Var det bättre förr? Vad säger ni som är 15-24år?

[suprapappa]

hallå

efter ett antal glas vin och efter att gästerna gått hem bad jag min kära flickvän att blunda och välja en skiva i vinylsamlingen. hon lyckades pricka fullträffen "holy diver" med dio från 1983, vilken sammanfaller med när jag på allvar började intressera mig på musik.

när jag lyssnar på den, förvisso under påverkan av alkohol, slås jag av hur jävla bra det är (någon som känner igen sig?) och hur jag aldrig (eller iaf väldigt sällan) stöter på sådana skivor längre. en sliten klyscha som skulle passa är "all killer no filler".

personligen anser jag på iaf 85% allvar att musikbranchen har tagit enorm skada av cdn och dess spellängd. efter att den kom blev skivorna så mkt längre och det dök upp så mkt "utfyllnad". cdn är en jävla styggelse! (jag är dock inte mer bakåtsträvare än att 90% av mitt musiklyssnande sker i mp3 format)

därför undrar jag hur ni som har växt upp med band som korn, limp bizkit, p.o.d., creed ser på saken? (ursäkta om det verkar som jag tror att all musik innehåller distade gitarrer) är dessa skivor lika bra i era öron som dom (oftast) gamla plattorna med dio, iron maiden, ac/dc, beatles, aerosmith osv är i mina eller är det så att ni oxå slås av att det faktiskt var bättre förr om ni sätter på en sån gammal platta?

även om det är svårt att tro menar jag allvar med denna fråga.

[bimbambop]

Eftersom jag är + 40 så borde jag ha inställningen att det var bättre förr, och har det också delvis. Du skriver fullträff om en platta med Dio - för att den är från den tid du på allvar började intressera dig för musik - och det är ju där det ligger. För mig, som började intressera mig på allvar för musik betydligt tidigare, så var ju en Dioplatta skrattretande pinsam redan -83, då hade det ju i mina öron redan börjat gå utför med "dagens" (dåtidens) musik.

Visst, jag slänger på Secret Treaties med BÖC, Elysain Encounter med Baker Gurwitz Army, New york Dolls första och andra 70-talsklassiker ibland och mumlar att "det var bättre förr". Ljudet, låtarna.. allt. Det var nyskapande, originellt och fräscht - i mina öron. Men folk som var 10 - 15 år äldre än mig tyckte dock att det där var ju bara mög, för på 60-talet.. då hände det riktiga grejjer.

Jag har svårt att tro att det objektivt var bättre förr, det mesta ligger nog i lyssnarens öra. Varje tid har väl sin beskärda del av originella, begåvade artister å ena sidan och urvattnad smörja å andra sidan.

Jag är övertygad om att även de som vuxit upp med så trist junk som limp bizkit och creed en vacker dag sitter där och lyssnar på plattorna som betydde något när de var unga och mumlar att det var bättre förr.

[Pazo]

Själv tror jag att det har väldigt mkt med nostalgi att göra. Jag lyssnar tom på låtar jag tycker är dåliga bara för att de är så nostalgiskt sköna.

Jag som 19 åring är nog i mitt "jag tror det var bättre förr" tillfälle just nu. alltså kommer jag nog i framtiden tycka det var bättre nu. Min favorit skiva är från 99. en annan av de bästa skivorna som gjorts enligt mig är från 72. Mycket av den elektroniska musiken jag tycker bäst om är från 00 till 05.

Jag vet inte riktigt ifall det var bättre förr. jag tycker det är bättre förr + nuet + framtiden. Sen finns 90-talet... Gillar inte så mkt musik gjord i början av den tidsepoken...

[allansson]

Men man kan ju verkligen börja fråga om det inte var bättre förr när man gillar musik som var före sin tid bättre än den som finns nu... så är det för mig... jag tycker att musik från 60-70-tal är mycket bättre än det mesta som släpps nu, även fast jag själv är född på 1986... sen är det ju givetvis en rent subjektiv fråga... (ps. är också lite full nu... ds.)

