Jump to content
Annons

för de som vill göra uppskattad elektronisk musik


sisältää

Recommended Posts

Sisältää: Kanon skrivet! 😆

Idag finns det inte plats för nya Aphex Twin, Kraftwerk eller varför inte Pink Floyd och Led Zeppelin. Det handlar om att sälja snabbt och vara beredd att följa mallar för att väcka intresse hos musiklyssnare världen över. Produktion framför orginalitet och bra låtar.

Visst, musik ska enligt de flesta musiker endast bestå av alster befriade från allt vad regler heter. Men det funkar inte så på riktigt. Man är invaggad i det västerländska tänkandet när man gör musik. Jag tackar mig själv för att jag slog dövörat till på musiklektionerna som bjöd på teori. På så vis undkom jag de djupaste fällorna.

Beror på om du menar Aphex Twin och Kraftwerk som i "Aphex Twin och Kraftwerk" eller som i genredefinierande nyskapare som (i det förstnämnda fallet) fortfarande ligger långt före sin tid. Skulle Sony försöka lansera bandet "Powerplant", tre stycken bleka, spinkiga syntare i nazikitsch skulle nog de flesta dra öronen åt sig. Däremot finns det gott om plats för elektroniska nyskapare som Akufen & Co.

Vad gäller din syn på teoretiskt kunnande kanske du borde ha hängt med på musiklektionerna. Dels finns det en hel del matnyttigt som inte får plats i dagens populärmusik, dels finns det en klassisk devis som säger att man måste känna till reglerna för att kunna bryta mot dem.

All musik du eller jag eller någon annan skriver är med få undantag i princip samma gamla popreferenser idisslade och smälta i olika kombinationer, enda skillnaden om man har den minsta lilla musikteori i bakhuvudet är att själva skrivandet - vare sig det handlar om att skriva för hand eller klicka in MIDI events i en sequencer - inte kommer i vägen för det kreativa tänkandet.

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons
  • Svar 66
  • Created
  • Senaste svar

Postat mest i detta ämne

Wohaa! Skönt att någon säger sanningen. Jag har för länge sedan tröttnat på dumkommentarer som att det är inte utrustningen det hänger på utan idéerna. Eller varför inte den dummaste av dem alla: vi vill inte bli placerade i ett fack, vi gör gränsöverskridande musik.

Link to comment
Dela på andra sajter

MarcusRombo (oregistrerad)
För att ta en parallell så läste jag någonstans (och allt man läser är ju automatiskt sant 😲 ) att Picasso var en jäkel på att måla nästan fotorealistiska porträtt innan han flippade ur med kubismen....

Ja, stämmer alldeles utmärkt.

En bra parallell.

Link to comment
Dela på andra sajter

nej, det var en dålig parallell. Det går alldelees utmärkt att måla kubistiskt utan att kunna måla på nåt annat sätt innan.

Precis som att man kan spela cello utan att kunna Reason.

Jovisst, men även om motivet är det samma kommer man se tekniska skillnader vad gäller exempelvis penseldrag, val av färger och nyanser, de inneboende proportionerna osv.

Hursomhellst var det nog inte de tekniska förutsättningarna som var poängen, utan det faktum att Picasso var en med samtidens ögon utmärkt konstnär, men ändå valde att måla på ett sätt som rönte honom mindre uppskattning.

För övrigt gäller samma sak för många av Picassos samtida, exempelvis Salvador Dalí.

För att dra paralleller till musikhistorien så har i våra ögon små utvecklingar, som övergång från unison till oktavdubblerad sång mött stort motstånd.

Kom ihåg att nästan alla historiska kompositörer (i vid mening, Lennon/McCartney får samsas med Palestrina och Bach) alla varit föregångare och i många fall mött motstånd från sin samtid.

Följ sisältääs regler och riskera att missa din chans att bli ihågkommen som en av 2000-talets största? Tror inte det va? 😉

Link to comment
Dela på andra sajter

Det finns inga regler när man producerar musik.

Om alla skulle följa regler, så skulle allt låta likadant, och hur kul är det?

Det som låter bra, låter bra!

Klart slut.

