mucko

Du verkar ha missuppfattat. jag menar alltså att gitarristen kopplar upp sig till sin stärkare, ställer in den och står bredvid den och har ljudet inställt precisi som han/hon vill, utnyttjar rundgång, avstånd till förstärkare mm, kort sagt, spelar som om det vore live. Förstärkaren mickas med t ex sm57:a och nån kondensator lite längre ut i rummet, alltså efter konstens alla regler, du vet så där som Bruce eller Keith skulle göra 😉 Enda skillnaden är att signalen splittas i en linebox före förstärkaren och den rena signalen körs in i bordet och spelas in parallellt så har man den att tillgå i ett senare skede om man skulle vilja reampa. Skulle inte förvåna mig om även ovan nämnda herrar nån gång utnyttjat denna teknik. Och nej, signalen blir inte försvagad av detta.

_Man behöver faktiskt inte göra det ena eller det andra. Micka förstärkaren efter konstens alla regler men kör in en ren signal samtidigt via DI. Då kan man reampa om behovet skulle finnas och dessutom, eftersom gitarren är inspelad med hjälp av riktig förstärkare, och gitarristen förhoppningsvis har utnyttjat fördelarna med det så låter det bra även när man reampar sedan. Så brukar i alla fall jag göra...

Jag har skickat mickar dit för moddning och har enbart goda erfarenheter. Jättebra bemötande och hög servicenivå. Det var en del krångel med svenska tullen dock. Det gäller att ha rätt papper ifyllda... När det gäller att handla direkt från dem så glöm inte att du ska betala moms på allt du köper och dessutom tull om det kostar över 1400:-

Japp, så är det. Vissa av masterpluggarna har fördröjning och det kompenseras inte i grafiken. Det har varit så här länge och det verkar inte som om Apple ser det som nåt de ska prioritera eftersom det har påpekats för dem länge.

Har jag påstått nåt sådant? Jag kan inte se någonstans att jag skrev att du har kinadiskant som ideal. Vad fick dig att tro det? jag menade i största allmänhet. Fast du föreslår ju iofs Röde NT1a som är en typisk sådan mick så det kanske är så ändå? Eller?

Jag skulle direkt ha valt Pelusomicken av de här tre men jag är också sucker för U47:an och Peluso är den av dessa som låter mest lik. Många pratar förresten om den som en bra mick för tjejröster. Jag tror ärligt talat inte att du behöver bekymra dig för att den inte skulle passa visa genres pga röret. Den färgar inte så mycket. Hittade förresten en recension på den som kanske kan vara till nytta. tape op recension

Tja, alla har ju olika ljudideal Vad gäller bandmickar så håller jag med om att de låter skumt om man har vant sig vid "kina"-soundet, dvs kraftig höjning i diskantregistret. Bandmicken låter ju tvärtom, den går snarare nedåt i det övre registret men jag har upptäckt att man kan kräma diskanten rätt så rejält på en bandmicksupptagning utan att det låter illa och på så sätt få till ett klart men ändå mjukt sound som kinamickarna inte är kapabla till. Nu vet jag att Röde NT1a inte är tillverkad i Kina (till skillnad från Nt1) men den har ändå samma karaktäristik med en höjning i diskanten, och min personliga åsikt är att det låter alldeles för hårt och vasst om den, och just till mickning av ett trumset, som den är tänkt att användas till, tror jag ärligt talat inte den lämpar sig. Jag använde själv ett par NT1:or till överhäng en gång för ett gäng år sedan och jag minns att cymbalerna lät väldigt illa. Däremot är NT1:a, bortsett från från kapseln av K67-typ, ett riktigt bra bygge med tanke på att de lyckats få ner egenbruset så mycket. Med en K47-kapsel bör den låta betydligt bättre, lite åt U87-hållet. Den konfiguration har jag dock inte haft möjlighet att testa själv utan jag drar denna slutsats utifrån ett gäng shootout-filer jag hört.

En bandmikrofon!! Vad sägs om denna? Golden Age Project R1 Active Har inte testat den själv men den har fått bra omdömen.

Ska vi snacka billiga mickar så är ju definitvt Studio Projects B1:a en seriös kandidat. Sedan Har vi ju Audio Technicas AT2034 som ljudmässigt påminner lite grand om AT2020 fast med betydligt mindre egenbrus. Den är nog lite dyrare dock...

