SOMMAR i P1

[hammagrella]

Jag är en "SOMMAR"-sucker.

Och då menar jag inte främst årstiden, utan jag tänker nu på det geniala radioprogrammet med sommarpratare som gick i P3 förr och numera något förkortat i P1. Lagom till skolavslutningarna presenterar Sveriges Radio fortfarande vördnadsfullt listan med årets sommarpratare, stort än i dag även om programmet var större förr, när mediautbudet var snålare och sommarpratarnamnen i allmänhet med några kilo mer starquality.

Men det är fortfarande bra. I år har jag kört ner alla podcasts av programmet i Ipoden så man kan lyssna på dom man missar.

För er som inte vet vad jag pratar om, kan jag tala om att konceptet med sommarpratare började redan i slutet av 50-talet och går helt enkelt ut på att varje dag mellan 13 o 14.30 håller en mer eller mindre känd person låda och lirar sina favoritlåtar.

Låter simpelt och det är det, men det kan oxå bli komplext, beroende på vem som sitter där och beroende på vad han eller hon väljer för approach.

Variationen är stor, pratarna kan vara alla möjliga från Jarl Kulle till Backyard Dregen, från Gunde Svan till Lars Norén, från Schyffert till Carl Bildt. Och ämnena kan var ytliga, som när Martin Stenmarck pratar om sitt favoritpålägg eller mer djupsinnigt som idag när Klas Östergren pratar om det skrivna ordet. Stor variation som sagt, Åke Ortmark pratar journalistik, Susanna Rapaport talar om döden och Greger Hagelin snackar skatepunk.

En del har angreppssättet att prata om en förteelse dom känner till; lite allmänt kåseri kanske om att fiska, medan andra blir väldigt personliga och gräver upp sin barndom, sina demoner och hur dom utvecklats till det dom är idag....

Kul också med musikvalen, en del är fega och väljer lite favvolåtar och lite som dom hoppas lyssnarna ska gilla, medan andra andra rotar i sig själva och lirar sånt dom vuxit upp och formats av. Det sistnämnda kan vara jäkligt kul om man känner till personen och gärna vill bli överraskad av deras musikrötter.

Ibland får man kämpa sig igenom programmen, t ex när någon riktigt mossig person man aldrig hört talas om sitter och läser innantill och spelar Owe Törnqvist-låtar, men jag tar det ändå med mig som en erfarenhet och insikt. För även om det nu handlar om bomullsodlingar eller frimärkssamling så brukar det alltid finnas något man tar med sig. Och det kan vara både intressant, skitkul och gripande. Har både skrattat högt och grinat på riktigt redan under årets omgång.

Flera av dom man lyssnar på, känns det nästan som man känner efter 90 minuter och vissa har man glömt när programmet är slut.

Det gäller oxå att öppna sina sinnen, för här fladdrar åsikterna fritt; en del går in och förespråkar reclaim the street, en del hyllar sossarna, en del fördömer skattetrycket, någon talar sig varm om EU och någon är Hammarbyare. Öppna sinnen var det, man behöver inte hålla med folk för att njuta av det här.

Och som sagt, musikvalet är en av kärnorna i programmet. Om man har tur får man höra en jäkligt inspirerande person berätta om något intressant med ett personligt soundtrack, inte bara "bra låtar" på rad utan ett gäng låtar som hänger i hop med personen och det han/hon berättar.

Lite unik i det avseendet var vår käre DiLeva när han körde ett program 1987, det var på den tiden han hade tejpad lock i pannan och ännu inte stuckit från Jorden. Han drog igång programmet med lite snack om Gävle och lirade ett par gamla Bowielåtar, sen drog han på sina egna plattor och körde BARA DiLeva resten av programmet. Och då ska man tänka på att det här var innan han släppte "Vem ska jag tro på" och slog igenom.

Prpgrammet gör en också varje dag sugen på att sätta ihop sitt eget Soundtrack Of my Life.

Nå. Rekommenderas varmt.

http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artike...&Artikel=869911

[binary78]

Gillade särskilt Johan Rheborgs insats - med Percy som serum-missbrukare

[dede]

Thorsten Ehrenmark var med varje sommar på sextio och sjuttiotalet. Det var tider det!