Carl Cadello

Nu e de en till! Nej deadlines är deadlines och de är till för att hållas (tycker jag bara för att jag fick in en stolpträff precis). 😏

Ja, det är vad JAG associerar Lena Nyman med. 😉

Kolla grabben har samma bas som jag!!! Snygg, men sjukt svårspelad.

Klicka på länken under mitt namn.

Va fan! Var det den 26 som vad deadline? Då kanske jag hinner: Skriva om låten, spela in på nytt och kanske till och med korta ned den? Nä kanske inte! 😳 Jag tror jag snor en av Britta Sporres låtar de fyller ju kraven, tycker en del...

Don´t eat that yellow snow, where the huskies go.

Vilken Zappalåt?

Upptäcker nu att jag bryter mot alla reglerna. Lite som jag tänkte att det skulle komma att bli. 😄 Låten är inte heller längre 3,5 minuter, snarare 4,5. Jag har inte skrivit allt själv. Den är inte som den felande länken mellan Irene Caras "Flashdance...What A Feeling", The Smiths "There's A Light That Never Goes Out" och Johnny Cashs cover på Nine Inch Nails "Hurt" Den liknar inte det minsta Daft Punk och Phil Spector instängda i en friggebod på 14 kvadratmeter. Den har inte det minsta i likhet med Åttiotalets klyschor när de möter sextiotalets förhoppningar sett med nutidens ögon. Kanske det är musik som trotsar alla genrebeteckningar - Nej! här finns den raka bastrumman från klubbmusiken, - Nej! låtstrukturen och den alldeles galet själhäftande refrängen från popens finaste stunder - Nej! Rockens grus under under naglarna - Nej! vissångarens ärlighet, men samtidigt finns här också något helt annat - Haha! Mao har jag diskat mig själv. Men jag borde väl lära mig..... någon gång..... Äh 😳 Men lycka till ni andra!!!

Det är så konstigt. Det är ju den här sortens musik jag vill göra. Varför blir det alltid något helt annat? Mao. Jag tycker det är skitgott. Tack för allt, pitepalt

Här är i alla fall en klockren association. 😏

Jag har förstört både bas- som gitarrhögtalare genom att köra en bas rakt genom dem! De var alla mina och det var inget fel på någon av dem FÖRE!! Hehe. 😉

Nis Girls. Fuki, fuki... Fåå jooo, späschel praais, åunli faaiv dålah. Suki, suki inkloodedd. Precis den formuleringen levererade en tamilsk sihk (?) i Aman, Jordanien 1986. Jag fattade inte ett skit då. Men nu förstår jag!!! 😏

Ding!!

Arrrrgggggg..... Prestationsångest är min arvedel.

Eftersom jag brukar säga "det här var ju kul, jag kommer med en låt snart" och ännu inte fått ändan ur vagnen och inte fått något färdigt till dead line, säger jag nu: Detta tema är skitkass, jag tänker inte delta! Så, hej hopp, gummisnopp. Vi ses i helvetet den 23:e November.