Herr Q

Mycket snack om dessa mickar - på vilket sätt låter dem så bra? Dom är lite lätt överlindade, utarbetade tillsammans med Stevie Ray Vaughan innan han dog 1990 som de mickas som skulle sitta i hans signatur gitarr från fender. Bland andra användare kan nämnas Mark Knopfler...

Tycker du skriver bara en massa blaj här. Får en annan inrikting på gitarrspelandet med en röris? Sterila och döda transistors?? En död transistor är en som inte fungerar. Eller?? Skrattretande. Du kan inte sitta och uttala dig för andra och det som gäller för dig gäller för alla andra. 🙂 Det gör han ju inte heller, ger ju sin syn på det hela. För övrigt tycker jag han har rätt... en rörstärkare låter mycket bättre i de flesta fall. För att återgå till trådskaparens fråga, kolla upp begagnade Peavey Classic serien, eller så kanske du har tur och kommer över något annat billigt. Du får nog räkna med att kanske spara lite till för att kunna köpa en sådan, men jag tycker det helt klart är värt pengarna och den extra tiden. En rörstärkare på 30 W är dessutom mycket mer volymstark än motsvarande transistorvariant vilket gör att man utan problem kan spela på en sådan i replokalen eller på vilket gig som helst (alla som säger att man ska ha stora starka förstärkare på stora spelningar har jätte fel för man kan alltid micka upp stärkaren och man vill ändå "pusha" den och då blir det bara jobbigt med för höga watt anser jag ).

WORD!

Trådskaparen vill ha en väldigt flexibel lösning till många stilar och de förstärkare du nämner är bra men bara inom ett visst begränsat område. Vill man ha samma tonmöjligheter som multi-fx så får man punga ut med väldigt mycket stålar för separata förstärkare mm. Om man vill vara jätte flexibel så får man punga ut! Att använda en pod eller något liknande för att få fram ett bra rent ljud och samtidigt vill kunna ha ett juste distljud, är för mig lika främmande som att käka gummisula från ett par gammla kängor. Allt jag har hört i modelleringsväg av förstärkare har inte uppnått något som kan ens i närheten beskriva ljudet från en riktig. Man kan få riktiga prylar att låta helt rätt även om man inte har en arsenal av effekter eller olika förstärkare. JAg tycker det är bättre att köpa något man vet fungerar och sedan lära sig att få det ljud man e ute efter med de sakerna. Håller inte alls med dig om att man behöver lägga stora slantar för att få en flexibel lösning som låter bra. En bra rörstärkare (inte svindyr) och effekter/multifx räcker gott och är den mest prisvärda lösningen. Gällande pods vs "äkta" så finns många A/B blindtester där skillnaderna är obetydliga. Då syftar jag på direktinspelning vs uppmickad. Att sedan använda tex en pod tillsammans med en bra förstärkare fungerar finfint och låter hur bra som helst tycker jag. Dessutom en plånboksvänlig lösning. Men snälla du! Läs vad jag skriver! Jag tycker inte heller det är en bra lösning att skaffa en 5-6 förstärkre för 20000 kr stycket, är mer för en bra och pålitlig sak som klarar av det mest basic, dvs ett bra rent ljud och ett bra distljud. Detta gör de flesta rörstäkrare och man ska inte behöva lägga ut, i mina ögon, onödiga pengar på en multi FX. Separata effekter i pedalform har i mina öron alltid låtit 10 ggr bättre än motsvarande effekt i en multieffekt. Inte ens när Boss kör sina "samlings" moduler typ DS20 eller DL20 så blir det bra, och då låter deras prylar som koncentrerar sig på en sak ändå mycket bra i de flesta fall. Lägg ner pengar på en sak i taget och få ut något som är mycket bättre än att smeta ihop allt lite halvdant i en och samma burk tycker jag. Vad det gäller diverse blindtester och liknande, det är möjligt att man inte hör så stor skillnad om man lägger ner mycket jobb på ljudet och har någon som kan sina saker bakom reglar osv, men jag tycker fortfarande att en hederlig rörstärkare är betydligt mer inspirerande att spela på jämfört med en pod eller liknande. Dessutom vågar jag påstå att då man inte spelar in brutaldist eller helt rent, så kommer man höra skillnad på vad som är "riktigt" och vad som är "fejk" (ursäkta mitt ordval). Titta gärna på kurvor ifrån en pod, vs en riktig förstärkare i ett ocsilloskop så kommer ni förstå vad jag menar. (detta förutsatt att man har tillgång till sådant)

Voxen har faktiskt inbyggt rör! Det är ett 12ax7 rör, ensamt. När rören är ensamma på det viset är det ingen större skillnad mot att överstyra en vanlig transistor. Att förstärkarna har rör är bara en utsmyckning som lockar köpare.

Trådskaparen vill ha en väldigt flexibel lösning till många stilar och de förstärkare du nämner är bra men bara inom ett visst begränsat område. Vill man ha samma tonmöjligheter som multi-fx så får man punga ut med väldigt mycket stålar för separata förstärkare mm. Om man vill vara jätte flexibel så får man punga ut! Att använda en pod eller något liknande för att få fram ett bra rent ljud och samtidigt vill kunna ha ett juste distljud, är för mig lika främmande som att käka gummisula från ett par gammla kängor. Allt jag har hört i modelleringsväg av förstärkare har inte uppnått något som kan ens i närheten beskriva ljudet från en riktig. Man kan få riktiga prylar att låta helt rätt även om man inte har en arsenal av effekter eller olika förstärkare. JAg tycker det är bättre att köpa något man vet fungerar och sedan lära sig att få det ljud man e ute efter med de sakerna.

