Fender Stratocaster 1971

[Guitar Nilsson]

Det här min gamla strata, tror det är en 71-a. Köpte den för 1000 kr för typ 30 år sen, dne var då penselmålad svart och hade ett skadat band. Då hade den 3-way switch och orginalmickar. Den vid stallet lät skitbra, men de andra två lät knappt alls. Fick tag på ett par Jackson singelcoil som lät väldigt bra, de tillverkas inte längre. Jag tog bort banden och slipade halsen lite plattare så den har en radius som är mer lik den Gibson och de nyare Fendermodellerna. (Såna fanns inte då) Den mer rundade greppbrädan som de äldre fendrarna har, har jag aldrig riktigt gillat. Bender, töjer kanske det heter, man hårt slår strängarna i och tystnar, på de flatare halsarna kan man ha strängarna lägre. Jag gav mig även på baksidan på halsen så den är tunnare där med. Banden är jumbo, tror det var Jim Dunlop, bra kvalitet jag har ju spelat som en dåre på den jämt tills för några år sen när jag blev helt torsk på den tele jag spelar mest på.

Efter ett tag dog den bra orginalmicken och jag satte dit ett set Lace Sensor från från en Claptonstrata, den hade även en midboost grej med kretskort o batteri som jag fick hugga ut för under plektrumskyddet. Det var nog de bästa mickar jag haft på den.

Sen fick jag tyvärr för mig att all elektronik och moderna mickar var skit och skulle tas bort. Köpte då Fender 57-62, tror jag de heter och sålde hela plektrumplattan, köpte den som sitter på nu i samma veva. När jag provspelade de nya sk fantastiska mickarna höll jag på att gråta, vad fan hade jag gjort?!?! Skitfesigt ljud, usch och tvi. Lyckades sälja dem och hittade två likadana Lace Sensor Gold på Vendolin och så köpte jag en Fender Hot Noiseless till stallet.

Med mickbrytaren i ändlägena kan jag med mitt-tonkontrollen steglöst vrida från normalt singelcoil till humbucker med antingen stallmick och mittmick i serie, eller hals och mittmick i serie.

En lång tid var gitarren Ferrariröd, lackad med billack. Jag var så rädd att nån skulle sno min specialstrata, andra strator kunde jag inte spela på, sä jag högg in HÅKAN NILSSON på hela framsidan, skitfult med stämjärn. Nu har jag putsat bort det och bara haft på lite Le Tonkins Bio Impressive, det är en sorts linolja för båtar.

Har ibland funderat på att sälja den, eftersom jag sällan spelar på den, men det bär ju förstås emot efter att ha haft den så många år.

Jag tog några fler bilder men de försvann i datorn som visar tendenser att snart krascha...

Shit, inlägget hamnade i fel avdelning! Hilfe, hilfe!

Redigerat 4 januari 2009 av Guitar Nilsson

[jossman]

Läcker story och gurra 😄

[sixties]

kul historia, roligt med instrument som har varit med och har en historia bakom sig.

[sixties]

kollade din hemsida och såg att du hade spelat in the thirll is gone, kom att tänka på Quinn Sullivan som är 8 år och kör den på youtube:

[Guitar Nilsson]

Jag träffar Mats som jag köpte den av ibland. Han ångrar sig fortfarande fruktansvärt.

Tror modellen kallas "Bullethead" pga dragstångens som ser ut som en liten kula i toppen. Lönnen i halsen kallas ögonlönn, nya såna halsar görs knappast idag. Och den gick jag lös med bandslip och rasp på. Jag är nog ganska plojty plojty

[IDF]

det du skulle göra är att lämna in den till någon riktigt duktig gitarrmeck och få den slipad och lackad med cellulosalack för att få den i riktigt schysst "nyskick".. 😛

fin gitarr, dock gillar jag inte de stora huvudena på fendrarna..

[MrBluesman]

Verkar vara en riktigt trevlig gura. Blir lite avundsjuk faktiskt. 😎

😄