En sak jag glömde nämna: Båda mickarna har ett i sammanhanget ganska starkt egenbrus, runt 20 dB. Det är dock inget du kommer att märka av om du inte mickar väldigt ljudsvaga källor och måste dra på preampen rejält.

T-bone-micken har en centimeter kortare band och lite starkare och tjockare magneter. Kortare band gör att den mindre känslig men starkare magneter väger upp det en aning. Ljudmässigt är det i alla fall så att t.bone-micken har en puckel i övre mellanregistret och en en "nerförsbacke" som börjar redan vid runt 8 khz vilket gör att den funkar väldigt bra på t ex elgitarr och trumöverhäng. GA micken har inte samma puckel och börjar sin nerförsbacke senare vilket gör att den funkar bättre på t ex sång och stränginstrument. Detta då enligt gängse normer. Själv har jag använt en mick med samma bandkonstruktion som T-bone-micken på sång och jag tycker att det har låtit mycket bra. Du kan dock räkna med att t-bone-mickens band antagligen kommer att vara för slappt vilket kommer att ge den ett dovt och lätt distat ljud (Jag har själv hanterat 5-6 t-bone-mickar och alla utom en hade slappa band). Att sträcka bandet är svårt men det går att göra om man är försiktig. Det kan också vara en fördel om man byter mot ett lite tunnare band vilket ökar känsligheten och därmed utsignalen vilket ger mindre brus. Att byta till en bättre transformator, tex Lundahl, ger ännu bättre resultat. Jag kan tänka mig att GA-micken inte kommer att ha ovan nämnda problem i lika hög utsträckning. Därav det högre priset. Bättre kvalitetskontroll helt enkelt. Kanske också en bättre transformator. Den finns dock i både en aktiv och passiv variant. Jag är inte säker på vilken du funderar på. Du har dock länkat till den aktiva som har betydligt starkare utsignal än den passiva och följdakligen mindre brus. Den är också dyrare. Det finns ju en hel del moddade varianter på dessa mickar som säljs av t ex Oktavamod eller Shinybox som låter riktigt bra. De är ju lite dyrare och tull tillkommer men de är fortfarande prisvärda, åtminstone om man lyssnar på alla de shotout-tester som gjorts mellan dessa och betydligt dyrare modeller. Man kan ju också ge sig på att modda själv om man är lite händig. Det finns massor av tips på nätet.

Jag har inte jättemycket erfarenhet av dessa mickar men jag har använt båda vid olika tillfällen med olika preamps och jag skulle nog rekommendera at2020 i det här fallet. Den har en snyggare diskant tycker jag, lite mjukare och lättare att arbeta med utan att det blir vasst. Som rumsmick skulle antagligen se2000 göra ett bättre jobb men som sång- och instrumentmick tror jag at2020 är att föredra. Jag själv har använt se2000 på ganska ljus tjejröst och det funkade tyvärr inte så bra. AT2020 har jag använt på manlig, ganska ljus soulaktig sång. Lät mycket bra.

Oktava mk-319 är en underbar mick med varmt ljud. I total avsaknad av vass "Kina-diskant". En del brukar säga att den är lite luddig i ljudet men det håller jag inte med om. Det är snarare en fråga om hur man EQ-ar. Kostar ungefär 2500:- och väl värd de pengarna och mer därtill. Finns då och då beggad för ca 1500:-. Vill du sedan ha den ännu bättre så skickar du den till Michael Joly på oktavamodshop.com och beställer premium-modden så har du en fantastisk mick som kan mäta sig med många mickar i 20000 kronorsklassen. Sammanlagd kostnad är ca 5000:-. Jag har en själv som jag kör genom en Universal Audio Twinfinity och den funkar fantastiskt på i stort sett allt, men framförallt är jag imponerad över hur den återger diskantregistret. Inga överdrivna s-ljud som sticker i öronen men ändå en fantastisk upplösning.

Jo, jag köpte sånt och har använt det men det är ,som du skriver, mycket svårjobbat. Svårt att få vecken att sitta kvar och dessutom vill det flyga omkring överallt. Jag har för övrigt köpt en till likadan mikrofon så när jag får tummen ur ska jag göra en shotout mellan min moddade och originalet....

