När jag ändå är här så... Den här har jag dragit "på den längsta..." redan för ett tag sedan men, nåväl...
Bor granne med ett rätt så störigt par tonårsbröder. Deras mor jobbar någonstans långt borta på veckorna så grabbarna får klara sig själva på vardagarna... Med konsekvenser...
Det började med ett allmänt grälande - broderskärlek?- lite då och då, gärna sent på kvällarna. Det i sin tur eskalerade i rejäla slagsmål skulle jag tro bröderna emellan. Det lät så i alla fall kastruller och andra grejor kastades med skräll och oljud och rop som följd. Så pågick det i några kvällar. Av och till. Sedan tog festandet vid... Ett djävla hålligång med, naturligtvis, ännu mera gräl och våld.
Ibland så glömde de bort alldeles att festa. Då spelade de data/tv-spel istället... HÖGT! Sent också naturligtvis.
Så en kväll så gick mitt tålamod i taket, jag gick ner och talade om för de att nu får ni allt ta och skärpa er grabbs...
Givetvis så var allt lungt ett par kvällar. Sedan bröt helvetet lös igen. Ett sjudjävla liv med hög musik satan... Klockan tolv... Jag gick ner...
Ringde på, inget svar. Ringde igen, inget svar... Jag kände på dörrhandtaget. Dörren var olåst. Jag gick in i ghettot. Skithög musik, jag ropade hallå. Inget svar. Då gick jag in och stängde av stereon. Det visade sig att killen stod i duschen. Han kom ut i bara badhanduken och mumlade "vad i helv." då halkade han på vattnet och ramlade omkull framför mig... Handuken flög iväg...
"Mycket imponerande" sade jag, " men jag är rätt sur nu, lider av ett ojämt humör och min hagelspruta är laddad så nu DJÄVLAR tar du och lugnar ner det här träsket"...
Sedan gick jag ut och det har varit lungt sedan dess...