Jag har alltid (ända sedan mina tidiga heavy metal-dagar, då jag i smyg också lyssnade på t.ex. The Beatles, ABBA och Wizex för att få inspiration m.m) tyckt mig se ett inbilskt ogillande av den s.k. dansbandsmusiken. Jag hävdar nämligen att många — men långt ifrån alla —, och då oftast de som väsnas högst, ogillar dansbandsmusiken bara för att det på något sätt anses fult att tycka om dansbandsmusik. Inte för att musiken som sådan faktiskt skulle vara dålig (vad är dålig musik?).
Att säga att dansbandsmusik är "skit", "sörja", "smörja" är lika konstruktivt som att säga att musikstycken med den typiska uppbyggnaden Tonika-Subdominant-Dominant(7) är "skit" etc.
Många (inte alla, men oftast de som väsnas högst) tycks tro att dansbandsmusik är ett svenskt fenomen, där medlemmarna klär sig i väst och kostym i bländande färger och sjunger om tro, hopp och kärlek. Samtidigt som de tycker att t.ex. Gretchen Wilson är en jävla cool brud, som skriver jävligt coola låtar...
Hycklare! (Inte alla, men oftast de som väsnas högst).