Jo, faktiskt. Det är C G D A E G. Fyra första låga som en cello - i kvinter, sen en kvint till; E och sist en liten trea till G.
Och visst, det är inte helt enkelt att lira ackord med den stämningen (*kikar bekymrat på lillfingret*), jag använder det mest till att sola på och en del halvackord.
California Guitar Trio körde med den stämningen länge (eftersom de var lärjungar till Farbror Frippe) men de lade av med det. De fick ha speciella guror med s.k. fanned frets. Dvs olika längd på lägsta och högsta sträng. Nu har de tre olika guror istället. En kille tar hand om låga registret med hela sin gura, och den tredje tar hand om de höga prylarna. Han "i mitten" har vanlig gura.
------
Jo men jag tycker man kan gott hålla sig till de strängtjocklekar en vanlig standardstämning klarar av och variera den ett tonsteg upp eller ner. Neråt går väl rätt bra, men för mycket uppåt så går strängen av om man inte byter till tunnare tjockleck.
Hur man nu stämmer andra strängen upp till E utan att gå ner i tjockleck fattar jag inte. Och G-strängen (högsta) måste vara j-ligt tunn. Och låga C-strängen jävligt tjock. Man måste nog byta den också mot en kraftig 056:a. För övrigt så tycker jag LÄNGDEN på strängen inte blir tillräckligt lång för en låg C sträng. Det blir för lätt att knocka till dem så att de inte intonerar. Trycker man lite för hårt så sticker tonen iväg. Hursomhelst, det blir för dålig balans i spänning, med C-G stämningen om man inte byter ut strängarna. Helt plötsligt känns andra strängen hård som fan, sista strängen mjuk, och lägsta kan man böja några varv runt halsen.... 😛
Nåväl, sak samma med alternativa stämningar. De fungerar bäst på guror som består av s.k. fanned frets. Nåväl, nog med OT...
Fanned Frets, någon som provat? 😉
Fanned fret är det enda logiska alternativet om du ska ha mer än 3 strängar på gitarren. tyvärr så har inte alla tillverkar insett det ännu.