Filosoferingar kring musikklimat

[hackeman]

Vår sjukvård är faktiskt bra så länge det är jätteakut. Jag har åkt i röntgenapparater, jag!

Men för de som bokar upp en tid för något utan att besöka akuten, de får tyvärr vänta lääänge.. Så, visst suger den!

Inte bara det. Dom har varken processer eller resurser för att det ska snurra som det är tänkt vad det gäller kvalitet och säkerhet. Man kan aldrig vara säker på att en remiss eller ett provresultat når sin måldestination, däremot kan du nästan vara säker på att om du går till två olika läkare för en "second opinion" så kommer de inte att säga samma sak.

Personligen har jag klarat mig rätt bra, men vet många bekanta som upplevt ofattbara helvetesresor pga sjukvården. Och allting grundar sig såklart i att det inte finns budget att göra det bra. Heck, dom springer f-n fortfarande omkring med 3½" disketter mellan datorerna på vissa ställen. Och underbetalda är dom också, dom stackarna.

[rainydays]

Jag tycker att svenskar är jävla stängda rent allmänt. Folk är inte öppna för så mycket nytt. Och det tycker jag skapar ett förskräckligt musikklimat.

Håller med dig. Jag är less på den svenska livescenen framförallt. Folk går inte ut för att ha kul och lyssna på schyssta nya band det finns liksom inget intresse av att utforska nya marker. Visst finns det eldsjälar som fixar spelningar och stödjer musikverksamheten, men allmänhetens intresse är oftast noll, till och med hos ungdomar. Om ett spelställe inte serverar alkohol kan man ju glömma att det kommer mer än 5 pers. Serverar de alkohol kan man ju glömma att folk bryr sig om musiken över huvud taget. Nej istället satsar man på få säkra kort. Per Gessle, Ulf Lundell etc. går ju alltid hem, varför chansa? varför ge utrymme?

USA har en mycket bättre livescen, och jag tror inte att det handlar främst om att det finns fler folk där och en större publik för varje genre utan helt enkelt på att de vågar satsa på osäkra kort.

[Nudel af Ludenben]

Mycket snack om USA här... så jag får väl fylla i med mina tankar då jag har viss insyn efter mina 5 år där.

Jantelagen tror jag har en bidragande faktor som ger både possitiv och negativ effect.

Jantelagens negativa sida: USA... eller södra Californien iallafall... har ett väldigt possitivt klimat. Det kallas inte "the land of opportunity" för intet. Kan spela lite grann så får man lätt chansen att lira. Folk pushar en till visa vad man kan, och att betala för sig är en självklarhet. När jag åker dit händer det alltid att jag får ett par gigs på de mest underliga sätt. I Sverige vågar jag knappt spela, för folk är generellt negativa och misstänksamma på något sätt, och samma möjligheter finns inte.

Jantelagens possitiva sida: Skall man va musiker i Sverige måste man verkligen vara riktigt bra, annars blir man dissad direkt. Detta tror jag bidrar till att Sverige varit framgångsrikt inom musikbranchen. I USA får fler chansen och det är lite lättare... vilket inte tvingar fram samma kvalite som det hårda svenska musikklimatet gör.

[rainydays]

Jantelagens possitiva sida: Skall man va musiker i Sverige måste man verkligen vara riktigt bra, annars blir man dissad direkt. Detta tror jag bidrar till att Sverige varit framgångsrikt inom musikbranchen. I USA får fler chansen och det är lite lättare... vilket inte tvingar fram samma kvalite som det hårda svenska musikklimatet gör.

Det motsatta gäller iofs om man vill få spelningar på emmabodafestivalen. Där där måste man vara riktigt dålig annars blir man dissad direkt. Sorgligt nog handlar det väl om en motreaktion på jantelagen.

Men jag håller nog inte med om att jantelagen tvingar fram bra musik, möjligtvis inom hitlistmusiken men inte den "kreativa musiken" (om jag får uttrycka mig så utan att bli påhoppad). Nej här gäller det fortfarande att inte sticka ut för mycket. Det är få som vågar gå sin egen väg vilket gör att väldigt få nya sounds kommer från sverige. För varje svenskt hippt band hittar man nästan alltid en eller flera amerikanska förlagor. Den enda genre som det känns som vi utvecklar själva är väl metal, en genre som nästan blivit "vår".

Nej det är enligt min uppfattning musikerna själva som tvingar fram den bra musiken. Att alltid vilja bli bättre än sigsjälv tycker jag är den starkaste drivkraften. Att försöka tillgodose andras behov hämmar mest bara utvecklingen.

[debbie]

ja, sverige är väl verkligen inte ett stort musikaliskt land vad det gäller nyskapande musik. Det vi har lyckats producera är ju en hög med låtskrivare som skriver megakommersiell hitmusik och ett gäng lika platta popband, typ roxette.

Inget fel med det, gillar men det så gör man.