[sixties]

Jag gillar mest musiken från mitten av 60-talet men visst åker punkplattorna från 79-83 på ibland för lite nostalgi.

Det görs ju inte många plattor som håller rätt igenom, inte ens förr itiden. har nästan bara lyssnat på Ramones i flera veckor nu, fick en bok och en dvd i julklapp som inspirerade.

[catch22 (oregistrerad)]

Jag har en teori om att när man tänker bakåt så har man en förmåga att filtrera bort det dåliga och nästan enbart minnas det trevliga.

Visst kan man plocka fram gobitar från alla musikår men man har en tendens att helt sonika glömma all den enorma skit som också florerade i samma veva, precis som idag. 1983 då holy diver kom toppades ju listorna av goa grupper som: Kajagoogoo, Adam Ant, Culture Club, Spandau Ballet osv...

Så jag tror nog alla tider har sina ljusa och mörka stunder

[91:an]

Jag är uppväxt med 60-talsmusiken och har mina rötter i musikskapande därifrån, men lyssnar aldrig på rix vinyl utan på en hel del vad som bjuds idag. De flesta favoritlåtarna kommer dock från ungdomstiden och mycket av dagens musik ter sej för mej obegriplig. Min 17-årige son skakar lika mycket på huvet åt min musiksmak som jag åt hans. När jag berättar för honom att han kommer att skaka på huvet åt sina barns musik i framtiden skrattar han bara, musiken kan inte bli bättre än nu och alla genrer har redan gjorts! Precis vad jag sa till min pappa för 40 år sen, efter Beatles fanns inget nytt att tillföra. Vi får alla leva med att den bästa musiken görs när man är i tonåren!

[Vallhagen]

För att eventuellt addera ett ytterligare perspektiv; en kulturskribent och DJ härifrån avslutade en föreläsning om samtiden ungefär så här:

"Vi lever i post-eran; en speciell tid. Det är nu FÖRSTA gången som föräldrarnas skivsamling är bättre än ungarnas."

Om han har rätt eller inte kan nog bara gud svara på, men han gav mig en tankeställare. Jag ska väl poängtera att snubben på intet sätt är en gammal surstöt.

***

Kul att första inlägget behandlar just DIO. Jag gick på högstadiet och skulle åka till Draken för att se bandets första Sverigegig. Jag sa åt farsan att jag behövde ha ledigt från skolan. Svaret:

"Men inte behöver du ta ledigt en hel dag från skolan för att gå på BIO??"

***

Som av en tillfällighet så snurrar faktiskt The Last In Line på stereon just nu.

Nostalgin är stark känsla. Som tonåring köpte jag inte alls ALLA plattor; man hade ju inte råd. Så många band har man ju "varannan" skiva med. Det har hänt att jag i efterhand - ganska långt senare - köpt skivor på niceprice för att "fylla ut vartannat hål". De skivorna blir nästan alltid dammsamlare. De betyder inte mycket, och är "bara" lika bra som skivorna man hade innan.

Skål, fan. Tonkontrollerna var stabilare förr.

/Bengan

[Eternal]

Jag vill inte påstå att det var bättre förr. Inte heller bättre nu. Det är annorlunda nu mot vad det var förr. Kan inte direkt välja sida.

[suprapappa]

ja det tyckts iaf vara ett kärt ämne. thanx for sharing! 😆

[maxmaxmax (oregistrerad)]

Är nyss fylld 22, om det är intressant.

Stilmässigt ämne, tycker jag. Klart att det inte finns någon som gör hårdrock som det som gjordes då. Samma säger väl hiphoparna om åttio- och nittiotalet. Och nu diggar stureplan acid och house, postpunkens Ian har blivit spelfilm, digital hardcore spelas på P3 och JC har köpt upp punk. Det verkar finnas gott om folk som har näsa för de bästa bitarna och låter de leva kvar.