Bättre stärkare! jag hade personligen skurit ner på gitarrens kostnader, helt skippat allt i effekt väg och letat upp en juste beggad jcm 800 eller 900.

Du får nog göra så att du modifierar kopplingsschemat lite, för det är itne säkert att de färgkoder som seymour duncan har på sina mickar stämmer överens med de som du har köpt. Jag kollade på länken med mickarna du köpt och på bilden lite längre ner på den sidan så verkar det vara den röda som är plus, snarare än seymour duncans svarta kabel. Så var uppmärksam på detta!

Jag skulle också välja 60-tals stratan. Dom är ohyggligt goa o lira på, mickarna låter lite tunt, men betydligt bättre än de på 50-tals stratan. Vad det beträffar 70-talaren så vet jag inte så mycket, men det är i princip samma prylar på en 70-talare som på 60-talare generellt när det kommer till fender. Sedan är det ju små skillnader i halsen, dvs stora strata huvudet på 70talaren och dessutrom justeras dragstången ifrån "nut-position" till skillnad från 60talshalsens lite smått, enligt mig, oigenomtänkta skruv i botten på halsen så man måste skruva av den för att justera halsspäningen. Men ljud och utseende mässigt så hade jag gått på 60-talaren vilken dag som helst!

Jag vill, om du nu överväger Hagstöm gitarrer, och då swede modellen, hålla upp ett varningens finger för super swede! Den gitarren har 25 1/2 tums mensur, dvs fender längd på halsen, istället för de 24 3/4 tum som gibson och liknande kör med som standard. Detta, är enligt mig, sjukligt förvirrande när man spelar på något man tror är en LP- kopia men som känns som en fender. Inte mysigt, men smaken är som baken, kvalitets mässigt håller den minst lika hög klass som övriga hagströmgitarrer.

Förmodligen är skillnaden inte så stor som man kanske kan tro. Jag har fått uppfattningen när jag har spelat på studio gitarrerna, att de är prispressade och mest är en gibson för att loggan säger så. Jag tycker att 50-tals halsen är aldeles för klumpig, men det är ju naturligtvis en smaksak. Sedan har jag en kännsla av att träet i kroppen och pickuperna inte riktigt lirar tillsammans, det blir rätt grötigt ljud, kan bero på den lite sämre kvaliteten på träet i kroppen än i classic serien osv . Sedan ska man inte alls underskatta korea tillverkade gitarrer. Ofta är det hyfsat bra grejor som sitter på medelprisgitarrerna och träet i kroppen håller ofta mycket högkvalitet pga de låga produktionskostnaderna i asien. Personligen skulle jag leta upp en Tokai LP-kopia istället för någon av de gitarrerna du kollat på. De håller en galet mycket högre kvalitet än studion och ligger på ungefär samma pris, om inte billigare.

När ni ska beställa mickar från vissa tillverkare, typ dimarzio och köpa dom från USA så akta er för tullar osv. Jag skulle beställa mina Texas Specials från en amerikansk firma, och tänkte köpa några andra humbuckers och lite annat smått och gott när jag ändå höll på. Det visade sig att många leverantörer i USA inte har tillåtelse enligt amerikansk lag att sälja till europeiska importörer som inte är "official dealers", allt för att hålla priserna uppe i europa. Kass som fan, men så är det...

Jga skulle prova att byta till Texas specials som sitter i hans signatur strata, kan du inte detta eller inte har tillgång till sådana resurser, så testa att köra i eggläge på din strata (antar att det e en strata eftersom du gillar knopfler), dvs i position 2 eller 4 på switchen. dra sedan på med en halvdistad förstärkare av fender model, typ twin reverb eller liknande, och spela med fingrarna, så ska du vara hemma! hoppas det kan vara till någon hjälp

Jag och en klass kompis byggde en stärkare som projektarbete nu i 3:an på gymnasiet. Jag skulle avråda dig att bygga något som du ska ha som brukspryl om du inte är jäävlit säker på vad du sysslar med. Vi knåpa ihop en gitarrstärkare med rör som lämnade 1 watt. Denna hade klass A/B slutsteg som är det enklaste du kan bygga. Ska du göra ett rent klass A slutsteg blir det hela mycket svårare. Efter som jag ser att du vill upp i över 30 W så kommer det, dels bli dyrt som tusan att bygga med rör, och att bygga en transistorstärkare är inte enkelt eftersom det tillkommer otroligt mycket komponenter. Så, är du ute efter något som du kan lita på fungerar och gör dig nöjd: spara och köp en ordentlig stärkare. Vill du ha ett kul projekt, där själva byggandet snarare är målet och det roliga, och där om det det blir lyckat och låter bra, är en jääävligt stor bonus: leta info och börja skissa! OBS!!! LETA INFO! LETA LETA LETA, jag kan rekomendera en bok som heter The guitar amp handbook, gäller iofs gitarrstärkare, men principen är ju den samma, snackas bara om rörstärkare i den.

De två snyggaste gitarrerna i världshistorien, är helt klart SRV's no1 och Rory Gallaghers super sletna strata... slitna strator har en galen charm som endast kan älskas!