Den tråkiga biten med "hitlistemusiken" är väl att den är så förbannat likriktad. Jag måste säga att jag tycker om en hel del av det där, men t ex Fame Factory/Popstars-skräpet är ju nån sorts löpandeband-producerad musik som låter skitbra men är totalt könlös och meningslös. Sedan är ju musiken som t ex Björk eller Tom Waits klämmer ur sig med jämna mellanrum givetvis kommersiell (den enda anledningen till att skivbolagen ger ut musiken är att dom räknar med att tjäna pengar på den), men där finns det ju en komprimiss, dvs att artisten faktiskt får ut sitt konstnärliga uttryck. Skivbolagen skiter i vilket, bara det säljs plattor. Att tro nåt annat är blåögt.
edit: nu pratar jag popmusik och inget annat. När det gäller klassiskt/jazz (iaf större delen) så finansieras mycket genom stipendier och statliga bidrag. Där kan det vara svårare att definera vad som är kommersiellt och icke-kommersiellt.