Har haft perioder då jag levt i nu, nu, NU. Men det är svårt att vara mitt i det, historien har inte lyckats filtrera bort allt det dåliga än. Men jag är helt säker på att det som händer nu är alldeles unikt, när så mycket musik görs och var och varannan person kan spela in. Musikens historieböcker kommer säkert att gilla början av 2000.

Och det går väldigt snabbt. För två eller tre år sedan var det ledsna killar med gitarr överallt, Damien Rice, Jose Gonzales, Mark kozelek, Songs ohia, etc. Och man kunde inte läsa en kulturkrönika utan att någon sa "electroclash" och tyckte att de hängde med. Och jag vet inte.. är vi mitt uppe i elektronikavågen eller är den över? Robyn gör glitchigt album, paddington DC och Tough alliance..

Egentligen borde väl det komma en motreaktion alldeles snart.

Förresten, suprapappa. Var det inte Frank zappa som sade att nostalgin kommer att ta kål på oss? 😆

[mornel]

Intressant ämne.

Jag hade min nostalgi-period för ett par år sedan. Jag spenderade hela dagar med att kryssa omkring mellan skivbutikerna kring S:t Eriksplan för att nysta fram de allra ovanligaste sjutummarna från åttiotalets c86- och tweescener. Visst finns det något romantikt med de åren i mitten av åttiotalet, när indie inte var något eftersträvansvärt i sig och banden inte nöjde sig med att vara bra "med indiepop-mått mätt", något som dagens popscen lider stort av, och den främsta anledningen till att sjutummarna jag fiskade fram på Nostalgipalatset idag i mångt och mycket samlar damm i en hylla tillsammans med annan gammal skåpmat.

Men rent generellt tycker jag inte att det var bättre förr. Det som händer nu är helt fantastiskt! Det kommer mer ny, bra musik än någonsin förr. Inte nog med att var man kan skapa sin egen musik och locka fram sin egen talang - jag har också möjlighet att få höra personens verk två minuter efter att det har färdigställts, oavsett om artisten är Svensk, Amerikan eller Korean och lever hundratals mil ifrån mig.

Och förhoppningsvis ser vi snart en effekt av detta. Alla hemmapulare borde inom inte alltför lång tid göra sitt avtryck i musikhistorien, och det är bara något jag ser fram emot.

Men sen finns det ju himla mycket annat som är bra som görs idag, som inte skapas av hemmapulare. Många band tar musiken ständigt flera steg längre än tidigare, och jag ser ingen nämnvärd anledning till att blicka bakåt, jag hinner ju inte ens lyssna på allt bra som kommer idag!

Redigerat 22 januari 2006 av mornel

[Vallhagen]

Och det går väldigt snabbt.

[...]

Egentligen borde väl det komma en motreaktion alldeles snart.

Vettigt skrivet max^3.

Men kan man idag över huvud taget tala om motreaktioner? Jag upplever att idag är allt tillåtet; det finns inga slutna musikaliska tabun som man inte får överskrida. Reaktioner lever så att säga samtida med sin egen motreaktion. Medreaktioner.

Det är liksom inte bara JC som köpt punken; punkare kan ställa upp i idol oxå. Dogge och allsång på skansen.

***

och jag tycker oxå samtiden är ball. Vi lever halvvägs genom skiftet just nu.

Redigerat 22 januari 2006 av Vallhagen

[maxmaxmax (oregistrerad)]

Men kan man idag över huvud taget tala om motreaktioner?

Det tror jag säkert. Och det är stilmässiga motreaktioner jag menar. Tillåtet eller inte. Jag kan uppleva att en genre dominerar så hårt att jag vill göra något som inte alls stämmer med det idealet. Jag har hört folk tala om grunge i början av nittiotalet som en motreaktion på melodisk metal. Om någon kör ett spår så länge att det känns urvattnat ( ta det inte personligt 😉 ) välkomnas väl något som låter annorlunda.

