Har ni tänkt på en grej....
Jag brukar ibland bli lite smått förbannad på dom här människorna som egentligen bara består av ett soff-format arsle med en mun på, ni vet det här gänget som man ringer om man vill ha en "panel" eller "proffstyckare" eller helt enkelt när det uppstått nån situation i Sverige eller världen och man redan har frågat alla tråkiga experter färdigt.
En typisk soffa består av Alexander Bard (naturligvis), sen den där killen med stålullsfrissa som är chefsredaktör på nån vänsterblaska, sen Styvbjörn eller vad han heter som ser ut som en blandning mellan en galen läkare och en medelålders elevrådsordförande, därtill hon Anette Kullenberg som antingen ÄR dyngrak eller spelar dyngrak, plus Björn Eriksson -gamla polisbasen som ser ut som en legobit. Ja där har ni en typisk soffa.
Det man först blir irriterad på är ju att dom aldrig vill diskutera, egentligen, utan att dom är så extremt självsäkra på sin respektive åsikt. Ingen av dom här jepparna börjar en mening med "kanske...", "vad tror ni...", "jag är inte säker men..." utan dom dundrar på med "Varenda vettig människa vet ju att...", "Det där är ju helt absurdt!", "Nej, så är det inte ALLS, utan..:"
Men så slår det mig att det är ju just DÄRFÖR dom är åsiktsmaskiner, ingen har väl lust att titta på nån annan som bara sitter och resonerar och tänker och ändrar sig hela tiden, utan man vill ha ytterligheterna för se dom extrema sidorna.
och lättare kunna ta ställning.
Och nu kommer jag till poängen - likadant är det här på formet! Här har vi både åsiktsmaskiner och mer resonerande typer i en schysst blandning, varför dom flesta ämnena blir belysta ganska komplett, om trådarna lever länge. Rätt skönt egentligen.
(Fantastiskt onödigt inlägg, men eftersom jag har slut på sidor i min dagbok pratar jag högt här istället. Gonatt!)