1. Introt är bara till för Djn att mixa med, ingen annan kommer att höra det.
Det måste finnas iallafall 32 bars innan låten kickar in på riktigt.
2. Låten är så lång för att den ska kunna mixas, länge, i takt med en annan. Här duger inte korta cut-grejer, utan tanken är att denna ska gå parallellt med en annan låt - långsamt crossfejdande.
3. Man lyssnar på sån här musik på klubb, cirka klockan 5 eller 6 på morgonen när allas knark-rusher är över, när de energiska uptempolåtarna tagit slut och man hamnat i efter-rusets transliknande tillstånd. Då uppskattar man monotoni och hypnotisk musik. (Om jag lyckats med det sistnämnda låter jag vara osagt.)
Låtar som bygger på samma princip har tagit dansgolvet med storm i nämnda situation.
4. Man kan inte tänka pop om detta. Det finns ingenting för P3 att gilla i den, och det är heller inte meningen. Ingen idé att fråga efter vers, refräng eller ens sång - för det kommer det aldrig att bli. 😉
Klart att det går utmärkt att lyssna på låten i vilket sammanhang man vill, men så här tänker jag.
Ni som sysslar med liknande saker, känner ni igen beskrivningen eller är jag ute och trampar velociped?
Tack! Fattar otroligt mycket mer plötsligt. (och nu är jag inte ens en gnutta ironisk)
Musiken är me andra ord väldigt funktionell. Att bedöma eller ens försöka mig på att debattera genren ska jag nog ändå hålla mig borta från.. Så mycket som man pysslat under årens lopp och ändå har man fan inte den blekaste jävla aning om hur dendär gigantiska genren funkar.. Nästan illa.