Du får nog leta i subkulturerna om du ska hitta stilar som inte är tillåtande. Mina indievänner, tillexempel, har väldigt snäva ramar för vad som är indie eller inte. 🙂

[Lindeberg]

Vi får alla leva med att den bästa musiken görs när man är i tonåren!

Tala för dig själv - jag har aldrig hört så mycket bra musik som under de senaste två-tre åren.

(30+)

[maxmaxmax (oregistrerad)]

Tala för dig själv

.. men vad händer med farbror om man sätter på Blue Monday på hög volym efter en trött dag med motgångar? 😉

[Herr Q]

Jag är född 89... och fyller 17 bast i år.... och jag får säga att dem musik som gjodes förr är både mer intresant och rolig att lyssna på än dagens. Maiden tar du upp... ja ny o gammal maiden... mm.. D låter ju igentligen som de alltid har gjort just nrär det gäller musiken.. men jag får säga att de gamla inspelningarna låter fetare och råare på något sätt...

Det är på något vis mer charmigt med en platta från 60-70 och tidigt åttio tal än en helt perfekt mixad platta från 90 och frammåt, utan en falsk ton eller ett ljud som inte ska vara där... de e lite hafsigt o lite så där ljudkvalitet under den tidsperioden... men tusan... det låter ju mer personligt och mer äkta än alla sega trumsamplingar o konstiga härmade ljud som dagens musik använder sig av... Datorerna dödade lite den "äkta" musiken... ialla fall den som spelas på riktigt utav ett band. Lyssnade på lite Niel Young låtar... det är inte helt hundra procentig sång insats men tusan vad bra det är... det är just det som gör det så bra... nä fram me gamla skivor o dyl... 😉 länge leve den tid som är svunnen!!!

[mornel]

Det är på något vis mer charmigt med en platta från 60-70 och tidigt åttio tal än en helt perfekt mixad platta från 90 och frammåt, utan en falsk ton eller ett ljud som inte ska vara där...

Jag tror inte att du ska döma samtidens musik efter vad du hör på radio. Du anar inte hur fel du har.

Datorerna dödade lite den "äkta" musiken... ialla fall den som spelas på riktigt utav ett band.

Jag tror att det finns fler band som harvar i replokaler runt om i världen idag än någonsin tidigare. Skillnaden mot tidigare är att den elektroniska musiken växt sig starkare och att datorbaserade produktionsmedel gjort intåg i rock- och popvärlden, men jag förstår inte hur hårddiskinspelning nödvändigtvis måste skapa mer själlösa inspelningar än DAT- och rullband?

[vertigo]

Jag är 21 och är uppväxt med Michael Jackson och Yello. Visst kommer det ut lite ny bra musik idag, men det mesta jag gillar är "retro". T.ex. Edans LP från förra året, Sharon Jones, Budos Band, El Michels Affair osv. Det är roligt att det finns så mycket gammal musik man missat. Jag tillhör dom där skivsamlar idioterna som kan lägga 2000 kr på en skiva bara för det är förstapressen.

Här är några av mina favoriter:

[Roger]

Hm!

Nu måste jag ju sätta mig ner och bläddra igenom vinylbackarna och hitta nån goding, lyssna och njuta...

Rent konkret och utan eftertanke anser jag det var bättre förr, och förr för mig är det ljuva 80 (är 30+). Musiken kändes mer levande på nåt sätt då.

Vad är förr om man är t,ex 20 nu...det är bara fem-tio år sedan...det är ej så länge sedan. Var drar man gränsen för "förr".

Mvh

Roger

[Thimmie]

Jag är 26. Lyssnade i min ungdom på Michael Jackson, WASP, Mötley Crue, Helloween. Jag vet inte om det var bättre förr, det finns mycket bra saker från förr, men det finns mycket bra saker nu också. Det var inte bättre förr, men inte sämre heller.

