Orkestrar utan notpapper

[tvåtakt]

Jag har alltid stört mej en del på att orkestrar sitter med notpapper, känns som att dom är korkade och inte kan lära sig en låt. Dirigenten har såklart syftet att "hålla takten" då man kanske inte hör allting som försigår men hur svårt ska det vara å lära sig en låt egentligen?

Finns det nå orkestrar som spelar utan notpapper?

[mickestrang]

Det är mer komplicerat än du tror. Jämför att försöka lära dig 50 sidor utantill i en vanlig bok......rabbla upp all text utantill...

[Valle]

Då kan du ju plugga in Mozarts 25:e pianokonsert K. 503 och återkomma när du kan visa upp den.

Utan "notpapper".

[mickestrang]

Ett exempel:

http://violinsheetmusic.org/classical/m/mozart/violin-concerto-3-violin.pdf

Dirigenten står inte bara för tempo utan ska även förmedla sin tolkning av stycket: (citat Wikipedia)

"En del av dirigentens rörelseschema följer alltid ett mer eller mindre exakt mönster, som talar om för musikerna var i takten de befinner sig, och förbereder dem på olika insatser. Dirigentens viktigaste arbete utförs dock på repetitionerna, där dirigenten bestämmer hur verket skall interpreteras, tolkas, i avseende på frasering, tempo, dynamik med mera."

[tvåtakt]

Fast en låt brukar man ju komma ihåg om den är bra ;P

En jag känner har ett band som gjort en riktigt teknisk och komplicerad metal låt på 30 minuter som aldrig upprepar ett enda riff och ändrar tempo å grejer hela tiden. För att inte tala om att det är snabbt å ritktigt komplicerade grejer, men nog klarar hans band och spela genom den utan problem.

Jag håller själv på med en liknande och trots att det finns ganska lite "logiska" övergångar mellan riff å grejer så sitter det där ändå

[mickestrang]

varför ens jämföra rock/pop-bands-riff med klassisk musik....det är som att jämföra Imperiet med Toto...

[tvåtakt]

varför ens jämföra rock/pop-bands-riff med klassisk musik....det är som att jämföra Imperiet med Toto...

Nu kan jag inte visa eftersom dom inte är klara med inspelningarna av låten än, men det är ganska långt ifrån "rock/popbandsriff". 😛

Alltså jag ifrågasätter inte nivån av hur avancerade vissa klassiska orkestergrejer är men det finns band som spelar minst lika krångliga grejer utan notpapper liksom...

[pme (oregistrerad)]

http://www.youtube.com/watch?v=FroICbwvJII

[hellfog]

http://www.youtube.com/watch?v=FroICbwvJII

😄

[Valle]

varför ens jämföra rock/pop-bands-riff med klassisk musik....det är som att jämföra Imperiet med Toto...

Skulle klassisk musik vara svårare att spela, menar du?

Hade du jämfört tidsaspekter, som att en konventionell poplåt hamnar på tre minuter medan ett klassiskt stycke kan vara tio gånger längre, då hade jag förstått protesten.

Klassisk musik är inte märkvärdigare än hårdrock när det gäller att spela skiten.

[tvåtakt]

Haha skoj klipp det där.

Då kan du ju plugga in Mozarts 25:e pianokonsert K. 503 och återkomma när du kan visa upp den.

Utan "notpapper".

Pianisten spelar utan notpapper 😆

http://www.youtube.com/watch?v=uERZkMPx1lE

Och såna där "gör det bättre själv då" argument är inte så bra... Jag kan inte spela piano för det första. Men ingenting är omöjligt. Det är ju uppenbarligen pianisten som spelar dom krångligaste grejerna å har inget notpapper: resten agerar liksom lite bakgrundsmusik men ändå sitter dom med notpapper.

[Signia]

En 80 man orkester är fullt kapabel att hålla takten själva, såvida vi inte talar musikskolans sjätteklass-orkester då. Så dirigenten står mer för direktionen, för hur orkestern ska spela, vilken fart, uttryck, nyanser och står för samordningen.

I gamla orkestrar, där behöver dirigenten knappt ens slå in tempot. Han bara ruskar till, typ, så är det tyst i 1,5 sekunder, sen kommer orkestern in tajt som ett smäck. Sen ligger orkestern typ 1-2 sekunder efter honom hela vägen. Lite fascinerande att se på.

Men ju svårare ett stycke blir, desto mer behövs dirigenten som central referens. Spelar man ett stycke typ Våroffer, om den inte är känd, då blir det tufft, även för dirigenten.