Det musiker gör i t.ex. Finland känns ju helt klart snäppet intressantare, kanske inte bättre men roligare.

Sen är det ju helt klart ett problem med att det fins för få klubbar att spela på. I Stockholm är det ju tamifan katastrof. Lite bättre nu än för ett par år sen men fortfarande värsta torkan.

[Itzhak]

Har ofta fått höra att Sverige är ett av världens mest musikvänliga länder....vilket säkert kan stämma....man jag börjar funder på hur det egentligen kan komma sig?

fan, det kanske visar sig att vi inte alls är ett musikvänligt land?

fast det verkar vara två olika saker. dels det att det finns många som pysslar med att spela in musik hemma, men en helt annan sak när det handlar om ett mer allmänt socialt musikliv.

vi (jag generaliserar) är ju knappas kända för att vara ett folk som är spontana, pratar med främlingar och umgås kollektivt utomhus. jag tror att sådant är vanligare både i sydeuropa och usa, utan att studerat det allt för noga.

kanske handlar vårt privata musiserande och hemmastudiopulande mer om en motreaktion och i viss mån kompensation för ett torftigt musikaliskt uteliv?

eller är det kanske inte någon skillnad alls, egentligen?

[mornel]

Jantelagens possitiva sida: Skall man va musiker i Sverige måste man verkligen vara riktigt bra, annars blir man dissad direkt. Detta tror jag bidrar till att Sverige varit framgångsrikt inom musikbranchen. I USA får fler chansen och det är lite lättare... vilket inte tvingar fram samma kvalite som det hårda svenska musikklimatet gör.

Det motsatta gäller iofs om man vill få spelningar på emmabodafestivalen. Där där måste man vara riktigt dålig annars blir man dissad direkt. Sorgligt nog handlar det väl om en motreaktion på jantelagen.

Jag är osäker på om du skojar eller inte, men alltså ärligt talat, det finns en faktor som heter "smak". Tänkt på att den kan skilja sig?

Jag, och många andra, sätter inte likhetstecken mellan bra musik och duktiga musiker, det finns så mycket annat som är vettigt. Mycket av denna musik får chansen att synas på bland annat Emmabodafestivalen - jätteroligt!

Eller ville du bara provocera?

[surikatmamma]

Jag tror inte att det finns nåt speciellt musikklimat som spänner över hela Sverige, utan snarare olika kommuner/städer med ett bra klimat, t ex Eskilstuna, Umeå, Gävle, Uppsala osv, som har relativt bra livescener och många framgångsrika band. En förklaring tror jag är att det finns bra möjligheter till att börja spela instrument genom musikskola eller tillgång till replokaler, Eskilstuna hade ju aldrig varit så pass musikaliskt som det är om det inte varit för att några punkare på 70-talet ockuperade och spelade i ett gammalt mentalsjukhus som senare blev till norra europas största replokalshus (Balsta musikslott). Det behövs ställen där många band kan repa samtidigt och träffas, så att inte alla står hemma i sina garage och aldrig knyter kontakter, vilket leder till att ingen kommer på spelningar, bandet inte utvecklas och till slut läggs ner. Gemenskapen är viktig, och nu har de fattiga amatörbanden insett att det är billigare att spela in i källaren hos sin kompis som har en hemmastudio, än att hyra en proffsstudio för otaliga tusenlappar. Och när man ser att det faktiskt går att göra en egen studio med enkla medel, blir man sugen på att prova själv. Så har det varit för mig iaf och jag tror att det stämmer in på ganska många.

Alkoholen är också viktig! Hur många av sina musikervänner har man inte träffat på en fest när båda varit berusade och pratglada? 😆

Edit: Jag antar att rainydays är en sån där som inte gillar när det inte låter som man är van vid (läs: dissonanser), och säger att hiphop inte är musik. Emmaboda är ju en av de bästa svenska festivalerna! Hultsfred däremot har ju gått rakt ner i skiten, kolla på årets bokningar liksom. Räck upp en hand om ni ser nåt där som är bra (förutom Mitchell Brothers).

Redigerat 3 mars 2006 av surikatmamma

[mornel]

Edit: Jag antar att rainydays är en sån där som inte gillar när det inte låter som man är van vid (läs: dissonanser), och säger att hiphop inte är musik. Emmaboda är ju en av de bästa svenska festivalerna! Hultsfred däremot har ju gått rakt ner i skiten, kolla på årets bokningar liksom. Räck upp en hand om ni ser nåt där som är bra (förutom Mitchell Brothers).

[OT]Jag räcker upp en hand. I'm From Barcelona och Pascal är jättebra!

Men jag förstår vad du menar, det är inte direkt en övervikt av bra band.[/OT]

Angående spelningar och möjligheter till sådana i Sverige som har diskuterats tidigare tycker jag inte alls att det är dåligt. Möjligen kan man inte resa runt och tjäna pengar på det man gör, men hur många golfare tjänar pengar på sitt sportande? Vem har sagt att man måste tjäna pengar just på sin musik?