Klart det finns regler! Eller i alla fall ramar... vad skulle hända om man inte hade ramar när man skapade musik? Du skulle inte bli lika fri eftersom det finns för många valmöjligheter och det skulle INTE bli uppskattat av allmänheten!

Link to comment
Dela på andra sajter

Jovisst, men även om motivet är det samma kommer man se tekniska skillnader vad gäller exempelvis penseldrag, val av färger och nyanser, de inneboende proportionerna osv.

Hursomhellst var det nog inte de tekniska förutsättningarna som var poängen, utan det faktum att Picasso var en med samtidens ögon utmärkt konstnär, men ändå valde att måla på ett sätt som rönte honom mindre uppskattning.

För övrigt gäller samma sak för många av Picassos samtida, exempelvis Salvador Dalí.

Följ sisältääs regler och riskera att missa din chans att bli ihågkommen som en av 2000-talets största? Tror inte det va? 😉

Det jag menar är att man inte automatiskt blir bättre på att måla bara för att man kan måla på ett visst traditionsenligt sätt, som t.ex. på ett realistisk avbildande sätt. Man kan ju bli alldeles utomordentligt skicklig på att välja färger utan att avbilda något.

Dessutom är det väl svårt att få mer uppskattning, än Picasso fick, av sin samtid.

(min liknelse med cellon å de där var kanske inte så knivskarp den heller. ehe)

Link to comment
Dela på andra sajter

Electro ska inte innehålla akustiska instrument

Inte blanda är bullshit enligt mig, gör man något snyggt så är det oundvikligen vällåtande. Allt handlar om att matcha frekvenser och dynamik.

En bra musiker är ett eller flera av nedanstående;

1. Någon som (med känsla och förståelse för musik) totalt behärskar ett instrument eller sin röst.

2. Någon som kan komponera och skriva text och musik.

3. Någon som kan med sin egen vision dirigera befintliga instrument/ ljud och föra det samman till ett fullständigt resultat.

(påpeka gärna om jag utelämnat någon huvudgrupp)

Alla kategorierna är viktiga under förutsättning till att det utstrålar någon sorts intelligens.

De stora massorna kan svinga sig i tussen för de vet oftast inte mycket mer om musik än att de tycker Bubbles låter "svängigt", och hör jag någon person ur "den stora massan" som försöker sig på att göra egen musik så skall jag alltid försöka häckla denne.

"Never Underestimate the Power of Human Stupidity" var det nån vis man som sa nån gång och jag håller med, och den måste bekämpas från att infektera något så dyrt och heligt som musik. 😄 Fast det är väl redan för sent...

Redigerat av Henkera
Link to comment
Dela på andra sajter

De stora massorna kan svinga sig i tussen för de vet oftast inte mycket mer om musik än att de tycker Bubbles låter "svängigt",

"Never Underestimate the Power of Human Stupidity"

Allrajt - jag gillar Alcazar och Kylie.

Antar att jag är riktigt korkad då?

Link to comment
Dela på andra sajter

Det finns inga regler när man producerar musik.

Om alla skulle följa regler, så skulle allt låta likadant, och hur kul är det?

Det som låter bra, låter bra!

Klart slut.

Klart det finns regler! Eller i alla fall ramar... vad skulle hända om man inte hade ramar när man skapade musik? Du skulle inte bli lika fri eftersom det finns för många valmöjligheter och det skulle INTE bli uppskattat av allmänheten!

Ja men herregud, Är du go eller? så kan man ju inte heller tänka.

Tänk på alla musikstilar som finns nu för tiden, tror du alla dom hade funnits om folk hade följt några fjuttiga ramar eller regler?

Jag tror inte det.

Redigerat av Roha
Link to comment
Dela på andra sajter

Allrajt - jag gillar Alcazar och Kylie.

Antar att jag är riktigt korkad då?

Jag gillar också Kylie, men det är för att hon är så porrig. Läste du inte alternativ nr 1?? Dessutom så kan man uppskatta musikskaparna bakom en artist. Men Alcazar är ju bottenskrap och endast på topplistan för att det är välproducerat och promotat.. Så jag antar att du är lite småkorkad ja 😄

Redigerat av Henkera
Link to comment
Dela på andra sajter

Jag håller med sisältää så till vida att jag tycker att det finns vissa regler som kan vara bra att ha i åtanke. Och visst sjutton är produktionen central vad gäller dansmusik. Men visst, ingen kan vara proffs från början. Koncept är jätteviktigt, och med ett koncept kommer man långt. Se bara på nämnda Aphex Twin och Squarepusher.

