Hela grejen var väl att man var ung då.. och det är man inte nu. Sannerligen hyser efterkommande genreationer samma glada minnen av sitt ljuva åttiotal eller sitt ljuva nittiotal....
För mig var det en enda lång delning mellan njutning och ångest. Vissa saker vill jag för evigt glömma, t ex har jag fortfarande en aversion mot färgen brunt, andra saker var och är fortfarande mycket bra, som Jethro Tulls skivor eller Deep Purple in rock eller att det inte fanns Aids. Man var inte rädd för raskravaller, men man var rädd för Raggare istället. Det fanns bara två tevekanaler (+danska teve om man bodde i Skåne) så man fick hitta på andra saker istället. T e x vara ute och greja.
Det fanns inga PC så man fick spela in med farsans gamla revoxbandspelare, men det gick bra det också.
Hmmm kan hålla på hur länge som helst Nad. Bättre eller sämre, najee jag tycker inte man kan värdera det på det viset. Det är som att säga att det bara är sommaren som är bra. Alla årstider har sin charm. Jag är inte så nostalgiskt lagd. 😉