Det beror förstås på vilken musik det är man spelar, men vad jag har förståt är punkscenen väldigt levande ute i landet, och bor man i Stockholm har jag personligen upplevt att det inte är särskilt svårt att få klubbspelningar om man spelar indiepop/indierock eller electronica (såndär mesig elektronisk musik utan fyrfyra-kagge).

[Hans]

Vår sjukvård är faktiskt bra så länge det är jätteakut. Jag har åkt i röntgenapparater, jag!

Men för de som bokar upp en tid för något utan att besöka akuten, de får tyvärr vänta lääänge.. Så, visst suger den!

Nej, inte längre... tyvärr! (Samt att just akutsjukvård ofta är bra i en hel del länder där den allmänna samtidigt kan vara allt annat än bra, exempelvis i USA!

I de flesta länder som har dålig akutsjukvård fungerar ingenting överhuvudtaget, om det ens existerar!)

Framtill inte alltför länge sedan var akutsjukvården bra i Sverige men inte längre, eller rättare sagt akutsjukvården i sig är bra men det är inte längre alls säkert

att du hinner skeppas dit i ett levande skick! På 60-talet/tidig 70-tal var Svensk sjukvård den absolut utan konkurrens bästa i hela världen! Sen hände någonting!

Problemet är inte ens i första eller andra hand resurser eller kompetens utan problemet stavas organisation och ledarskap, denna är i Sverige extremt dålig!

Det finns även exempel på specifika chefspositioner som i (nästan) alla världens länder, ibland enligt lag ska, innehas av läkare men som i Sverige innehas av

Marita Ulvskog & Co som i egenskap av sin medicinska expertis samt gedigna erfarenhet inom sjukvården är mest lämpade... Nej, inte riktigt men nästan 😆!

För 30 år sedan ägnade en genomsnittslig Svensk läkare mer än dubbelt så mycket tid på direkt patientkontakt som idag! I England så har under samma period

tiden till patientkontakten istället ökats! Detta beror på att under dessa 30 år har byråkratin inom den Svenska sjukvården mer än tredubblats och eftersom de

allt talrikare byråkraterna ju måste sysselsättas med nåt tvingas läkarna i Sverige därav sitta och fylla i samt skicka massa meningslösa papper till byråkraterna

(... som därefter kan tappas bort, så att ytterligare en omgång måste skickas iväg!)

Jag hyser en stark misstanke om att situationen är i stort sett densamma inom den Svenska polisen, som ju även den gått ifrån att vara internationellt sätt

utmärkt till att vara förhållandevis urusel! Alltså inte den enskilda polis-mannen/kvinnan utan den samlade prestationen!

Bild på 1st byråkrat samt 2 st AT-läkare!

Detta om detta!

Redigerat 4 mars 2006 av Hans

[surikatmamma]

Det beror förstås på vilken musik det är man spelar, men vad jag har förståt är punkscenen väldigt levande ute i landet, och bor man i Stockholm har jag personligen upplevt att det inte är särskilt svårt att få klubbspelningar om man spelar indiepop/indierock eller electronica (såndär mesig elektronisk musik utan fyrfyra-kagge).

Sant, är man bara bra och har nått ut med sin musik (demo, hemsida) är det inte så svårt att få spelningar. Är man dålig finns det ju alltid plats för Bryan Adams-covers på diverse medelålderskrogar. Man får inte ha så höga krav utan kunna tänka sig att spela utan gage (givetvis ska man ha reseersättning och mat) ibland. Det är dumt att ha ett minimikrav på gage, bättre då att bestämma hur man ska göra på varje enskild spelning, beroende på vem/vilka som arrangerar och för vilken publik det är. Det är ju inte så smart att kräva 5000 spänn om man ska spela på en liten nyöppnad klubb som inte har någon budget att tala om.

[rainydays]

Edit: Jag antar att rainydays är en sån där som inte gillar när det inte låter som man är van vid (läs: dissonanser), och säger att hiphop inte är musik. Emmaboda är ju en av de bästa svenska festivalerna! Hultsfred däremot har ju gått rakt ner i skiten, kolla på årets bokningar liksom. Räck upp en hand om ni ser nåt där som är bra (förutom Mitchell Brothers).

😛 jag är stadig besökare av emmabodafestivalen och har även jobbat där ett antal år. jag tycker den liksom hultsfred gått stadigt utför de senaste åren. emmaboda åker jag till just för att upptäcka ny spännande musik som tänjer på gränserna (och ha kul). och visst kommer det några guldklimpar dit fortfarande, men jag tycker det är alldeles för mycket fokus på "vi kan inte spela men vi har det konstigaste bandnamnet"-artister. Det är en konst att göra musik som låter illa.

Ditt antagande är för övrigt helt felaktigt.