Tack. När jag tag på nåt lämpligt verktyg för att såga lite i mikrofonhuset så kommer fler bilder med uppdateringar. Planen för mikrofonen är följande: •Modifiera mikrofonhuset så att jag tar bort tvärbalkarna framför bandmotorn och eventuellt ett nytt nät också. •Gummiringar där micken ska skruvas ihop för att undvika vibrationer. • Silikondämpning på valda ställen. • Byta transformator till en Lundahl. • Byta bandet ytterligare en gång och denna gång till 1,8 micron "proffs"-folie som jag ska skicka beställning på idag. När detta är gjort så hoppas och tror jag att micken kommer att vara betydligt bättre, kanske rentav i klass med de dyrare modellerna. Vi får se....

Ja, det var faktiskt från den här snubben som jag tänkte köpa. Hade tydligen missuppfattat antalet ark. Fem istället för ett. Det var ju gött 🙂 Annars är det ju ett sant nöje att försöka förstå Googleöversättningarna 😆

...Jaha, nu har jag börjat fatta det här med bandmikrofoner lite bättre och fått blodad tand. Nästa steg blir att göra om mikrofonhuset så att ljudvågorna kan flöda friare och jag kommer också att placera dämpning på några ställen. Just nu känns hela mickhuset som en resonanslåda. Det ska jag få fason på 🙂 Nu ska jag ut och skaffa en lämplig bågfil!

Och så SM57 som referens. Samma EQ. sm57.wav

Och så här lät det med vanlig köksfolie. Samma EQ-inställningar. matfolie.wav

Bara en kort talad text av Karin Boye. Detta är med folien från ett cigarettpaket. Högpassfilter upp till 112hz. cigarettfolie.wav

Jaha en liten uppdatering då: Jag beslutade mig för att gå på Hegobalds idé och lösa upp limmet som håller fast pappret i cigarettpaketfolien med etanol. Sagt och gjort, efters lämning på dagis började jag leta efter tomma cigarettpaket på gatan (fräscht) och tillskansade mig sålunda några foliepapper. Sedan in på macken och inhandla en flaska T-röd (ännu fräschare). Sedan direkt hem och lägga folien i blöt i etanolen. Efter ca 20 minuter kollade jag om nåt hade hänt. Det hade det inte pappret satt fast precis lika bra fortfarande. Efter ytterligare en halvtimme var läget fortfarande oförändrat. Då bestämde jag mig för att testa att elda, vilket jag redan gjort tidigare med dåligt resultat, men att försöka vara mycket försiktigt den här gången. Det visade sig att marlboropagetens folie verkar vara aluminiumpulver inbakat i papper. Allt löstes upp när jag satte fyr på det. Marlboro rekommenderas alltså inte. Som tur var hade jag också papper från nåt annat märke, kommer dock inte ihåg vilket, och där satt folien ihop. Efter lite eldning och sedan tvät i etanolen fick jag fram följande: Ur detta lyckades jag få till en enda remsa, ca 3-4 mm bred och 4-5 cm lång. Denna skulle veckas i min hemmagjorda "veckare" gjord av lego som syns på bilden ovan. Så här blev den: [ Dags att öppna micken [ Inget band Nu börjar det bli krångligt. först försöka placera den på ena änden [ sedan andra Ja, nu sitter den där. Lite snett tyvärr för det var väldigt pilligt och utan några marginaler. Saker man inte bör göra när man byter band på en bandmikrofon. (lärda av egen erfarenhet ) • Andas kraftigt • Få ett nysanfall • Äta jordnötter • Tänka på nåt roligt och börja skratta • Bli tankspridd och tappa bort remsan och senare hitta den på armbågen. Jag kommer nog att beställa ett ark aluminiumfolie med rätt tjocklek från USA till en kostnad av en hundring. Det är lite för jobbigt att leta efter tomma ciggpaket och leka eldsvåda för att sedan inte var säker på att man får ut nåt av det ändå. Ljudfiler kommer också...

Testade det. funkade inte så bra. Blev en massa sot som var omöjligt att få bort.

Jo jag borde väl fotografera, men jag glömmer hela tiden kameran....Kan tala om att jag testade med folien från en chokladkaka som jag tyckte verkade lite tunnare än hushållsfolie. Jag har också gjort en "veckare" av några legobitar, funkar sådär. Resultatet blev en helt tyst mikrofon 😲 Hann inte sätta tillbaks hushållsfolien för att kolla om micken har gått sönder eller om det var chokladfolien som inte var ledande. Jag återkommer....

Varför då?

Aha, Etanol! Tack så mycket för det tipset. Ska genast testas. Jag har sett den där RCA-curlaren förut. Stilig 🙂 Fast som jag förstod det är den ett hemmabygge. Skulle gärna vilja ha den dock.