barkley

Ja första steget överhuvudtaget är väl att göra ett slaskspår så man har lite stöd när man lägger instrumenten ju

Hörde en intervju med Esbjörn Svensson Trio som gav mig en positiv tankeställare. I början av karriaren försökte dom leva upp till nån sorts formula byggd på yttre förväntningar. Då gick det sådär. Men när dom gav upp det och började spela bara sånt som dom gillade själva som började saker hända även kommersiellt. Om man spelar eurodisco eller experiementell musik spelar väl mindre roll - bara man gör det man brinner för

Ett problem är att musiker ska hålla sig inom ett fack för att betraktas som trovärdiga (=enformiga?) Om man jämför med t ex film så kan ju en regissör eller skådis obehindrat röra sig mellan olika genres och ändå bli respekterad. Om däremot Iron Maiden gör en syntlåt eller Vince Clark gör en death metal låt så blir dom direkt misstänkliggjorda av publiken. Det är ju en ganska tråkig inställning hos fansen 🙂

Är dubbelalbum en underskattad och utdöende konstform?!? Tre av mina favo-album är dubblar: Clash: London Calling Prince: Sign o the times Smashing Pumpkins: Mellon Collie and the infinite sadness finns det nåt jag glömt?

Var det nåt som var bra som är värt att kolla in?

Shit! Var det detta ni ville uppnå (till alla piratnedladdare)! Albumet som koncept håller på att försvinna!?!?!? Vad är nästa steg- att romanen försvinner? Att man kan ladda ner enskilda citat utan sammanhang. Jag tycker att albumkonceptet i många fall är mycket trevligt så en artist kan bygga upp en historia etc. Isåfall fär man väl som på en del gamla vinylare göra ett enda spår av hela skivan, men det är ju inte så radiomässigt. 😛

Att Averiges bästa... -pianist heter Robert Wells -sångerska heter Carola -låtskrivare heter Per Gessle Jag har många icke-musikintresserade bekanta som tror detta på fullt allvar 😛

Håller med DivineCo. Förut höll jag på med massa ofärdiga småsnuttar. Nu försöker jag ha max 3 låtar på gång samtidigt. Antingen är det bra och då blir det en låt som man gör färdig, eller så är det troligtvis skräp som man kan slänga.

För vanliga MIDI syntpålägg tycker jag 49 räcker bra. Själv är ag lite sugen på den nya AKAI:en med trumpads på oxå!

Tycker det var kul att få höra lite japansk hårdrock som har en helt annnan attityd än här hos oss. Där verkar man köra mer på humor och energi. Blytunga verser och sen en glad refräng. Skitskumt! Här är man liksom van att hårdrockare ska vara lite mer hårda och deppiga rakt igenom...

Sista dagen en intressant reflexion: På samma scen och PA spelade först BO KASPERS ORKESTER och senare THE ARK. När BKO spelar låter det "skiva". Förutom en sanslös musikalitet och spelglädje (tycker nog som lirar i en division över alla andra) så låter det otroligt snyggt - som att lyssna hemma i studiomonitorerna. När ARK spelar låter det kakburk. Nu har väl dom ett ljudideal runt brittiskt tidigt 70-tal. På ett sätt har dom väl lyckats återskapa albumens ljud live, vilket kan vara en poäng i sig. Men med två gitarrer och keyboard så tycker iaf jag att det borde vara tydligare ljud för att man skå nån behållning. Då tycker jag SUGARPLUM FAIRY lyckas bättre i den genren. Raka rör a la 60/70-tal men ändå tajt och tydligt. Sammanfattningsvis en skön festival!

Fredag hittade jag följande godbitar: DEPORTEES: shhuukt bra! Skön stil nånstans i gränslandet mellan Tom Petty, Prince och varför inte Coldplay kryddat med lite norrländskt vemod. Kreativ gitarrist som varvade Telecaster med steelgitarr och banjo. Festivalens skönaste mellansnack NEVERSTORE: skatepunk i rakt nedstigande led från Green Day, NOFX och Weezer. Total glädje och energi. Kidsen jublade. Hagström Super Swede rakt igenom. Inga krusiduller. MAGNUS TINGSEK: Vad ska man säga om den killen. Förutom att se grymt bra ut levereras en grymt svängig musik av nåt sorts soul-art med lite utflykter mot reggae och lite funkiga rytmer. Låter inte så hippt på pappret men är helt oemotståndligt live. Gibson SG.