Sen spelar instrumenten så väldigt broderande stämmor. Det kan va ganska tufft att ta ut alla stämmor i en orkester på gehör. Som musiker kan man mycket väl minnas stycket, speciellt "melodin", men det innebär inte att man minns sin egna stämma i arret av stycket. Så dom läser från bladet varje gång dom spelar. Finns nog lite "tradition" i det hela med.

Det har ju fördelen att man kan ge orkestern en låt (på papper) som ingen nånsin hört, och vifta in 1,2,3,4 och så spelar dom rätt direkt. Annars skulle alla musiker behöva gå hem först, och öva/plugga in hela stämman, och det kan nog ta nån dag. Pianisten^^ kan sin stämma för han har övat på stycket i månader innan. Det har ingen av orkestermusikerna gjort.

Redigerat 20 april 2013 av Signia

[Valle]

Och såna där "gör det bättre själv då" argument är inte så bra...

Jag menade inte det som ett sådant heller. Orkestrar med dirigent är oftast yrkesmusiker, vilket då jag i sammanhanget skiljer från pop- och rockmusiker. En yrkesmusiker förväntas kunna påbörja sitt jobb så fort han/hon får noterna. Till skillnad från övriga som måste boka replokalen några veckor för att "få in känslan".

Edit: en mycket, mycket ful sär skrivning.

Redigerat 20 april 2013 av Valle

[everlastingrecords]

Jag förstår inte jämförelsen med metalbandet som har en 30 minuterslåt. En orkester kan ha en standardrepetoar de spelar lite då och då och så övar de in nya stycken säsong för säsong. Dessa stycken är längre och kortare men ofta det förstnämnda. En annan sak att ta in i beräkningen är att metalbandet spelar sina egna låtar, även om alla kanske inte varit med och skrivit den så sätter bandmedlemmarna sina avtryck på låten(-arna). Min erfarenhet är att det är mycket lättare att spela sina egna låtar än andras varför jämförelsen återigen haltar.

[SadamJR]

Är det vanligt att solister med en inrepeterad repertoar spelar utan noter?

[tvåtakt]

Jag förstår inte jämförelsen med metalbandet som har en 30 minuterslåt. En orkester kan ha en standardrepetoar de spelar lite då och då och så övar de in nya stycken säsong för säsong. Dessa stycken är längre och kortare men ofta det förstnämnda. En annan sak att ta in i beräkningen är att metalbandet spelar sina egna låtar, även om alla kanske inte varit med och skrivit den så sätter bandmedlemmarna sina avtryck på låten(-arna). Min erfarenhet är att det är mycket lättare att spela sina egna låtar än andras varför jämförelsen återigen haltar.

Det tycker jag är ett ganska logiskt svar iallafall

[mickestrang]

Skulle klassisk musik vara svårare att spela, menar du?

Hade du jämfört tidsaspekter, som att en konventionell poplåt hamnar på tre minuter medan ett klassiskt stycke kan vara tio gånger längre, då hade jag förstått protesten.

Klassisk musik är inte märkvärdigare än hårdrock när det gäller att spela skiten.

...och du bygger den erfarenheten på?

[mickestrang]

http://www.youtube.com/watch?v=kz_6jagv_D4

Valle tycker dessa är likvärdiga.....samma svårighetsgrad

[Signia]

Dirigenten sir Thomas Beecham, om varför han inte ville ha kvinnliga musiker i sin orkester: "En vacker kvinna, distraherar de andra musikerna. En jävligt ful kvinna, distraherar mig!"

[Valle]

...och du bygger den erfarenheten på?

Min egen!

Musik är musik, toner är toner. Man behöver inte vara särskilt "speciell" för att kunna spela/tolka klassisk musik.

[tvåtakt]

Valle tycker dessa är likvärdiga.....samma svårighetsgrad

Det där var väl en ganska "barnslig" jämförelse.

Bättre att jämföra med något spelat av tvättäkta opera/symfoni-nördar som svingar omkring svärd som galningar i en totalt utflippad musikvideo. 🙂 introt på första låten är ju inte direkt det lättaste å spela...

http://www.youtube.com/watch?v=WRQ6thP8D0w

http://www.youtube.com/watch?v=9oE4fnseCHY

Redigerat 21 april 2013 av tvåtakt

[Valle]

Alltså, har jag förstått några av er rätt:

Genremässigt sett så är alltså klassisk musik mer "avancerad" och därmed mer svårspelad än till exempel hårdrock?

[tvåtakt]

Alltså, har jag förstått några av er rätt:

Genremässigt sett så är alltså klassisk musik mer "avancerad" och därmed mer svårspelad än till exempel hårdrock?

