He, he, som jag skrev förr, ingen kan bevisa det ena eller andra, så man kommer nog aldrig riktigt fram till något i en debatt som denna. Man kan ju gå så långt och säga att ondska och lidande egentligen inte är en verklighet utan en illusion och allt det vi ser och upplever inte är vad vi tror. Vi kanske inte har kapacitet att tolka allt på ett "korrekt" sätt. För oss ter sig lidandet och ondskan i sig helt onödigt och omänskligt grymt och vi frågar oss hur Gud kan tillåta detta, men vi kanske inte kan se helheten och vi kan inte se vad meningen är utan tar för givet att det betyder att Gud inte finns. Eller nåt sånt. Ingen kan ju någonsin veta. Vi vet ju egentligen ingenting om vår plats. Det är ganska naturligt att tro på en skapare eller Gud om man tänker tankar som vad fanns innan universum och att det är oändligt, etc. Till och med många vetenskapsmän tänker så.
Jag tänker inte på Gud som en stor vit snäll man, utan mer som en kraft, skapare av allt. Jag har svårt att tro att Gud, om Gud finns, lägger sig i varje enskild människas liv. Kristendomen fungerar för mig bara som ett arv, en kultur med seder och traditioner. Men jag har all respekt i världen för de som följer kyrkans tro. Jag tror det är bra och nyttigt att ha något att tro på.