Vad gäller det där med att vara experimentell.. Har inte Aphex Twin melodier? Rytm? Det finns något i musiken som är väldigt lätt att känna igen och relatera till, trots det kaos som råder runt omkring. Infected Mushroom? Är det inte en kick på 1, 5, 9, 13 med hihat mellan? Att de sedan använder lite konstiga ljud på det gör det inte särskilt banbrytande. Det är i grund och botten dansmusik, och det är det folk hör, och tycker om. Antar att man kan jämföra det med att måla om ett hus, det är samma hus oavsett vilken färg det har, men känslan kan ändå ändras. Tänk skillnaden på ett vitt kontra ett svart hus, trots att inget egentligen är ändrat.. Eller varför inte ett polkagrishus? Eller ett hus täckt av en Carl Larssonmålning?

När jag är ute och dansar, vilket jag är ibland, då vill jag höra en tung kick och en fet bas. Gärna nån go hihat som dundrar på. Och det är allt. Jag vill inte höra stråkar som spelar en samba i 350 bpm, blandat med hårdrocksriff och sydamerikansk percussion. Det funkar inte. Det finns anledningar till att vissa genrer låter som de gör och så vitt jag känner, vet och tycker så vill jag att de ska låta precis så.

Nu är ju detta ett långt ifrån komplett inlägg. Men orka. 😄

//smulan

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag håller fullt med om produktionen är i centrum i (psy)trance iallafall. Skit i melodier & sånt bara det låter stört/snyggt. Jag skulle däremot aldrig sälja min själ genom att göra musik efter vad andra vill höra, den dagen jag gör det skjuter jag mig i foten. Sen är det alldeles galet att man inte kan ha "hårdrockstrummor" i psytrance iallafall... galenskap..

Ps: måste nog banka på mina trummor innan jag slår sönder datorn.. 😄

Det tycke jag är själva problemet med dagens Psy. För sisådär 8 år sen var det mer melodisk betoning och urflippade 16-delsnoter som stod i centrum. Idag känns det mest som en bas och lite konstig ljueffekter här och där.

Ursäkta om jag spårade ur huvudämnet lite 😆

Link to comment
Dela på andra sajter

Hela diskussionen handlar ju om vem man gör musik för? Personligen gör jag musik för MIG som JAG vill lyssna på, låter det helt orimligt? Man har massa knäppa ideer som man vill ha ut om sen någon gillar det så är det bra, om det liknar någon annans musik så är det kanske heller inte konstigt, vi är ju inte helt opåverkade av vår omgivning. Om man gör musik för att sälja så är man kanske tvungen att följa ett ramverk men faktum är att de artister som röner mest uppskattning är dom som sticker ut (iofs inte nödvändigtvis samma artister som säljer). Jag tycker personligen om att bli överraskad av en ovanlig produktion eller ett nytt ljud (eller ett gammalt ljud i nytt sammanhang). Musik är en konstform som vilken annan och bör behandlas som en sådan.

(offtopic mode on)

Jag editerar lite 🙂 :

Om man ser lite filosofiskt på det hela så är ju musik bara byggstenar av ljud. Harmonier och rytmer är kanske bara inlärda mönster? Kanske finns det någon undersökning som visar att människor blir mer stimulerade av vissa harmonier/rytmer? någon som vet?

(offtopic mode off)

Redigerat av SyntaxError
Link to comment
Dela på andra sajter

Jag förstår att genreblanding inte är det smartaste, om målsättningen med musikskapandet nu under hösten är att komma med på Christmas Ibiza Trance 2005.

Men glöm inte bort rötterna... 🙂

Genreblandning är det som har skapats dagens elektroniska musik som ex vis Deep House, Psytrance, eller Electroclash. Genrerna är ett hopkok av äldre genrer, som i sin tur är hopkok av all annan gammal skåpmat.

Det är bra att blanda. Då händer ju något nytt!

Link to comment
Dela på andra sajter

Kul och intressant tråd! Känner ändå att man gör ju lite som man vill...