Inte enligt mej, det är väl typ precis lika svårt när det börjar nå gränsen för vad en människa klarar att spela. Båda klassiskt å hårdrock försöker ju utmana dom där gränserna, även om jag tror metalband försöker lite extra 🙂 hehe.

Förstår inte Mickestrangs idé bakom att jämföra med en tidig och otroligt simpel metallåt, för att liksom "fördumma" hela hårdrocksgrejen. Därför försökte jag kontra med Rhapsody Of Fire... Heller inte det mest avancerade jag nånsin hört men ändå. Det är ju i princip klassisk musik spelad med elgitarr, synth å trummor typ.

[Stinkey Zwei]

Det mest inponerande med de klassiskt skolade är ju att de ofta är djävlar på att läsa och spela direkt musik de aldrig har hört förr. Nåt min hustru kan som jag aldrig skulle gita läta mig fast jag kan läsa noter något så där. Skriver bättre, anser det betydligt viktigare.

[oioioi]

På tal om noter... En konsertpianist som jag bor granne med åkte på turne för ett antal år sedan. Eftersom han åkte som inhyrd pianist hade han inget att säga till om när det gällde val av verk. Efter att ha kört samma, oändligt tråkiga stycke några gånger var han less på det hela. Men så kom han på snilleblixten, om man tjuvvänder två sidor i taget märks det inte.

Så först valde han att dubbelvända en gång. Efterhand blev det mer och mer, så när turnen närmade sig slutet hade att halverat stycket, från närmare 20 minuter till strax under 10!

Det är därför man har noter!

[AnthonyS]

Jag som står med en fot i vardera ände av det hela (klassiskt skolad cellist med ca tio år i kammarorkester å ena sidan och rock-/metal/-jazzgitarrist å andra sidan) tänkte dela med mig av min syn på det hela.

Jag har aldrig haft problem att lära mig det jag ska spela på gitarren utantill, hur avancerat det än har varit. Men med klassisk musik upplever jag att det finns en rad variabler att ta hänsyn till, som inte riktigt blir lika uttalade på gitarren. Ett notblad med barockmusik innehåller inte bara de noter som ska spelas, utan också crescendo, decrescendo, piano, forte etc. Dessutom innehåller samtliga musikers notblad anteckningar i stil med "räkna 4-4-2 från där Nisse kommer in" eller "Paus för helvete!" eller liknande påminnelser. Varför? För att de behövs när man ska navigera sig igenom ett riktigt krångligt stycke, där alla 35 musiker ska hitta rätt. Därtill kan ett klassiskt stycke på sammanlagt 60 minuter innehålla i princip 40 sidor musik som inte upprepar sig nämnvärt. Detta ska sitta tight, och det är inte direkt så att man har tid att vänta på att alla ska behaga lära sig allt utantill under resans gång. Och då är det inte amatörer jag spelat med, utan folk med som mest 40-50 års erfarenhet av att spela i kammaruppsättning.

Jag har träffat människor som klarat av att lära sig hela monsterstycken utantill utan problem. Men när man halvvägs igenom repetitionsperioden upptäcker att man måste skriva om ett ackord för att faggotisten inte fick rätt pipa med sig, eller för att konsertflygeln man ska använda surnat från C3 och en oktav uppåt är det ett helsike att få alla att minnas det utan att ha en "manual" framför sig att justera i.

Således - enligt min erfarenhet finns ett helt annat behov av noter när man talar om en ensemble på mellan 35 och 50 personer, jämfört med ett band på fyra, fem eller elva personer som själva skrivit sitt material (bra poäng, du som först skrev det i tråden) eller bara lirar för att det är kul. När jag spelade i mindre konstellationer, som exempelvis i en då relativt populär stråkkvartett behövde vi inte noter. Allt satt, och vi kände varandra utan och innan så tight var det också. Men då var vi fyra. 40 är en annan sak. När dirigenten efter en havererad kadens säger "Då tar vi det från takt 107, fiss-moll ackordet, på fyra" måste ALLA veta exakt vart man befinner sig. Det är lite svårt att göra det, även om man kan stycket i huvudet. Jag menar, lek med tanken själv och ta en låt du verkligen gillar och kan utantill - och fundera dig sedan fram till hur takt 43 börjar.

Musikens komplexitet alternativt musikernas dumhet inom respektive genre säger jag inget om. Jag har som sagt träffat folk som kunnat recitera ohyggligt svåra stycken helt ur minnet, och jag har lirat med personer som inte kunnat få in Blitzkrieg Bop i huvudet utantill på fyra-fem veckor.