Jag tolkar denna tråds börjar som en provokation. Och jag får nog säga att många låter sig provoceras. En del av oss blir lätt provocerade andra behöver betydligt mer för att "gå igång".
För det första är det ofta de som provocerar andra med sina (tank- och taktlösa?) uttalanden är det ofta också de som lätt blir provocerade av liknande uttalanden. Man liksom hakar i varandra.
Ofta kan man här (och i resten av världen) se människor som slåss för "sin sak" när de inte egentligen ens vet vad "deras sak" är. Det är snarare prestige och egon som försvaras.
Detta blir speciellt tydligt när det handlar om saker som är personliga. till exempel sin religiösa eller politiska övertygelse eller sin egenhändigt komponerade och inspelade musik.
För det andra: Det finns flera nivåer av ”samtal”.
Sämst är nog debatten . Då ”samtalar” två sidor – typ politikerdebatt/krig. Båda sidorna levererar sina åsikter men ingen lyssnar och än mindre försöker de förstå den andra sidans ståndpunkt. Båda försöker ”vinna”. Detta blir rätt patetiskt för oss som står bredvid.
Näst sämst är diskussionen . Här kastar man fortfarande skit på varandra, men man hade tillbörjan, den goda intentionen att komma överens. Ju längre diskussionen fortskrider desto mer prestige, vilket ger mindre möjligheter att nå en enad bild.
Bäst är dialogen . Här talar en sida och den andra lyssnar. Det är här det svåra kommer in: Att LYSSNA. När man lyssnar får inte prestigen vara med. Man får inte sitta och tänka på vad man skall svara utan måste lyssna på vad den andra säger. Och allra viktigast inte värdera vad den andra säger och försöker säga. Detta är jävligt svårt.
För det tredje. På ett forum missar man lätt de nyanser som faktiskt all kommunikation består utav. Runt 95% av all kommunikation ligger inte i orden utan i kroppsspråket, tonen om vi känner den andra osv. Mao blir det lått ”små” missuppfattningar i en forumsdiskussion.
Nåja, jag är väl inte den bäste (eller kanske just för att jag är det) att skriva detta då jag ofta blir förbannad över andras (vad jag tycker) dummhet och har lätt att provocera andra medvetet. Jag förstår detta rent teoretiskt men kan inte alltid använda denna kunskap 😄 . Speciellt inte när min tonårsdotter varvar upp och anklagar mig för allt möjligt... 🙂
Kanske någon här förstår vad jag´menar och funderar lite över:
varför just du måste provocera andra eller blir så lätt provocerad
varför du skriker/diskuterar/debatterar istället för att lyssnar
varför du bara måste vinna istället för att samarbeta.
Man behöver inte älska varandra för att förstå varandra, det räcker med att lyssna.
Faktiskt!!
