Alesis så helt uselt lär inte setet vara. Alessis är det väl inget fel på, kanske men kitet är inget att ha. , men i en studio fungerar de inte. 😛 Klart att de kan funka OK i en studio speciellt om man inser att man INTE spelar vanliga trummor... Det var ju värst vad du tjaffsade emot 🙂 Mitt problem var dels stabiliteten. Slår man normalhårt så fungerar de inte. Triggningen var inte heller tillförlitlig, (ett problem som jag delar med många andra som testat setet) Speciellt inte i pedalerna. Det var svårspelat så till vida att triggningen på cymbaler inte går att nyansera något vidare. Plus att hela setet känns plastigt. Det är mer på nivån av en leksak än ett seriöst instrument. Vad är dina motargument? Har du testat och jämfört med andra set o s v? 🙂

ION ägs av samma företag som Alesis så helt uselt lär inte setet vara. Alessis är det väl inget fel på, kanske men kitet är inget att ha. Jag testade en rad olika set när jag köpte mina digitlatrummor och de billigaste alternativen ramlade bokstavligen i bitar om man trakterade dem som vanliga trummor. Leksaker för barn möjligtvis, men i en studio fungerar de inte. 😕