Bra förutsättningar: Festivalen som växer och växer. I år med en riktig stark artistlista. Trevlig och glad stämmning mitt i stan. Rent o snyggt -ingen lerig åker. Ibland måste man ju släpa sig iväg och se på live-acter. När man sitter och pillar i en studio är det så lätta att snöa in på små detaljer som man inser fullständigt saknar betydelse i ett livesammanhang. SALEM AL FAKIR inledde. Missade första kvarten pga köer. Är han hajp eller bra på riktigt? Hög musikalitet och stor charm! Låtilstan måste nog växa till sig plus att kunde stryka några av dom mest skumma sekvenserna. Men där emellan riktigt skönt sväng och han fick t o m igång allsången. Sedan SOPHIE ZELMANI som jag hade stora förväntningar på. Har inte direkt lyssnat innan, men många snackar positivt om henne. Jovars, det var väl vackert och så. Men så tråkigt!! Dessutom rundade monitorerna. Måste vara en teknikers mardröm. Hon bara visk-sjöng och såg totalt nollställd ut. Kan nog funka på skiva men inte live. Bra musiker dock. För att få upp stämmningen igen gick vi sen till puben Rockfickan och tittade på STONE WALL NOISE ORCHESTRA. Man vilket drag! Äkta röjig stoner-rock med stort hjärta. Såg dom som förband åt Blindside för nåt år sen, men nu var dom mycket bättre. Jag inbillar mig att ungefär så här lät Soundgarden i sina bästa stunder. För att exemplifiera draget så ramlade först skyddsgallret från en takmonterad monitor ner. Sen föll ett fläktgaller ner (sångaren lyckades uppmärksamma gitarristen som tur va). Som avslutning dog stegen till sub-basarna. Rock'n roll! Stannade kvar och skulle se ENTER THE HUNT (tips från min son). Inte direkt min stil. Är lite mer sucker for melodies. Sen SOUNDS på stora scenen. Glamrock. Kasst gitarrljud. Varför åker folk omkring med dyra vintage Les Paul och stora rörstackar när det ändå låter papp? PERNILLA ANDERSSON (känd från tidningen Studio). Mycket trevlig bekantskap. Vilken tjej! 😱 Musikalitet, hjärta, publikkontakt. Han har allt som Zelmani saknar. Var värd en större publik. Materialet kanske inte håller för en längre konsert ännu. DAMIEN RICE denna (av alla indi-brudar) hajpade irländare. Totalt obegripligt för mig. OK han sjöng väl fint och så men berörde mig nada. (skulle ha gått tillbaka till P Andersson). BACKYARD BABIES. Boogierock. Tajt och bra ljud. Synd att dom inte har nån riktigt karismatisk sångare. Nu känns det mer som att Dregen och Nicke delar på sången för att nån måste. För att få lite balsam för själen gick vi sen och såg TOMAS ANDERSSON WIJ. Ensam med akustiskt gitarr. Synd bara att Martin-gitarrens nyanser går helt förlorade live. Ljudet var helt förvrängd med stereochorus och delay. Hallå! Var tog dynamiken vägen. Jag skulle nog hellre hört han med ett mer avskalat gitarrljud och med stöd av bas och trummor. Sen blev det hemfärd (hade inte barnvakt längre) Usch - jag känner att man blir lite kritisk när man går omkring och jämför såhär... 😲 Återkommer med fredag och lördag.

Håller med! För egen del går rap bort, men nu gällde det ett uppdrag... 😄

Nja nu blev det volym-automation i alla fall. Fast det är inte så kul. Det gäller ju att volymen blir jämn genom låten. Jag kör med Tracktion3 och den stöder inte automation på mute-knappen tyvärr. 😄

Prova http://www.luxonix.com/home/en/products.html?id=lfx1310 Den har flera schyssta presets för att låta som gammal radio, vinyl etc plus att det är en ganska OK generell multieffekt

Tycker chokladkalendern är bäst - lika bra varje år 😉

Spela in musik. Jfr "Laga mat" innefattar planera, handla, skära, steka, duka, mixa (!) etc "Bygga hus" innefattar rita, såga, gräva, måla Det där men redigera, mixa är bara detaljer. Det är inspelning av musik vi håller på med... 😉

Har funderat lite mer.. Finns det ingen metod att via en plugg eller nån annan teknik skapa en "styrström" som togglar mellan två spår? Lite som sidechaining kanske?

Jag har ett fall där jag spelat in hela låten parallellt med två rappare (på varsin kanal). Nu vill vi så att säga växelvis använda rösterna. Finns det nåt smart sätt? Först började jag med att klippa ljudfilerna på alla ställen där bytet skulle ske, men det kändes jobbigt och då bytte jag till automatiseringskurvor istället. Men det är också ganska pillrigt.

När jag gör egna alster så börjar dom i princip på två sätt: -Inne i huvudet som "tänkt musik" möjligen också med nån textfras. -Eller att man sitter och jammar på nåt instrument. Har upptäckt att man upptäcker intressantast grejer när man inte spelar sitt huvudinstrument. Sen får man göra en text som funkar med stämmningen i låten. Det primära enligt min ringa mening är att man fokuserar på sångmelodin (eller hooken) först. Vanligt nybörjarfel är att man spelar in ett helt komp instrumentalt och sen försöker hitta på sång. Ackorden och beatet är ganska underordnat sången tycker jag. Sen har jag ibland gjort musik till färdiga texter, vilket är en utmaning. Om inte textförfattaren har sinne för rytm och form är det svårt. Häromdagen t ex hade jag en text med verser som ibland var 4, 5 eller 6 rader. 😆 Man är ju ganska inne på att allt ska vara delbart med fyra...

Enda bug jag stött på är att om man man använde åäö i editnamnen så stängdes programmet ner när man tryckte Rec. Men det är fixat i den nya versionen.

Intressant! Man minns ju dom gamla Japan-plattorna och hans första soloalster från 80/90-talet. Frågan är hur han låter idag? Är det synt eller jazz? 🙂

Dom har just släppt en bugfix häromdagen (v 3.0.2.6) som fixar dom instabilitetsbuggar som fanns i den första- Själv har jag inte haft några direkta problem. Dom flesta felen rörde Mac-versionen. T3:an funkar bra för mig!

Undrar om nån kan rekommendera nån pianoplugg i budget-prisklass som låter hyfsat bra. Jag har testat gratisvarianterna (mda, 4Front, Jazz Baby) plus några soundfonts men dom tycker jag inte rikgt räcker till. Samtidigt vill man inte lägga ner flera tusen på detta... /en smygpianist