(nu tar jag på mig den fina musik-hatten och startar en tråd)
Saker som förbryllar mig lite är alla metaforer som man använder ibland.
"Du skriver som en kratta".
- Hur skriver egentligen en kratta? Om jag står lutad mot väggen och är väldigt rak, då står jag visserligen som en kratta... men.
"Sätt din kråka på linjen här"
- Men om jag inte har någon kråka då? Och om jag hade en kråka, vad skulle folk säga om jag satte honom på ett papper i exempelvis ett bankkontor?
"Jag fick en tupp i halsen"
- Känner han kråkan?
"Jag är hungrig/trött/vacker som en gnu"
- The allmighty gnu...? Detta kan iofs vara något som ganska få använder, men flera oberoende personer som jag känner gör allt "som en gnu".
"Det gick inte väcka honom, han sov som en stock"
- Alltså, en stock är typ jättedöd. Kanske läge att ringa 112? Eller också kommer vi alla bli jätteförvånade den dagen då alla träbyggnader plötsligt reser sig upp, sträcker på sig och vandrar bort åt skogen.
"Det går åt skogen"
- Ibland funderar jag på om inte det där med trähus redan inträffat någon gång och färgat vårt språk...
Finns det fler?