Själv började jag spela på gehör, läste sedan musikteori etc i tre år. Sen började jag bryta mot alla musikregler (tonårsrevolt?) så mycket det bara gick, för att sakta men säkert återgå till mer och mer strukturerad och "regelmässig" musik.

Personligen känns det rätt bra att dels ha teorin i ryggen och dels en period i mitt liv då jag fullständigt sket i alla regler. Ända "hiten" jag haft genom åren är dock en regelrätt acid-låt (det var tider det!).

//peAk

Link to comment
Dela på andra sajter

Ända "hiten" jag haft genom åren är dock en regelrätt acid-låt (det var tider det!).

//peAk

..trist sånt. Att gruppen av mäniskor som uppskattar nytt o anorlunda är så liten så man måste gå på recept som alla känner igen för att få respons.

Link to comment
Dela på andra sajter

..trist sånt. Att gruppen av mäniskor som uppskattar nytt o anorlunda är så liten så man måste gå på recept som alla känner igen för att få respons.

Jo men saker blir ju inte bra bara för att det är "nytt och annorlunda". Det är få förunnat att kunna blanda helt galet och lyckas skapa något användbart. Jag menar, jag äter hellre än vällagad klassisk Biff Rydberg än råkar ut för en kock som försöker slänga lingon på sushin och inlagd ingefära på köttbullarna i tron att han är en stor nyskapande kock. Samma sak gäller musiken..... 😲

Link to comment
Dela på andra sajter

nej, det var en dålig parallell. Det går alldelees utmärkt att måla kubistiskt utan att kunna måla på nåt annat sätt innan.

Precis som att man kan spela cello utan att kunna Reason.

kanske OT:

Ja men kubismen är ju en del av "mainstreamen" idag.

Skulle man dra parallelen i nutid så skulle det vara att nån som inte "är bra" på att måla började måla nåt helt annorlunda först....funkar nog inte så bra...

Link to comment
Dela på andra sajter

Katla (oregistrerad)
Vad gäller din syn på teoretiskt kunnande kanske du borde ha hängt med på musiklektionerna. Dels finns det en hel del matnyttigt som inte får plats i dagens populärmusik, dels finns det en klassisk devis som säger att man måste känna till reglerna för att kunna bryta mot dem.

Jag har inga som helst ambitioner att bryta mot reglerna. Jag accepterar att man är invaggad i dem. Dock vill jag kunna skriva musik utan att behöva ta en medveten hänsyn till dem.

Vad beträffar mig och mina kunskaper kring den musikteoretiska djungeln anser jag mig kunna det jag behöver kunna. Allt annat är överkurs och inget jag anser mig behöva för att kunna skapa tillfredställande musik (såvida jag inte snappar upp något på vägen jag inte visste innan).

I slutändan handlar det ändå om vad som låter bra och var min kreativitet har sin gräns.

Javisst ja, jag menade Kraftwerk och Aphex Twin som i "Kraftwerk och Aphex Twin". Det var därför jag lade till Pink Floyd och Led Zeppelin. 😄

Redigerat av equinoxe
Link to comment
Dela på andra sajter

Sorry om jag bumpar upp den här tråden, mycket är redan sagt.. men jag tycker det är intressant att belysa vissa saker, dessutom blev jag lite irriterad;

Parareller till konsten (picasso) är helt överflödiga i det här sammanhanget, såvida man inte menar att musiken är 'död' på samma sätt som konsten är. Konsten dog med Andy Warhol och Pollock på sextitalet då Warhol ställde ut sina BRIO-boxes och gjorde de allmäna brukstingen till konst. Kontentan av det blev att vad som helst kunde vara konst (eller redan var det) och sålunda kunde man inte skapa ny konst eftersom allting var konst från början. I det fallet handlar det numera om sammanhanget, konsten defineras av att det som är menat att vara konst blir det per automatik annars är det ingen mening med det.

Om musiken inte får utveckla sig ur sina egna regler så är den också död. Om man inte kan skapa något som inte redan har gjorts, så är det inte längre konst (musik alltså) och således kan man skriva dödsrunan i DN imorrn.

