Jag har en teori..
när det digitala mediet verkligen bröt ut så var det en revolution, alla gamla analoga syntar byttes ut mot häftigare digitala syntar. Analoga inspelnings prylar som rullbandare och annat känndes gammal modiga och dom fick står och samla damm i nått hörn, medans A-dat tog över i studion. Nu var det inne med digital ljud inspelning och den var här för att stanna.
Men efter nåt år när någon gått upp på vinden för att leta efter en gammal inspelning på en rullbandare från förr. Insåg man (hörde man) skillnaden på dom olika teknikerna. På den gamla inspelningen fanns det gamla ljudet som man en gång var trött på. Men nu många år senare märkte man plötsligt charmen. Visst var det lite brusigt och så men ljudet var mycket mera äkta. Då kom man på den genialiska idén att kombinera den analoga inspelnings tekniken med den digitala, för att få fördelarna från båda.
Det därför kommer det en massa pluggar och annat som får våran musik att låta lite mera (äkta) gammal i stället för kliniskt rent. Man plockar fram den där guran från -49 för att just den guran har en särskild karaktär. Eller den analoga synten som låter häftig med sina begränsade ljud möjligheter.
Jag tror att vi börjar bli trötta på det kliniska digitala ljudet, precis som dom som höll på med musik när den digitala tekniken bröt ut, var trötta på på det analoga operfekta ljudet.
//Anders