Jo. Problemet är att jag nästan inte kan lyssna på henne själv. Jag vet inte om jag har drabbats av något slags emotionellt genombrott på äldre dar eller om jag helt enkelt börjar bli gaggig, men hennes låtar blir på nåt sätt "för mycket" för mig. Då har jag nästan inte ens börjat att sätta mig in i texterna som uppenbarligen har ett religiöst innehåll, något jag brukar ha svårt med, men de här verkar väldigt välskrivna osv.
Sedan är det hennes människoöde med en jobbig barndom och en förfärlig ungdomstid. På något sätt lyckas hon ta sig ur detta och spela in två album, med ett tredje på väg, när hon efter ännu mera elände tycks försvinna helt från kartan och i fullständig obemärkthet dö av en möjlig överdos.
På nåt sätt känns det nästan personligen jobbigt att en person som gav så mycket, genom sin musik, fick så litet tillbaka. Jag har hur som helst inte blivit så tagen av någon "ny" artist jag har hört de senaste 30 åren, Synd att jag har svårt att lyssna på henne.