Att hävda att "så kan man inte göra" är ett gammalt slagord som fanns redan långt innan hjulet uppfanns. Är musiken där idag? Har all musik redan skapats? Kan man inte fusionera ihop saker till nya genrer? Musiken är död, länge leve musiken.

Sen, kan man ju fråga sig för vem man gör musiken. Bill Brewster skriver i "how to DJ (properly)" att skillnaden mellan att vara "great" och att vara "greatest" är att för att bara vara "great" behöver du bara fortsätta göra samma sak som alla andra, bara du gör det bäst. För att vara "greatest" gäller det att få det där som ingen förväntar sig att du ska göra att funka.

Jaja. Blev lite långt. Sorry :rolleyes: !

Link to comment
Dela på andra sajter

Konsten dog med Andy Warhol och Pollock på sextitalet då Warhol ställde ut sina BRIO-boxes och gjorde de allmäna brukstingen till konst.

Absolut, och musiken dog i och med samplerns intåg, då vem som helst kunde knycka vad som helst och kalla det sitt eget.

Eller inte. :rolleyes:

Link to comment
Dela på andra sajter

Elvlis (oregistrerad)
skillnaden mellan att vara "great" och att vara "greatest" är att för att bara vara "great" behöver du bara fortsätta göra samma sak

som alla andra, bara du gör det bäst. För att vara "greatest" gäller det att få det där som ingen förväntar sig att du ska göra att funka.

Väl skrivet :rolleyes:!

De jag respekterar mest är de nyskapande! Att göra bra musik är svårt - att göra bra nyskapande musik är geni!

Link to comment
Dela på andra sajter

Ända "hiten" jag haft genom åren är dock en regelrätt acid-låt (det var tider det!).

//peAk

..trist sånt. Att gruppen av mäniskor som uppskattar nytt o anorlunda är så liten så man måste gå på recept som alla känner igen för att få respons.

Öh... *harkel* Jag skulle inte vilja kalla acid för en genre med stor målgrupp 😮

Det intressanta är att vi gjorde den helt på skoj (så där 5 år efter att acid var någorlunda "inne"). Ska också tillägga att den blev en hit i Japan och ingen annan stans :rolleyes:

//peAk

Link to comment
Dela på andra sajter

mutto:ja, precis. Det är ofta det dyker upp åsikter om originalitet och genialitet i musikerkretsar som känns väldigt förlegade. Det blir som en klassisk modernistisk jakt på det sanna som inte har med nån nutida musik att göra alls.

Ungefär som när Benny Andersson uttalade sig om hiphop, han sa "att prata i takt kan väl vem som helst göra, men att sjunga, det är svårt det!". (inte ordagrant men ungefär så)

Vill man bli populär inom en viss genre så är det väl ganska klokt att göra det som genren kräver. Eller så gör man som man vill...

Link to comment
Dela på andra sajter

Absolut, och musiken dog i och med samplerns intåg, då vem som helst kunde knycka vad som helst och kalla det sitt eget.
hm, jo alltså det är skillnad på att "skapa" och att SKAPA i det här fallet. konstnärerna kunde inte skapa nånting nytt alls, eftersom allting redan var konst från början.
Link to comment
Dela på andra sajter

Ja vad sägs om Duchamps "readymades".

Och regler, vad är det? Den mest intressanta musiken märker man genom att den sticker ut från allt annat och skapar sig en egen värld runt den.. 😲

ja, alltså, mest intressant enligt dig ja. Det där lät ju ganska mycket som en regel.

Link to comment
Dela på andra sajter

Och regler, vad är det? Den mest intressanta musiken märker man genom att den sticker ut från allt annat och skapar sig en egen värld runt den.. 😄

Jovisst, det kan jag hålla med om, men kom även ihåg att det är skillnad på att bryta mot reglerna och att inte känna till reglerna. Gorecki eller Stockhausen hade inte varit hälften så intressanta om det inte hade varit "riktiga" kompositörer.

Men visst finns det idag ett musikaliskt ideal som säger att man ska ha en bakgrund utan särskilda musikaliska förutsättningar men ändå göra musik som "kommer från hjärtat" så till vida att det är återvunna popklyschor från de senaste femtio årens musikhistoria framförda med mer vilja än talang (i klassisk mening). Att det sedan ofta blir ganska bra är en bisak. 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...