JJRockford

Jag tror du har missuppfattat vad du fått offert på. Eller, som jag förstått det så gäller online-mastringen endast en stereo-fil per låt. Vid vanlig mastring, där du själv kan välja att medverka, så tillåter de 4 stereo-filer per låt. "Number of tracks" på sidan du länkar till ska tolkas som "antal låtar".

Cutting Room har ju annars sin online-master-service, kostar 690 kr/låt?

Bra jobbat!

Bra initiativ! Har egentligen inte så mycket att tillägga till hur utbildningen bör utformas. Däremot så kan det kanske vara intressant för de tvspel-skeptiska att veta att det läggs mycket tid och pengar på sjyssta studios hos spelföretag. Dice lär t ex ha en mycket påkostad studio. Antar att det påminner mycket om filmmusik (plus övrig ljudläggning där, t ex alla dialoger, miljöljud o s v), med den skillnaden att ett tv-spel oftast är betydligt längre än en film 🙂

Ska det verkligen låta såhär? https://dl.dropboxusercontent.com/u/10653357/IK%20Multimedia%20reverb%20distat.mp3

Jag förstod det som att det gällde ett ljudkort med begränsat antal ingångar, men att TS vill kunna växla mellan olika preamps (och kanske andra ingångar, kanske direkt från en keyboard, och spelar en in gitarr/bas kanske en eller ett par DI-boxar för ingå i arsenalen också). Men har ljudkortet tillräckligt med ingångar för att ha allt inkopplat samtidigt är det såklart onödigt.

Har en tänkt köra med internt ljudkort, kabelpiskor och annat så är en patchbay nästan ett måste (om en nu inte tycker det är snyggt med kablar kors och tvärs överallt). Plus då ett rack att sätta den och preamps, hörlursförstärkare, DI-boxar och annat i. Men har en plats för det är det ju kul. Jag kan visserligen inte påstå att det praktiska arbetsflödet just nu (Steinberg UR28M plus medhörningsanläggningen för ytterligare än musiker) egentligen blir någon skillnad jämfört med när jag hade lite mer plats och ett större mixerbord, med separata effektburkar, hörlursförstärkare o s v. Däremot kan det ju senare kännas något roligare, en är ju ändå matad med att det är så det ser ut i en "riktig" studio 🙂

+1 Det är inte öronen vi ska misstro, utan hörselminnet.

Steinberg-kortet jag har har inbyggd dsp-krets för att kunna lägga på effekter på det som spelas in, fast ändå spela in torr signal. Men jag gjorde ändå en egen lösning. Köpte en liten Yamaha-mixer (analog, den minsta jag kunde hitta som hade inbyggd effekt-enhet) samt en mikrofon-splitter från Art (som där en av utgångarna är isolerad, så att micken bara får fantommatning från en preamp). Kopplade micken till splittern, sen en utgång till Yamaha-mixern och en till ljudkortet. Sen kopplade jag en av hörlursutgångarna på ljudkortet till en stereo-kanal på Yamaha-mixern. Resultatet blir att sångaren får en egen liten monitoranläggning med noll latency på effekterna som hen dessutom kan ratta själv, volymen på mick, effekt och musiken hen ska sjunga till. Har dessutom monterat mixern och splittern på ett notstativ modell större från Thomann, så att det går att få upp i ståhöjd, dessutom med alldeles lagom plats kvar för ett papper eller iPad med sångtexten.

Vad är det för pluggar du vill ha på samtidigt som du spelar in?

Hjärnan är otroligt lätt att lura, och vårt hörselminne är otroligt mycket sämre än vad vi oftast tror. Du kan absolut tycka att du gör bättre låtar/produktioner med ett visst ljudkort, vilket är gott så. Men att påstå att det ena ljudkortet låter bättre än det andra när du inte gjort någon relevant jämförelse (eller förklarat vad "bättre" innebär) är bara förvirrande och förmodligen vilseledande för andra.

En sak som jag tycker det verkar som om många missar när de funderar över nya prylar är arbetsflödet. Tror en vinner mycket på att försöka tänka igenom vilka moment en gör i sitt utövande som antingen kan kortas i tid, alternativt elimineras helt. T ex, om en konstant växlar mellan att spela in sång, gitarr och bas men bara har ett ljudkort med två ingångar så kommer en förmodligen känna det som en stor vinst att skaffa ett ljudkort med fler ingångar så att en slipper koppla ur och in saker hela tiden (även om det egentligen inte tar många sekunder att byta sladd mellan gitarren och basen). Eller att skaffa ett ljudkort som har hörlursutgången placerad så att en inte konstant riskerar att köra över sladden med stolen. Eller vad det nu kan vara 🙂 Två kort som jag tror skulle passa dig bra är SPL Crimson och Steinberg UR28M. Båda täcker in både dina måste-och "bra att ha"-krav. Dessutom kan du strunt i din externa monitorswitch och välja monitorpar direkt på ljudkortet (SPL har två monitor-utgångar, Steinberg tre). Du kan inte byta ut preampsen. Däremot kan du koppla in ytterligare preamps på antingen någon linjeingång, alternativt SPDIF (om preampen stödjer det). Det går inte heller att byta ut AD/DA-konvertersen, men det är ju högst tveksamt om det någonsin kommer behövas. Det har funnits ett gäng diskussioner genom åren (senast här) både på Studio Forum andra andra diskussionsplank. Sammanfattningsvis kan en säga att det hittills inte varit någon som anser att det är stor skillnad på olika konverters som också kunnat visa något slags underlag för att det är så. Lägg hellre pengarna på att bli en bättre mixare. SAE erbjuder t ex privatlektioner.