EDIT: Det jag ville säga men glömde är att mina ovanstående favoriter kompliterats med tex: Kent, Opeth osv. Varje tid har sin hjälte.

Redigerat 22 januari 2006 av Thimmie

[ztevie]

Jag vet inte riktigt om det var bättre förr, känns som att många gamla låtar som man tyckte var bra förr, tycker man fortfarande om, medan nya låtar snabbare faller i glömska?

Det är rätt kul det här med hur musik uppfattas genom tiderna.

Tänk när jazzen kom, då var det djävulens musik och snack om hur man kunde lyssna på nåt så skränigt!

Sen Elvis och grabbarna på 50-talet, samma sak... Beatles på 60-talet, historien upprepar sig, gissar att föräldrarna då helst velat fara med sina tonåringar på exorcism-läger...?

För att inte tala om 70-talets rockband, Black Sabbath m.fl. Huvaligen!!

Så där har det fortsatt, nu är det death metal med growl-sång som är djävulens musik, medan Beatles, Jazz, Elvis osv är ett uttryck för "den goda tiden" när musik var vacker, som många äldre kanske säger?

Varför blir det så här? Och vad kan vi vänta oss för musik i framtiden?

Tänk att höra dagens death-metallare, när de i framtiden lyssnar på radion, utbrista: "Men herregud! Vilken jävla skrän-musik!! De kan inte spela, de bara skriker och härjar!

Nä, tacka vet jag Deicide och Cannibal Corpse, de gjorde musik man kunde njuta till!

Det här är ju bara en massa oljud!!"

[Murdock]

Jag skulle vilja säga att det var bra förr och det är bra nu. Bara man slår av radio rix och börjar snoka runt lite och sortera ut bland den nya musiken som kommer in till t.ex P3 eller studentradiostationerna märker man hur otroligt mycket bra musik som fortfarande görs. Jag ser ingen indikation på att jag kommer tycka annorlunda i framtiden, inte än i alla fall.

Det där om att våra föräldrar är den första generation som har en bättre skivsamling än barnen håller jag till viss del med om fast kanske mer för att jag nyligen fick ärva(dvs låna på obestämd tid) min mammas hela samling svensk progg. Jisses så rolig musik.. det är rena upplevelsen att höra all naiv vänsterpropaganda. Jag håller inte direkt med om politiken men spelglädjen är verkligen på max.

[dede]

Det som är besvärligt när man blir äldre är att man tycker sig ha hört allt förr.

Om nån gör proggmusik så är det bara att dra fram ett gammalt Genesisalbum och utbrista HA!! Vadå elektronika: Kolla in Hawkvind, Tangerine Dream, Can för riktigt monotona, narkotikaliberala ljudlandskap... 😠

Retrperspektivt är jag mer öppen för en del musik som gjordes tidigt sjuttiotal numer än jag var då. På den tiden tyckte jag t.ex att Sweet, Alice Cooper var rätt fjantig, tonårsflirtande komersiell dynga. Nä det skulle vara snårig Gentle Giant och Yes om man skulle kunna lyssna på det. Sedan hade jag en period när allt som inte hade punkrötter var skit. Visst fånigt men jag antar att man skaffar sig en identitet genom att förknippa sig med viss sorts musik.

Om musik verkligen var bättre förr? Antagligen inte. Däremot var den mer banbrytande så klart när saker och ting gjordes förr första gången.

F.övrigt gräver ungarna djupa hål i min vinylsammling på jakt efter 80-talsikoner som Echo & the Bunnymen, Siouxie & the Banshees, Martha & the Muffins. Vilket de lyssnar på lika gärna som mer nutida artister som Marilyn Manson, Kent, mm.

Frågan om CD:ns längd kontra LP:ns är dock intressant.

Liksom den om A och B-sidor. Ett album byggdes ju upp efter de förutsättningarna; När varje sida skulle inledas och avslutas med ett starkt spår.