Du gav flera bra argument för UAD-kortet, att få med sjyssta pluggar kan ju t ex vara ett argument för att köpa ett visst kort. Eller att mjukvarumixern är lättjobbad. Personligen tycker jag även att formfaktorn på kortet är mycket bra, många brukar ju vilja ha en sådan volymkontroll (inklusive t ex solo-och dim-knappar) oavsett hur ljudkortet ser ut (själv har jag t ex haft Palmers Monicon, och Mackie Big Knob är ju också populär). Det jag vänder mig mot är att påståendet att kortet i sig låter bättre, om du nu verkligen inte kunnat konstatera det.

Har du gjort något blindtest? Och hur har du gjort för att så att säga isolera ut just omvandlarna från övrig elektronik? Ta inte illa upp nu, det är alla tiders att du är så nöjd med ditt kort! Inspiration är viktigt för ens skapande. Men för trådens skull tycker jag det är viktigt att vara lite mer saklig. Hjärnan är mycket lättlurad, speciellt med ljud. Tänker t ex på det du säger om att du känner skillnad på korten bara genom att hålla i dem. Det är definitivt en faktor som skulle kunna göra att du tycker att ljudet är bättre, även om det vore identiskt eller t o m sämre.

Vilka kort är det du jämför med och på vilket sätt är UAD-kortet bättre jämfört med dessa?

Vilka AD/DA-omvandlare är det du har provat som det är så stor skillnad på?

Exportera till något loselessformat istället?

Tror du inte det är intressant info för jocke att ett ljudkortsbyte inte lär förbättra ljudet?

Nej, det är snarare som att du jämför hur en dålig bild ser ut på olika bildskärmar. Svärtan kanske varierar mellan olika skärmar, även om bilden du använder som testbild är oskarp.

Inte enligt Josef Svalander 🙂

Det jag tycker är tråkigt med den här typen av diskussioner är att det sätter griller i huvudet på så många. Om du tror att du gör bättre mixar med en viss typ av AD/DA-omvandlare, fine. Inspiration är viktigt. Men jag tycker det är rent taskigt att försöka lura andra att det spelar någon avgörande roll för hur bra du kan mixa musik, speciellt när det handlar om att lägga ut en massa pengar. Och det hela faller på sin egen orimlighet. Skulle 16/44.1 upplösning/sampling var så dåligt, så skulle det aldrig någonsin ha existerat en CD-skiva som låter bra.

Visserligen har jag spelat in musik med en massa olika ljudkort utan att känna att ljudkortet någonsin skulle ha påverkat ljudet. Däremot tycker jag det kan bli stor skillnad på att spela in t ex sång via olika preamps. Men nej, något rent A/B-test har jag aldrig gjort. Å andra sidan tycker jag att det är den som påstår att AD/DA färgar ljudet märkbart som ska bevisa det, eftersom en AD/DA inte ska färga ljudet. Det ligger liksom i själva konstruktionens natur att enbart göra en översättning mellan analogt och digitalt. Och det är numera verkligen ingen "cutting edge"-teknik...

Gitarrer är bra idag, vilken som helst gitarr från ca 2000 kr och uppåt funkar säkert hur bra som helst för dig. Köp en som du tycker tilltalar dig på något vis, så att den känns inspirerande. Själv tycker jag att det är lättare att få till bra ljud när en spelar in direkt i datorn med gitarrer som har humbuckermikrofoner, även om jag föredrar single coil-mickar när jag spelar med förstärkare. Antar att humbucker-mickarna som sitter på de gitarrer jag har brusar/brummar mindre än dito med single coil. Vet inte vad du har för ljudkort, men har du ingen ingång med DI-box (brukar stå "Hi-Z" eller "Instrument") som kan det även vara bra att skaffa en DI-box att koppla mellan gitarr och ljudkort.

Tror du det är vanligt att folk upplever sin hörlurslyssning som brusig p g a en preamp-ingång som inte används? För att få en märkbart bättre lyssning? När man bygger ett lysningsrum anpassat för närfältsmonitorer (vilket jag av någon anledning utgår från att TS har) så är det iofs billigare och lättare än att skapa ett liverum som kräver en massa diffusioner för att rummet ska låta bra på inspelningarna. Bara för att någon har råd att köpa någonting är det väl ändå helt onödigt om en inte har någon användning för det? Eller menar du att AD/DA-omvandlarna i enklare USB-ljudkort från tidigare nämnda tillverkare är så dåliga att de förstör ljudet?

Att vissa föredrar den deformering av ljudet som t ex magnetband orskar har absolut ingenting att göra med ifall ett ljudkort för 4-5000 kr skulle låta bättre än ett för 1000 kr. "De flesta", verkligen? Vilka tester är det du har tagit del som som visar detta? Självklart är det inte okomplicerat att tillverka bra AD/DA-omvandlare. Men vi snackar 2015 nu, inte 80-tal. Vilka AD/DA-omvandlare är det du har provat som deformerat ljudet? Vilka är dessa studier du pratar om? Nej, sannolikt inte. Du menar i ett akustikbehandlat rum? 😉 Tro är absolut viktigt för inspirationen. Sitter du och nojar dig för att du kanske tappar information om du inte kör med 96 kHz samplingsfrekvens så är det såklart bättre att köra det om datorn pallar, så har du en sak mindre att tänka på. I övrigt så antar jag att det är extremt ovanligt nuförtiden att någon jobbar med 16 bitars upplösning, både vid inspelning och uppspelning, just p g a signal/brus-förhållande och dynamiskt omfång.