[Katla (oregistrerad)]

Det skulle behövas en motreaktion mot all elektronisk musik. Det har blivit för eneklt att göra den typen av musik och i 95% av fallen så är det inget intressant. Mycket är datorns fel eftersom det med den uppstod mjukvara som är något mer lättkopierad tillskillnad från hårdvara. Det har blivit som en ny ofrivillig proggrörelse i den bemärkelsen att "alla kan göra musik". Kan du inte fixar det sig ändå med färdiga loppar som du själv kan lägga till rätta. Klarar du inte programmera syntharna finns det 2000000 presets med och fler att ladda ner gratis. Datorerna har underlättat mycket men de är också verktygen som gjort Crazy Frog möjlig.

Jag erkänner att jag tycker att det var bättre förr. 60-70 och en början in på 80-talet är de tidsperioder som jag tycker är mest intressanta och som majoriteten av min skivsamling härstammar från. Det är något med ljudet och hantverket med dessa äldre skivor som inte återfinns idag. Därmed inte sagt att jag ratar dagens musik helt. Det har visst släppts jävligt bra och intressant musik nu. Men i det stora hela brukar jag få gå tillbaka i tiden för att hitta intressanta saker.

[Lindeberg]

Tala för dig själv

.. men vad händer med farbror om man sätter på Blue Monday på hög volym efter en trött dag med motgångar? 😄

Då hade jag bett dig stänga av den gamla tråklåten.

Vissa grejer har man lyssnat färdigt på, även du kommer nå den punkt då du kaskadkräks av The White Album.

[Lindeberg]

Datorerna har underlättat mycket men de är också verktygen som gjort Crazy Frog möjlig.

Knappast. Det finns Crazy Frog-låtar från hela popmusikens historia, från Sjungande Nunnan till Hubba-hubba-zoot-zoot.

[Katla (oregistrerad)]

Knappast. Det finns Crazy Frog-låtar från hela popmusikens historia, från Sjungande Nunnan till Hubba-hubba-zoot-zoot.

Det håller jag med om. Sedan vet jag inte om det i ren hjärntvättsterrorism går att jämföra Tretows Hubba-Hubba-Zoot-Zoot med Crazy Frog. Med teknikens utveckling har det blivit lättare att trycka ut sådan skit.

[Signert]

Datorerna har underlättat mycket men de är också verktygen som gjort Crazy Frog möjlig.

Knappast. Det finns Crazy Frog-låtar från hela popmusikens historia, från Sjungande Nunnan till Hubba-hubba-zoot-zoot.

Är inte Crazy Frog-låten "Axel F", dvs en 80-talslåt? (Måste erkänna att jag undviker dylika fenomen.)

Jag hoppas att jag aldrig kommer till en dag när jag stagnerat så mycket att jag tycker att det var "bättre förr". 😄

[Roger]

Jag ser det så här!

Det var lättare att furundras över hur bra nåt kunde vara förr, då det var lättare att komma med nåt nytt i musikväg och samtidigt utvecklades musiken mycket och man blev själv imponerad av musik på ett annat sätt.

Nu är det svårt att hitta nåt man ej hört förr, så istället för att köpa det som kommer idag kan man plocka fram nåt gammalt.

Det som görs idag har redan gjorts...

På ett sätt är det positivt då man söker sig bortom den musik man egentligen gillar etc. Men det har tagit slut på "toner".

Kreativiteten finns så nu får man spränga gränser genom att blanda stilar och dista Pavarottis röst, sätta dacopos på ukelelesarna, göra sjusträngade kontrabasar, skapa House a´la death metal, steloperera armar (för imagen och uppmärksanheten) eller helt enkelt göra allt så falsk klingande som det bara går och sampla idas sommarvisa med Wasp´s Fuck like a beast...etc...bara fantasin sätter stopp. 😄

Man kan imponeras av sångröster, musiker etc men i det hela är det svårt att hitta det där speciella som fanns förr, då man kände- Waoo...fan vad bra detta var/är.

Det var det...

Mvh

Roger